När farfar blev barn igen-dödskalle skrämde slag på oss

Enid Blytons Fem-böcker öppnade litteraturens underbara värld för mig när jag var barn. Jag fick inte nog av hunden Tim, barnen George, Dick, Julian och Annas äventyr. 
Det gick t o m så långt, att jag skrev en egen scenisk uppsättning som spelades upp av oss barn i Wickmans vedbod. Fem öre i inträde för barn och tio öre för vuxna. 
Därför tog jag med mig mina två barnbarn till Lommas senaste naturreservat, Öresundsparken. 
Vi skulle göra som de de berömda fem: leta efter en hemlig skatt. 
Öresundsparken har alla ingredienser, för ett barnäventyr med fantasin i behåll. Inte nog med spännande fladdermöss. Där finns också en fallfärdig fiskehodda som jag skrivit om tidigare på bloggen. 
Den skulle givetvis undersökas. 
Vi smög oss fram på indianers vis. 
Kikade in genom springor-översta bilden här nedanför. 
En mobilkamera trängdes in. 
Bilden togs (andra bilden). 
Bara omåttligt med skräp. 
Just sådan där skräp som skapar spänning i barnasinnet. 
Till slut kom vi in i den fallfärdig byggnaden. 
Spänningen olidlig. 
Skulle vi finna vad vi sökte: den hemliga skatten.
Jonathan tittade på mig. 
Jag nickade. 
Så drog han ut en låda. 
Jonathan skrek. 
Samuel skrek. 
Jag skrek. 
Vi hade hittat skatten. 
En dödskalle!
Nu blev vi precis så rädda som barn blir för en dödskalle. Vuxna med, för den delen. 
Panik. 
Det blev rusning ut till friheten-sista bilden. 
Där tog sagan slut. 
Spännande fortsättning fortsätter en annan gång. 
Om vi orkar. 
Det är faktiskt jobbigt för en 70-åring och bli barn igen. 
FOTNOT. Vi fann också en kvarglömd boll i Öresundsparken. Kan återfås genom beskrivning.