Lomma agerar! Jag är begreppsklustret BRUKARE: Bara hatten kvar-så arg blir jag

 

Det finns ca 125 000 svenska ord i den senaste utgåvan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Ordet brukare finns med där. 

Riksrådet och kanslipresidenten, Carl-Gustaf Tessin, använde ordet första gången 1756 i ett brev. 

Tessin var inte först. 

Nej, arrendatorer och torpare brukade jord och åkermark, så ordet användes alltså redan 1640. Nedtecknat och tjusigt värre. Ordet brukare har alltså en historisk klang av oanade mått. Längre än så går inte att spåra det. 

Det skulle ta långt mer än 300 år, innan det förhatliga ordet fick en central roll i svenska språket. Numera används det i dagligt tal runt om i vårt avlånga land. 

Den person som får vård och behandlingar från hälso- och sjukvården, t. ex. rehabiliteringsinsatser, är patient. Den som får ett hjälpmedel förskrivet och använder det är brukare. Det räcker med en toalettförhöjning och du klassas som brukare. Själv är jag således brukare med diverse hjälpmedel med rullatorn i topp. 

Gud, vad vi brukare hatar ordet. 

Det hjälper inte ens att Socialstyrelsen gett ut en klarläggande text: 

”Det är inte lämpligt att kalla någon för brukare när man avser en särskild grupp eller enstaka individer”, skriver Socialstyrelsen och påpekar att en sådan användning av ordet kan uppfattas som avståndstagande. 

I stället föreslår man mer specifika begrepp som ”mottagare av hemtjänst”, ”hyresgäst” eller ”den äldre”. 

SPF, Sveriges Pensionärsförbund, har krigat mot att ordet används. 

För döva öron. 

Det finns faktiskt kommuner som förbjudet användande av ordet. Dock ej Lomma kommun. 

Det används ändå. 

Gräsrotsnivå men ett historiskt svenskt ord. 

Vad göra? 

Inget tycks hjälpa. 

Går verkligen inte att utrota.

Jag ett kluster.

Visst har man rätt bli förbannad.

 

Katastrofen Svenska Akademien sänker Nobelmiddagen

Ingen talar högt om det, men alla talar tyst om det. Skandalen att det inte delas ut något Nobelpris i litteratur 2018, blir en svårtuggad anrättning. Nobelmiddagen läggs i en osynlig dimbank. 
Knappast någon mår riktigt bra. Varken vi teve tittare eller de fina och lärda gästerna med kungafamiljen i spetsen. 
Själva festens spjutspets, litteraturpriset, kraschade Svenska Akademien. Sänktes i ett hav av offentliga interna stridigheter. 
Sur grädde på moset.
Våldtäktsdom. 
Kulturprofilen, Jean-Claude Arnault, med dyrköpta kopplingar till Akademien får skaka galler. 
Kulturen döms till fängelse.
Festklädda reportrarna från SVT går på tunn is. Den bittra slöjan får inte lyftas från årets fest som Nobelfesten kallas. 
Vi vanligt dödliga, har under många år följt de utmärkta TV-sändningarna från Nobelfestligheterna. 
I år ställer vi in. 
Netflix slår ut Nobelmiddagen. 
Kanske. 
Möjligen. 
Vet inte. 
Till Svenska Akademien kan vi enbart utropa unisont: skäms, fyrfaldiga skäms!

Kulturprofilen dömd till fängelse-en pust av lättnat spreds över Svea Rike

Landets mediebevakning har inte enbart haft Svenska Akademiens blodstörtning att brottats med. 
Till en början med ställde den s k kulturprofilens kopplingar till Akademien till det rejält. 
Här fanns ett problem. 
Namnet. 
Helt okänt för dig och mig i Svea Rike. 
Vem hade hört talas om den här fransmannen som kom till Sverige som timmerflottare 1965? 
Absolut ingen. 
Så vida man inte satt i Svenska Akademien. 
Det gjorde vi inte. 
De fina rummen med den svåra kulturen? 
Nä, inte där heller fanns vi med. 
Till slut knäcktes nöten som gav massmedia huvudvärk. Mannen döptes till den s k kulturprofilen. 
Tänk så mycket lättare allt varit om mannen varit en berömd landslagsspelare i fotboll. Även som lirare i franska landslaget hade gått mer än bra. 
Nu fick vi vänta på att namnet publicerades. 
Ack som vi väntade tills namnet släpptes: Jean-Claude Arnault. 
Besvikelse. 
Vem var det? 
Namnet gick inte ens att uttala rätt. 
Utan blivit dömd hängdes Jean-Claude nu ut till vargarna. Idag-måndag-kom domen: två års fängelse för våldtäkt. Stockholms tingsrätt är enig i sin bedömning och mannen ska betala ett skadestånd på 115.000 kronor. 
Hur nu det ska gå till. Den s k kulturprofilen lär redan vara en fattiglapp. Domen gav emellertid en pust av lättnad över Svea Rike. 
Det var landets redaktioner som pustade ut. 
En friande dom hade kunnat kosta stora pengar i skadestånd. 
Själv njöt jag av Ystads Allehanda som valde slå upp att Erik från Sjöbo söker kärleken i TV. En mer folklig form av kultur.
Bonde söker fru.
Den s k kulturprofilen satsade på fel bransch.
Tack för den.

Lommabänkens 1000-dagars mysterium löst

Det här är Fredrik och Pelle. De är vaktmästare sedan flera år på en bostadsrättsförening i Lomma. 
Ni vet dessa vaktmästare som gör ett kanonjobb i det tysta. Utan deras insats skulle tusen saker snart få en bostadsrättsförening falla samman. 
Sedan finns det stora problem här i världen som kriget i Syrien och brottningsmatchen i Svenska Akademien. 
Det får andra sköta. 
När det gäller mindre, men ack så viktiga saker som en bänk som står bak-och-fram. Helt enkelt felvänd. Då träder Fredrik och Pelle in i bilden. 
Det började på dagen (nästan) för tre år sedan. Jag tog min lilla runda med rollatorn och upptäckte bänken som stod bak-och-fram. 
Satte du dig och vilade, stirrade du in i en trist förrådsdörr. Bakom din rygg löpte gång-och cykelvägen fram. Du hörde, men såg ingen. Livet liksom upp-och-ner på en grönärgad bänk. Sliten av havets salta vinda. 
Jag skrev inslag på bloggen om mysteriet med den felvända bänken. Många läsare tyckte det var hur kul som helst. 
Nu efter 1000-dagar kom lösningen levererat av vaktmästare Pelle. 
”Begriper inte hur du kunde hitta bänken”, sa han och fortsatte: 
”En gång i tiden var det en sandlåda framför bänken, för barnen att leka i. Men inga barn lekte i sandlådan. Den grodde igen. Det fanns ingen annan råd. Jag fick ta bort sandlådan. Kvar blev bänken som mamma och pappa skulle sitta på, men ingen satt på, för inga barn lekte i sandlådan,” förklarar Pelle för mig med ett leende. 
1000-dagars mysterium är löst. 
Jaha, nu vet vi det. 
Kan då inte Fredrik och Pelle vända på bänken? 
Jag är gärna med och inviger den rättvänd. 
Roligare än både Syrien och Svenska Akademien.

Svenska Akademiens krasch-längtan efter Tage Danielsson

Det är säkert fler än jag som haft sina tankar på Tage Danielsson (1928-1985), under dessa dagar med bravader signerade snille och smak. 
Dikeskörningar i strid ström. 
Vad hade inte den elegante humoristen, Tage Danielsson, textmässigt kunna gjort av Svenska Akademiens haveri inför öppen ridå? 
Tages text efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 är en odödlig klassiker. Nu när inte Tage längre finns bland oss, kan  du prova byta ut orden i Harrisburg mot, med Svenska Akademien, i det berömda textavsnittet: 
”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.” 
Se där. 
Det funkade alldeles utmärkt. Jag tror Tage själv skulle vara nöjd.
Tack, Tage Danielsson.
Ett annat odödligt inslag i veckan som gått, står akademiledamoten, Kristina Lugn, för. I samband med utdelningen av nordiska priset till, Agneta Pleijel, anlände delar av Svenska Akademins ledamöter till prisceremonin i Börssalen. Alla skyndade stressat förbi en skog av reportrar och TV-kameror. 
Kristina Lugn värjde sig, med en glödande cigarett i högsta hugg. 
”Jag röker ni kommer dö,” skrek hon hotfullt till mediekåren, viftandes med den glödande cigaretten. 
Jag såg TV-inslaget på Expressen och skrattade gott. Det var faktiskt vansinnigt roligt. En klassiker. 
De kommande nyårsrevyerna fick ett tidigt julbord i år. 
Det är bara ta för sig. 
FOTNOT. Texten på löpsedeln är hämtat från boken, Tage Danielssons Paket.

Svenska Akademien i kaos-tunga medlemmar hoppar av

Idag exploderade den fiiina skandalen i Svenska Akademiens fiiina sällskap. Först kom beskedet att Kjell Espmark och Klas Östergren lämnar Akademien. För en stund sedan meddelades att även, Peter Englund, tidigare ständig sekreterare (2009-2015), också lämnar sin stol tom i Svenska Akademien. 
Kommer fler hoppa av? 
Inget kan uteslutas. 
Den fiiina skandalen är ett faktum. 
Bakgrunden ska bland annat vara en omröstning som hållits tidigare i år gällande en ledamot med kopplingar till den man som benämns som ”Kulturprofilen” och som anklagas för en rad sexuella ofredanden och övergrepp, skriver Aftonbladet. 
Fredagen den 6 april är det med andra ord ett glödhett helvete att heta, Sara Danius, och vara ständig sekreterare. Det har nämligen varit hennes uppgift att hålla samman snille och smak i stormen. 
Vi följer nästa steg med spänning.

Tittatitta där: När vi själva får bli våren

Har ni tänkt på så mycket vi tittar ut. 
Människan lägger mycket tid på titta ut. 
Tittar på just ingenting. 
Vi tittar ut om löven gulnat. 
Vi tittar ut om det snöat ”i natt”. 
Vi tittar om solen skiner på sommaren. 
Vi tittar ut på regn. 
Vi tittar ut för att vi just för stunden måste tillgodose vårt tvångssyndrom genom att titta ut på just det. 
Ingenting. 
Jag vände på begreppet. Klädde mig som våren och körde ut med min el-skoter i Lommas sjudande liv. 
Det dröjde inte länge. 
Sedan slog den riktiga våren till: en isig vind som fick mig skaka av köld på min racer med topphastigheten 10 km/tim. 
Piskades alltså av våren. 
Någon i Norrland hade glömt stänga sitt fönster. 
Nästan exakt på dagen för nio år sedan, tittade också Engel ut genom byggplasten-se löpet. Engel visade sig vara en tysk byggnadsarbetare från Brandenburg an der Havel, 70 km väster från Berlin. 
Han tittade alltså också ut. 
På mig. 
”Kein Frühling in Schweden, skrek Engel till mig. 
Ungefär som i dag då, nio år senare. Ingen vår i den kyliga vinden. 
Jag minns vårt möte mycket väl.
Kul bild också.
Därför tog jag en ny bild-längst ner-av hur det ser ut i dag. Engel och hans tyska byggkompisar har byggt färdigt sedan många år. 
Undrar just hur livet gått för honom sedan dess? 
Själv körde jag stelfrusen hem till vårvärmen i form av en kopp kaffe i köket. Jag hade tittat färdig som våren. 
Sedan satte jag mig och tittade ut på solen som strålade över Täppan som vilade ut i kylan. Jag hade fått nog. 
Det har man även fått i Svenska Akademien som skakas av uppror. Det får jag titta närmare på, för så kan man också titta. 
Heller som Martin Ljung sa och som bara vi åldringar minns: 
”Se på fan tabletter”

Så krossades snille och sak till imbecill och surkål

Det började inte i år. För det har alltid stormat kring Svenska Akademien. Har det inte varit det ena, så har det varit det andra. 
Hur som haver, skorna skaver. 
I år blåste stormen upp till tyfon. 
Egentligen började resan till imbecill och surkål redan förra året. Akademien utsåg vissångaren, popartisten mm, Bob Dylan, till Nobelpristagare i litteratur. 
Det blev ett fasligt liv. Turbulensen ett faktum. Genast framträdde s k Dylanmännen och sjöng vår Herres lov. 
Pristagaren själv vägrade visa upp sig. Nobelföreläsningen skickade han in till Svenska Akademien. Texten stulen från en amerikansk läxsajt. 
Hur kunde det gå så fel? 
Där fick Gustav III tradiga text från bildandet 1786 en allvarlig knäck: 
"Ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien". 
Lagom till Nobeldagen i dag med pompa och ståt kom nästa smäll. En s k kulturprofil smörjdes av Akademien. 
I bibeln läser jag: ”Att hälla olja över huvudet på en gäst var en hedersbevisning (Ps 23:5; 104:15; Luk 7:46)”. 
Kulturprofilen tackade genom våldta Svenska Akademiens ledamöters barn. Av bara farten avslöjades också, hur dessa män och kvinnor delat ut mumma- lägenheter-till sig själva och sina anhöriga i Stockholms innerstad. 
Snille och smak förvandlades omedelbart till imbecill och surkål. I kväll blir det ett självklart val i TV: damernas VM-match i handboll slår ut Nobelbanketten. 
Det får mig tänka på Lars Ekborg med text av Beppe Wolgers: 
”Nä, jag tror jag gör som gamle prosten jag! Jag skiter i predikstolen!”

#MeToo: Kalsongracet

Det här är Elvis Presleys kalsonger. Begagnade som synes. De auktionerades ut i Manchester i september 2012. Utropspriset 11 000 dollar. 
Annars är vårt avlånga land just nu inne i ett kalsongrace av sällan skådat slag. Det går inte en dag utan flera ruggiga kvinnliga berättelser snärjer in män i kalsonger som begår sexistiskt övervåld. 
Friidrottsstjärnan Moa Hjelmers berättelse om våldtäkten efter en finnkamp, gör mig riktigt förbannad. 
Kalsongracet har till och med nått ända in i ”fina” Svenska Akademien. Kulturprofilen är så fin att ingen nämner honom med namn. Det beror naturligtvis på att mannen som är fransk till börden, är totalt okänd för den stora massan. 
Annars är det inget problem med att offentliggöra namnen. 
I Aftonbladet hyvlar, Åsa Linderborg, av feministernas feminist, Ebba Witt-Brattström som var gift med stol 17 (Horace Engdahl) i 25 år. Hon har varit en tyst medlöpare, skriver bland annat Åsa Linderborg. 
I Aktuellt kråmar sig, Ebba Witt-Brattström, när hon ställs inför Lindeborgs attack. Det här solkiga kalsongracet har onekligen också sina poänger. 
Innan jag kröp till kojs vid midnatt, kom så nästa kalsong till rakning. Lars Ohly. Den tidigare ledaren för vänsterpartiet lade sig platt direkt. Erkände utan omsvep att han till och med blivit polisanmäld. 
Kalsongracet skördar sannerligen sina offer. 
Hur gick det då för the King of Rock’n’Rolls kalsonger? 
Ingen ville ha Elvis kalsingar. 
Då hjälpte inte ens hans hitlåt från 1962: ”Girls! Girls! Girls!”

Sömmerskan från Bjärred 1000 gånger mer poppis än Nobelpristagaren i litteratur

Här kan vi verkligen tala om ett Sömmersketips som slog in. 
I går-onsdag-skrev jag på bloggen om sömmerskan Beata som lagade min vinterrock. 
Enbart det blogginlägget fick närmare 2000 besökare. Det är rekord för bloggen på en och samma dag, om något jag skrivit om i Lomma kommun. 
En ofantlig siffra för ett blogginlägg. 
För sex år sedan fick Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur. Jag följde TV-dramatiken tillsammans med bibliotekarie, Kristina Lindahl, på Lomma bibliotek. Lade ner mycket tid och kraft. Gjorde en rejäl satsning på Nobelpriset i litteratur 2011.
Det blev ingen större bloggsuccé. 
Sedan dess-sex år sedan-har mitt blogginlägg om Tranströmers Nobelpris lyckats skrapa samman 282 besökare. 
Ingen succé precis. 
Sömmerskan Beata sopade in närmare 2000 bloggbesökare på en enda dag. Enastående och fantastiskt. 
I dag avslöjade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius inför den samlade världspressen i Börssalen i Stockholm: årets Nobelpristagare i litteratur är den japansk-brittiske författaren Kazuo Ishiguro. 
Han har inte en chans. 
Beata Design i lilla Bjärred sopar golvet även med Kazuo Ishignuro. 
I popularitet. 
På Calle Rockbäcks Blogg. 
Tala om ett sömmersketips som slår in. (kul få vrida om verkligheten)

Mercedes-Benz vädrar ut Karin Boje

Fick för en stund sedan ett mail från Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund. Han skriver: 
"Igår blev vi kontaktade av en hög representant från Mercedes-Benz i Sverige. Han berättade att reklamfilmen i fråga visades för sista gången i söndags, och att den också tagits bort från deras Youtube-kanal. (Detta följer deras ursprungliga plan.) 
Dessutom sade han att de även instruerat deras återförsäljare att inte heller bruka filmen i sin lokala verksamhet. Allt detta är vi självfallet nöjda med, och betraktar i och med det fallet som avslutat." 
Skriver alltså Peter Englund.
Ni kanske minns vad bråket handlade om. 
Akademien kallade bilföretagets tilltag, att använda en av Karin Bojes dikter i en reklamfilm för sin bilförsäljning för gravplundring. Det hotades med rättsliga åtgärder. 
Nu kan Akademien sova gott igen. 
Biljätten vädrar ut Karin Boje med full gas.