Julfest Lomma: Det började med en korv-slutade med krasch i häcken (jag satt fast)

 

Julfester har man varit på en hel del i sitt händelserika liv. Det har dukats upp till julbord, snaps och dans kring granen. Jag har t o m upplevt kolleger som ramlat in i granen. Tala om tomteri och bjällerklang. 

På äldre dagar har det mest blivit stillsamma familjefester med grillkorv, kakor, julmust och alkoholbefriad glögg. Precis så gick det till när min brf Skrattmåsen i Lomma kallade till årets julfest med tänd gran som ingen ramlade in i. Någonstans från pep det också fridsam julmusik. Stämningen trivsam mellan goda grannar. (texten fortsätter efter bilden)

Plötsligt bröts den förtrollade julstämningen av ett rop: 

”Han har fastnat i häcken.” 

En annan röst fyllde på med: 

”Det är Calle Rockbäck.” 

Mycket riktigt. 

Jag anfölls av den så här års avlövade häcken. Satt fast som i ett skruvstäd. 

Kom varken fram eller tillbaka. 

Mitt ena framhjul på el-scootern skar ner i häckens lösa jordmylla. Det bar sig inte bättre än jag kraschade in i något som kändes som ett monster av grenverk-se vinjettbilden. 

Där satt jag som en annan tokig tomte utan bjällerklang. Brf Skrattmåsens julfest tvärnitade. 

Det var egentligen inget att skratta åt. Fast jag bjuder på det. 

Hjul som jul. 

Tomtarna, Peter och Benny, skyndade till hjälp. Efter ett visst slit och bök fick de loss julfesten märkligaste ekipage. 

Tack ska ni ha. Det gjorde ni bra. 

Festen fortsatte. 

Jag körde hem och slickade den yra tomtenissens sår och kvistar i hår. 

Så kan också en julfest sluta. 

Här nedanför julens hjältar, Peter och Benny.

 

 

Oj, vad jag saknar Lommabon Inge Blombergs gräddbullar i MFF

 

Det kan knappast undgått någon. MFF:s kraschlandning i årets allsvenska, kommer kosta klubben åtskilliga miljoner. 

Inget allsvenskt guld. 

Inget Europaspel nästa säsong. 

Där ryker mellan 50 till 100 miljoner-på ett ungefär. Kan faktiskt bli ännu mer. 

Orsaken är flera. 

För gamla mätta spelare som också är skadebenägna på grund av sin ålder. 

Lagt 80 miljoner på värva fel spelare under säsongen. 

Lånat ut jättetalanger till andra allsvenska klubbar. 

Varför är Nanasi startspelare i Kalmar FF men inte i MFF? Byte av tränare. 

Tre in två ut. 

Laget felstämt som en nyckelharpa på Bingsjöstämman i Dalarna. 

Sportdirektören Daniel Andersson, sportchefen Andreas Georgson och chefsscouten Robin Asterhed fick hybris. Det är då jag kommer tänka på vännen, gentlemannen och Lommabon, Inge Blomberg. 

Han var Mr MFF från 1973 och långt in på1990-talet. Inge for land och rike runt och letade talanger. 

Det blev många gräddbullar som han själv kallade sina fynd för. ”Kom ihåg en sak, Calle. Ska du kolla in om en ung fotbollsspelare är en talang, sitt då alltid bakom ena målet. Då ser du helheten på spelaren. På så vis kan du upptäcka en riktig gräddbulle” berättade Inge Blomberg för mig. Jag bugade och tackade för hemligheten. 

Inge hade ett enormt fotbollsöga. Skarp som en röntgenstråle under sina landsomfattande spaningar efter gräddbullar. Många blev till slut klassiska lirare i klubben. 

Uj, vad jag saknar Inge Blomberg idag i Malmö FF. Han var också en helt underbar personlighet som ville alla medmänniskor väl. 

Inge dog 78 år gammal julaftonen 2007. Den 2 november i nästa vecka begravs hans hustru Berit i Lomma kyrka. Hon blev 95 år. 

Berit är den kvinnan i landet som sett mest fotboll i verkligheten. 

Om ni bara visste. 

Dessutom varit med och vaskat fram gräddbullar till Malmö FF. Bara en sådan sak. 

Frid över hennes minne.

 

Krasch-svart i rutan! TV:n dog under drottning Elizabeths begravning

 

Mitt under begravningsakten i Westminster Abbey av drottning Elizabeths dog vår TV. 

Det blev sorgesamt svart i rutan. 

Stendöd. 

Stilenligt kan tyckas. 

Det tyckte varken jag eller hustrun. 

Bedrövligt. 

Vad händer? (texten fortsätter efter bilden)

Larmet gick. 

Brf Skrattmåsens tusenkonstnär Peter ryckte ut. På bilden här ovanför pekar Peter ut felet. 

I arbetet med dra elkablar till parkeringens tänkta laddstolpar, grävdes vår TV-kabel av. 

Krasch och svart i rutan. 

Drottningens begravning gick hädan.

TV-apparaten samt min fasta dator som alla blogginlägg kommer till på slocknade. (texten fortsätter efter bilden)

Den avklippta kabeln som släckte ner drottning Elizabeths begravning, ser inte mycket ut för världen. 

Men ack så viktig. 

Nu började en helt annan begravning. 

Felanmälan hos Tele2. 

Ni vet hur det är. 

Man begravs i väntan, tryck si och så och hjälpen kommer. Drottningens hädanfärd kunde vi se i månen efter. 

Det blev en kväll utan TV och min fasta dator. En egendomlig känsla av stillhet och tystnad infann sig. Hustrun pusslade och jag satt mest förlamad av dystra tankar. Man skulle kanske prova hänga sig i takkronan? 

Först i förmiddags-tisdag-dök en glad Joakim från Kabel-TV Service i Eslöv upp som en räddande ängel. Han fixade biffen med delvis en gul mätapparatur-se bild här nedanför. TV:n och datorn igång igen. 

Dessutom räddade han vår takkrona. 

Allt fungerar. 

Tack Joakim. 

Och tack Peter som firade med få sin femte covidspruta idag. Något ska man väl göra. Själv blev jag glad i hågen och skrev detta blogginlägg. 

Tjosan!

    

Inför Spanienmatchen: Kakburkens förbannelse

 

Tro inte att dagens hajp inför kvällens EM-match mot Spanien i Sevilla, är någon ny företeelse. 

Så har det alltid varit. 

Värst var det inför VM i Italien 1990. 

Svenska Fotbollförbundet bad till och med Gillebagaren ta fram VM-kakan. Landslaget med dåtidens storstjärnor prydde burken. 

Kan ni namnen på gossarna? 

Ett samlarobjekt. 

Givetvis fann jag ett exemplar i mina gömmen. 

Det var då Sverige skulle bli världsmästare i fotboll. Det tutades på till den milde grad. Över 20 år innan sociala medier slog igenom. 

Vi som har minnet kvar minns den klassiska förlustraden: 1-2, 1-2 och 1-2. 

Krasch i spagettiland. 

Många tog fram släggan och slog ihjäl burken. 

Ikväll Spanien. 

Numera har samtalstonen sänkts betydligt. Vinst och kanske en ny kakburk åker fram. 

Min klassiska kakburk tömd sedan länge på landslagskakor. I stället fanns en medicinflaska från 1910 i burken. Gift från Kronans Apotek i Göteborg. 

Aldrig får en stackars sate vara glad.

 

Restaurangliv: Lommabo fick kalvfilé serverad upp och ner-jag sörplade bearnaisesås som soppa

 

Maken till serveringskrasch har sällan skådats. Min lumparkompis och Lommabon, Peter, serverades kalvfilé på det ärevördiga Klosterhotellet i Vadstena. 

Upp och ner-se bilden här ovanför.

Jo, ni ser alldeles rätt.

Upp och ner!

Här hade kung Magnus Eriksson (sonson till Magnus Ladulås) på 1300-talet makalösa fester. 

Heliga Birgitta i sin tur omvandlade hela rasket till ett Herrens kloster. 

Sträng lydnad. 

Värmande brasor vintertid förbjöd Birgitta. 

Gustav II Adolf inrättade under 1600-talet ett vårdhem för sårade och invalidiserade soldater. 

I denna rustika historiska miljö satt alltså min polare Peter och beställde in en kalvfilé. 

”När servitrisen svängde fram tallriken för beskådan, slog hon i tallriken i ryggstödet på stolen bredvid. Tallriken gjorde en saltomortal och föll med baksidan upp. Jag fick lite sås på mina gamla jeans, och förrätt och efterrätt som plåster på såren,” berättar Peter för mig och så skrattar vi åt den minst sagt olyckliga kalvfilén. 

För inte tala om servitrisen. 

Jodå, Peter fick in en ny kalvfilé som hamnade på rätt köl. Allting slutade alltså lyckligt. 

Det gjorde det inte för min egen del. 

På en dansk kro sörplade jag i mig bearnaisesås som soppa. Jag skäms än i denna dag över fadäsen som jag skrev om på bloggen den 29 augusti2011. 

Där fick ni också länken till mitt tillkortakommande. 

Här nedanför en bild från den danska krogen. Byttan med gult är alltså bearnaisesås som jag tog som soppa. 

Usch vad jag skäms. 

Minst lika mycket som Peters servitris på Klosterhotellet i Vadstena. 

Det är sådana stunder man längtar efter den Heliga Birgitta.

Tablå.

 

Krasch bland helgonen

Idag är det alla helgons dag. Vi ska tänka på nära och kära som vilar på kyrkogården. Där vilar snart också min nya mobiltelefon. 
Stendöd som den är. 
Jag bytte upp mig i somras till en Samsung Galaxy S9 Black. Rena motorvägen lovades. Samtidigt skulle min fasta telefoni kapas. 
Vänner intygade att den fasta telefonen hörde stenåldern till. 
Väck med den. 
När ny teknik rullar över mig, blir jag kärringen mot strömmen. Jag stretar emot som ett batteri på 12 ampere (redan här är jag ute på farligt vatten). 
Vad gör ni om mobiltelefonen lägger av, löd min motfråga. Du har fått bölder i halsen. Måste ringa för tid till Vårdcentralen. 
Något svar på det fick jag aldrig. 
Jag behöll min fasta telefon. Nu en uppdaterad variant som en liten dator (till vänster på löpsedelns bild). 
Min strålande nya Galaxy skulle trots allt fixa biffen (till höger på löpsedelns bild). Trodde jag. Igår morse-fredag-efter stått på laddning under natten var mobiltelefonen stendöd. Svart som natten, trots det dagas ute. 
Alla helgons dag på riktigt. 
Planerar nu en attack mot Telenor som är min leverantör. 
Ni vet hur enkelt det är. 
Inte alls som om diskmaskinen lägger av. 
Då kan man alltid diska för hand. 
Sensmoral. 
Behåll din fasta telefon. 
Då kan du alltid ringa Vårdcentralen för en översyn av dina bölder..

Svenska Akademiens krasch-längtan efter Tage Danielsson

Det är säkert fler än jag som haft sina tankar på Tage Danielsson (1928-1985), under dessa dagar med bravader signerade snille och smak. 
Dikeskörningar i strid ström. 
Vad hade inte den elegante humoristen, Tage Danielsson, textmässigt kunna gjort av Svenska Akademiens haveri inför öppen ridå? 
Tages text efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 är en odödlig klassiker. Nu när inte Tage längre finns bland oss, kan  du prova byta ut orden i Harrisburg mot, med Svenska Akademien, i det berömda textavsnittet: 
”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.” 
Se där. 
Det funkade alldeles utmärkt. Jag tror Tage själv skulle vara nöjd.
Tack, Tage Danielsson.
Ett annat odödligt inslag i veckan som gått, står akademiledamoten, Kristina Lugn, för. I samband med utdelningen av nordiska priset till, Agneta Pleijel, anlände delar av Svenska Akademins ledamöter till prisceremonin i Börssalen. Alla skyndade stressat förbi en skog av reportrar och TV-kameror. 
Kristina Lugn värjde sig, med en glödande cigarett i högsta hugg. 
”Jag röker ni kommer dö,” skrek hon hotfullt till mediekåren, viftandes med den glödande cigaretten. 
Jag såg TV-inslaget på Expressen och skrattade gott. Det var faktiskt vansinnigt roligt. En klassiker. 
De kommande nyårsrevyerna fick ett tidigt julbord i år. 
Det är bara ta för sig. 
FOTNOT. Texten på löpsedeln är hämtat från boken, Tage Danielssons Paket.

Juldagsdrama: Vi var sekund från krasch med kronhjort

Från ingenstans dök det väldiga djuret upp framför motorhuven. För så känns ca 10 meter bort när du kommer körande i 90 km/tim. 
Bromsa fanns inte i tanken. Mitt huvud var nämligen tom på tankar.
Allt utspelades i en snabb ultrarapid som ögat hann med uppfatta krissituationen. Allt var över på en futtig sekund, kändes det som.
I ögonvrån såg jag djuret försvinna ut på fältet till höger om bilen. 
Det var nära. 
Alldeles för nära.
Närmare kunde inte en smäll komma.
Hustrun skakad. 
Jag som körde skakad. 
”Den älgen såg jag inte komma” 
Ӏlg?! svarade hustrun.
"Det var en stor kronhjort.” 
Julen som varit så fridsam kunde slutat med en katastrof. Incidenten inträffade när vi var på väg den sista etappen till Lomma från Lundahållet. 
Aldrig har väl det söndertuggade ordet änglavakt känns mer äkta än denna juldag. Se den efterkonstruerade bilden här nedanför. 
Den väldiga kronhjorten, minst 150 cm hög och över 200 cm lång samt med en vikt av ett par hundra kilo, kom över fältet i full karriär-se pilen. 
Klipper smidigt nolltolerans staketet som delar vägbanan-se kryss 1. 
Jag och hustrun i bilen kryss 2. 
Smällen oundviklig. 
Trodde vi. 
Änglavakt var ordet. 
På juldagen. 
Alldeles på riktigt. 
Pris ske lov, att vi lever.
Och kronhjorten.
Ett vackert djur, men inte på vägbanan. 

”Jag kraschade in i glasskiosken i Lomma”

Den här är Ola. 
Han är en glad glassgubbe som driver glasskiosken mellan småbåtshamnen och badet i Lomma. 
Andra sidan kunde han varit en gladare glassgubbe. 
Sommarvädret. 
Regn är aldrig bra för glassförsäljningen. 
Det har i sommar varit ett tufft väder. Spänt Olas glassiga nervbanor till bristningsgränsen. 
Trots det har folk kommit och slickade i sig Olas populära mjukglass. Sedan kom då jag farande med el-scootern. 
Skulle backa men gasade framåt. 
Det är aldrig bra. 
Körde rakt in i Olas glasskiosk. 
Fastnade i vattenskålen till hundarna. 
En service när husse och matte slickar glass. 
KRASCH-BOM-BANG. 
Vattenstänk i hårfästet. 
Olas glasskiosk blev alltså premiärkrocken med el-scootern. 
Skammens rodnad. 
Kraschat rakt in vovvarnas vattenfyllda plastlåda. 
En annan gång fylld med surisar. 
Jag kunde konstatera något överraskad: plastlådan innehöll mycket mer vatten än vad man kan tro, att en vattenskål till hundar kan innehålla. 
Det blev blött. 
Ut från glasskiosken for en glad skit till glassgubbe, Lommabon Ola. Allt hade gott bra. El-scootern hel. Den handikappade galningen hel. Hundarnas vattenskål hel-fast tömt på vatten. Roligare än så här blev det inte i Lomma, en helt vanlig dag i slutet på augusti 2017. Fast Ola en trevlig prick som också såg humorn i det hela. 
Då var vi i alla fall två. (här nedanför följer ett bildsvit på ”kraschen”.

MFF:s Kuhns taktik kraschade mot Jönköping Södra

I början av februari i år presenterade Sydsvenskan den nye tränaren, Allans Kuhns taktik. Alltså som han tänkt sig MFF skulle spela i år för ta ett nytt SM-guld. 
Det var pilar åt alla håll. 
Mest framåt. 
Vilket betyder hög press på motståndarna. 
Vi har kunnat konstatera att Allans A-B-C inte fungerat som det skall under träningsmatcherna. 
I förlustmatchen (2-3) mot Jönköping Södra borta, havererade taktiken totalt. Det blev X-Y-Z istället. Ett annat sätt att uttrycka en krasch. 
Värst ställde en islänning till det. Försvarsresen, Kãri Ãrnason, äger inte tempo. Alldeles för sen i steget. 
Han sprider osäkerhet i hela försvarslinjen med sitt virriga spel. Målen droppade därmed in. Åt fel håll. 
Islänningen,Vidar Örn Kjartansson, köptes in som målspruta, är en slocknad vulkan. I stället var det Pawel Cibicki med två mål samt en rökare i ribban som frälste ett redan frälst Jönköping. 
”Halleluja”, hördes från Pingstkyrkan nere i stan. 
Pawel är ett lån från MFF. 
I stället för satsa på egna unga talanger, köper MFF in sämre spelare för dyra pengar. Det faller på sportchefen, Daniel Andersson, att reda ut. 
Allan Kuhn har trasslat in sig i alfabetet. 
Alla MFF-spelarna mot Jönköping ger jag underbetyg. 
Ett stort glödhett C.
Det var förfärligt att skåda. 
Jag söker tröst hos Pingstkyrkan i Jönköping. 
"Det folk som vandrar i mörkret skola se ett stort ljus" (Jesaja 9:2). 
FOTNOT. Stort C. Den gamla betygsskalan, alltså sämsta tänkbara.