Maken till
serveringskrasch har sällan skådats. Min lumparkompis och Lommabon,
Peter, serverades kalvfilé på det ärevördiga Klosterhotellet i
Vadstena.
Upp och ner-se bilden här ovanför.
Jo, ni ser alldeles rätt.
Upp och ner!
Här hade kung Magnus
Eriksson (sonson till Magnus Ladulås) på 1300-talet makalösa
fester.
Heliga Birgitta i sin tur omvandlade hela rasket till ett
Herrens kloster.
Sträng lydnad.
Värmande brasor vintertid förbjöd
Birgitta.
Gustav II Adolf inrättade under 1600-talet ett vårdhem
för sårade och invalidiserade soldater.
I denna rustika historiska
miljö satt alltså min polare Peter och beställde in en kalvfilé.
”När servitrisen svängde fram tallriken för beskådan, slog
hon i tallriken i ryggstödet på stolen bredvid. Tallriken gjorde en
saltomortal och föll med baksidan upp. Jag fick lite sås på mina
gamla jeans, och förrätt och efterrätt som plåster på såren,”
berättar Peter för mig och så skrattar vi åt den minst sagt
olyckliga kalvfilén.
För inte tala om servitrisen.
Jodå, Peter
fick in en ny kalvfilé som hamnade på rätt köl. Allting slutade
alltså lyckligt.
Det gjorde det inte för min egen del.
På en dansk
kro sörplade jag i mig bearnaisesås som soppa. Jag skäms än i
denna dag över fadäsen som jag skrev om på bloggen den 29 augusti2011.
Där fick ni också länken till mitt tillkortakommande.
Här
nedanför en bild från den danska krogen. Byttan med gult är alltså
bearnaisesås som jag tog som soppa.
Usch vad jag skäms.
Minst lika
mycket som Peters servitris på Klosterhotellet i Vadstena.
Det är
sådana stunder man längtar efter den Heliga Birgitta.
Tablå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar