I dag-söndag-under förmiddagen innan blåslampan kommit igång, vågade jag mig ut.
Fick faktiskt andas någorlunda frisk luft i den västliga vinden med sälta från Öresund. Känna av det levande livet.
Något egentligt ärende hade jag inte. Mer än komma ut från min självvalda isolering från värmen utomhus.
Min hälsa är så att säga inte direkt på topp.
Det gäller vara rädd om sig.
Säg den ungdom som varar, tänkte jag, och stirrade in i ett par rejält svullna fötter i charmigt slitna seglarskor.
Lyfte blicken.
Och där på bryggan, en bit från sin båt stod Lommas kommunhövding, Anders Berngarn och hade semester.
”Hej Calle. Vågar du dig ut i dag,” sa Lommas kommunalråd.
”Dina fötter,” svarade jag.
”På väg bli som elefantens. Svullna. Spränger snart skorna.”
”Jag vet. Borde ha stödstrumpor, men det går inte i denna värmen.”
”Jag har. (se bild här nedanför). Det måste man ha. Visst jobbigt, men det är bara bita samman. Risken är annars stor för proppar, åderbråck och annan skit. Då är stödstrumpor ett bra skydd.”
”Jag får bättra mig där. Jag har provat. För varma ha på i detta väder.”
Vi avrundade mötet med att lufta mina skriverier om det havererade vårdbolaget. Grannar får vårda personer i livets slutskede. Bryter sekretess m m.
”Jag har läst vad du skrivit. För jävligt. Så får det absolut inte gå till. Det måste bli ändring på det. Vi moderater vill ha som i förskolan en kommunansvarig på varje enhet.”
Anders Berngarn lindar sällan in orden.
Med andra ord. En överrock som säkerställer åldringsvården i kommunen. Socialdemokraterna vill i sin tur att kommunen helt tar över ansvaret.
Vilket han inte tror en sekund på.
Sedan återvänder vi till stödstrumpor och Anders tjocka fötter. Den makalösa värmen bränner inte enbart skog, utan även alltså Berngarns fötter.
På det får vi slutet.
En kommunalpolitisk brännpunkt inför höstens val, blir som vi kan förstå, äldreomsorgen i Lomma.
Tänk vad ett par stödstrumpor kan ställa till det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar