Lommapar kändisar med fel namn-i en sekund i TV-program

 

Lommaparet med fel namn, ser ni längst upp till vänster på bilden. 

För 60 år sedan räckte det du var med i TV i en sekund för bli TV-kändis. På den tiden hade TV ett enormt genomslag i folkhemmet. Fick du mer än en sekund kunde du t o m få åka omkring i Folkparkerna och visa upp dig. 

Numera räcker det knappt ens om du är programledare för ro hem titeln, ”Känd från TV.” (texten fortsätter efter bilden)

Lommaparet dök upp i TV-programmet, ”På riktigt?!”, med Farah Abadi som programledare i SVT. 

I en toksekund! 

Inte nog med det. 

Dessutom med fel namn. 

I verkligheten heter Anette Ingrid och Anton känd som Cege. Cege berömd bland oss Lommabor. Han brukar spela gitarr och sjunga för oss. Tyvärr fick han inte som Anton visa upp sitt eminenta kunnande i programmet. En sekund hade knappast räckt till. 

Fast Cege och Ingrid kan vara nöjda ändå. Minns min egen TV-debut. 

Jag debuterade i TV redan 1970. Min slips bildade nämligen fond till sosseikonen Ernst Wigforss i Kvällsöppet med Gary Engman. 

Det var i alla fall kul för slipsen, Ingrid och Cege.

 

 

VM Qatar: Känner jag VM-skam?

 

Inte ens Ankeborg hade skött en turnering så illa som FIFA. Det är helt obegripligt dåligt hanterat. Därför kan jag redan nu efter sett de åtta sända VM-matcherna konstatera: fotbollen är trots allt en vinnare. 

Jag såg ett Frankrike i tisdags kväll som var något helt fantastiskt. De spelade verkligen skjortan av Australien (vinst 4-1). 

Vilka lirare. 

Tekniken ljuvlig att skåda. Mbappé ägde en överväxel som fick australiensarna se ut som fastfrusna i kvällsvärmen. En modern fotboll som lämnar alla andra lag bakom sig. 

På lördag möter Frankrike Danmark. Ingen rolig uppgift för tränaren Hjulmand. 

Känner jag då VM-skam för jag river av fyra matcher om dagen? 

Nej, verkligen inte. 

Fotbolls-VM finns i mitt DNA. 

Såg själv Västtyskland-Argentina på Malmö Stadion 1958. Jag var 11 år. En upplevelse av sällan skådat slag. Där blev jag vaccinerad. Det var VM i fotboll i sprutan.

För alltid. 

Det kan inte ens FIFA göra något åt. 

Nu får jag sluta. 

Dagens första match, Marocko-Kroatien börjar snart. Då kör vi Ankeborg.

Lomma är på banan.

 

Krasch-svart i rutan! TV:n dog under drottning Elizabeths begravning

 

Mitt under begravningsakten i Westminster Abbey av drottning Elizabeths dog vår TV. 

Det blev sorgesamt svart i rutan. 

Stendöd. 

Stilenligt kan tyckas. 

Det tyckte varken jag eller hustrun. 

Bedrövligt. 

Vad händer? (texten fortsätter efter bilden)

Larmet gick. 

Brf Skrattmåsens tusenkonstnär Peter ryckte ut. På bilden här ovanför pekar Peter ut felet. 

I arbetet med dra elkablar till parkeringens tänkta laddstolpar, grävdes vår TV-kabel av. 

Krasch och svart i rutan. 

Drottningens begravning gick hädan.

TV-apparaten samt min fasta dator som alla blogginlägg kommer till på slocknade. (texten fortsätter efter bilden)

Den avklippta kabeln som släckte ner drottning Elizabeths begravning, ser inte mycket ut för världen. 

Men ack så viktig. 

Nu började en helt annan begravning. 

Felanmälan hos Tele2. 

Ni vet hur det är. 

Man begravs i väntan, tryck si och så och hjälpen kommer. Drottningens hädanfärd kunde vi se i månen efter. 

Det blev en kväll utan TV och min fasta dator. En egendomlig känsla av stillhet och tystnad infann sig. Hustrun pusslade och jag satt mest förlamad av dystra tankar. Man skulle kanske prova hänga sig i takkronan? 

Först i förmiddags-tisdag-dök en glad Joakim från Kabel-TV Service i Eslöv upp som en räddande ängel. Han fixade biffen med delvis en gul mätapparatur-se bild här nedanför. TV:n och datorn igång igen. 

Dessutom räddade han vår takkrona. 

Allt fungerar. 

Tack Joakim. 

Och tack Peter som firade med få sin femte covidspruta idag. Något ska man väl göra. Själv blev jag glad i hågen och skrev detta blogginlägg. 

Tjosan!

    

Så här ser det ut: Mitt nya liv

 

Märkvärdigare än så här är det inte: lurar för lyssna på talböcker och solglasögon för titta på TV. 

Vad gör man när synen inte riktigt hänger med längre? En stackars sate får vara rädd om den syn man har kvar. 

Därför går vanliga böcker bort. Solglasögonen på som en annan gangster för glo på TV. 

Det hjälper. 

Ögonen varken svider eller gör så förbannat ont längre. En stund i alla fall. 

Det är mitt nya liv. 

Calle Rockbäcks Blogg får också vila. 

Efter 5324 blogginlägg i över 14 år under långt mer än 20 000 arbetstimmar, kan jag numera sitta högst tio minuter vid min fasta dator. 

Mobilen då? 

Samma skit med den. 

För skarp för mina åldrande ögon. 

Har fått tid hos en ögonläkare, sedan får vi se som det heter. Saknar mitt bloggande. En viktigt del av herr Rockbäck bort kapade liv. 

För stunden i alla fall. 

Lyssnar på talböcker. Finns över 100 000 intalade talböcker. Mycket att gräva i. 

Ett annat problem har plötsligt dykt upp. Det är mycket lätt att somna till den malande rösten. Talböcker blir lätt till ett sömnpiller. 

Fast det gäller kämpa på med livet. 

Det gör jag. 

Fullt ut, så det så. 

Nu har jag redan suttit för länge med denna text. Bäst sätta punkt

 

Strålande tider härliga tider-nu blir det ännu mera sport i TV

 

Vi TV-tittare har haft en tuff period bakom oss. Handbollslandslaget har ställt till med storslagen fest i matcherna mot Norge, Frankrike och EM-finalen mot Spanien. Uddamålssegrar. 

Spänningen i TV-soffan monumental. 

Det ska inte gå, men det höll hela vägen med minsta möjliga marginal. 

Hur galet bra som helst. 

Vi hinner knappt hämta oss, innan det är tid för ännu mera sport i TV. 

OS i Peking tjuvstartar redan på onsdag med curling mixed dubbel. 

Invigning på fredag. 

Sedan brakar hela härligheten över oss till den 20 februari. Mycket sport. 

Ännu mera sport. 

Strålande tider härliga tider som Thor Modéen sa på sin tid. Det kan vi gott hålla med om. Jag har många Lommabor som håller med fullt ut.

OS i Peking sänds, enligt Expressen, av Discovery-gruppen som i Sverige sänder tävlingarna på Kanal 5, Kanal 9, Kanal 11, Eurosport och Eurosport 2. 

De största tävlingarna och sporter med svenska medaljhopp kommer att gå i de linjära kanalerna 5 och 9. 

Handbollen blev på så vis en lysande uppvärmning för oss galna TV-tittare. 

Det är inte utan man vill sjunga som Thor Modéen om en äkta mexikanare.

För övrigt ett helt lysande nummer. Finns naturligtvis på YouTube.

 

 

Glatt besked från mig till dig-du slipper sova dig igenom vinter-OS från Peking

 

Allt sedan Peking fick vinter-OS, har jag gruvat mig. Skit också, nu blir det nattpass framför TV-skärmen. 

Kineserna ligger sju timmar före oss tidsmässigt. Det är bara till plussa på uret sju trötta timmar. 

Tävlingarna kan starta alldeles galen tid i Peking. Resultatet blir mitt i natten i våra TV-skärmar. Vi äldre gentlemän och kvinnor sussar då gott i våra TV-soffor. 

Jag vet, för jag har varit med förr. 

Allt för många gånger. 

Minns Mexiko 1968. 

Trots man var en ung vacker yngling, satt man där sju timmar efter och glodde med rödkantade ögon efter alla nattpass. Så inför årets äventyr i Peking borrade jag mig ner i det offentliga tidsschemat (4-20 februari med tjuvstart den 2 februari). 

Jag blev glad. 

De stora tävlingarna som skidskytte, längdskidåkning, ishockey, skrinnaren Nils van der Poel m m, har placerats västerländsk tid. Vilket betyder morgon, förmiddag och eftermiddag hemma i Svedala. 

Discovery äger rättigheterna att sända de Olympiska Vinterspelen 2022 i Sverige. Tävlingarna kommer att sändas i Kanal 5, Kanal 9 och Eurosport. Kanal 5 fungerar som huvudkanal med de största tävlingarna med svenska intressen. Det var väl ett glatt besked från mig till dig. 

Inget sussande i TV-soffan.

Lomma can.

Jo, om du älskar curling som ofta startar 02.05 svensk tid. Vi ger OS-maskoten, Bing Dwen Dwen, en kram. 

En panda. 

Om någon undrar.

 

OS i TV-olympisk korvstoppning

 

Tänkte i morse starta upp mitt OS-tittande i TV på allvar. Gick in på Discovery+ som äger sändningsrättigheterna. Klickade fram olympiska spelen. 

Hela raddan med livesändningar dök upp på min skärm. Inte alla, men det räckte och blev över-se bild här ovanför. Sportnörden åkte på en olympisk korvstoppning. En korvstoppning som nästan gjorde mig galen. 

Allt sänds dygnet runt. 

Inte mindre än 339 olika grenar i 33 olika sporter. Naturligtvis ett smörgåsbord för den som inte får nog.

Minns sommar-OS från Peking 2008. Jag startade upp en OS-BLOGG och såg det mesta under 700 sändningstimmar. Fick en ugglas ögon. 

Sommar-OS från Tokyo krävs en flock med ugglor för fixa kalaset. 

Omöjligt. 

Går inte.

Du måste ha ett dussin TV-skärmar påslagna dygnet runt. Sportnörden kan bli galen för mindre. 

Jag valde till slut kanal 5, OS-studion. Här fick jag det bästa av det mesta. Inte minst svenska insatser i natt. Det får banne mig räcka. 

Korvstoppning. 

Kom och tänka på Galenskaparnas, Claes Eriksson, som stonkade korv i sketchen, Mor i skutan. 

Oslagbart roligt.

 

Facit fotbolls-EM: Bolla-Bolla-jag har sett alla 50 matcher

 

Naturligtvis finns det en och annan som tycker man är galen. Det är sådant man får ta i dessa dystra tider. 

Hur i fridens namn kan man sitta och uggla på fotboll under en hel månad? 

Innan kvällens final mellan Italien-England har jag sett alla matcher i EM. 

Det blir 50 matcher i TV-soffan. 

Plussar man på tiden rör det sig om dagar. 

En match är 90 min samt tillägg på några minuter. I slutspelet har det också blivit 30-minuters förlängning i vissa matcher, samt även straffläggning. 

Bara detta är ett maratonlopp. 

Bolla-Bolla, mina vänner. 

Sedan har vi då de evinnerliga studiosamtalen på ytterligare 1-2 timmar per match. Dessa stunder har ofta blivit till en prövning för en gammal man. Allt tjat och snabba klipp som blir till flimmer i ögonen. 

Det blir också mycket kaffe. 

Aldrig alkohol. 

Hör inte hemma i sportens värld-Hallelujah! 

Däremot en kokt med bröd före matchen när Sverige lirat. Allt för heja på Janne Andersson. 

Bolla-Bolla!

FOTNOT 1: Vill påpeka att även hustrun är galen. Det är då för väl det. Frid i stugan.

FOTNOT 2: Den 23 juli börjar OS i Tokyo. TV-soffan värms upp till dess med Tour de France.

 

Inte bara i Lomma: TV-soffan årets parkeringsplats

För börja med någonting som till slut blev något, i alla fall: TV-soffan. 

En älskad klenod i de flesta svenska hemmen. Löpsedeln här ovanför har sina speciella poänger. 

Därför blev min egen TV-soffa till slut något, i alla fall. TV-debuten vill jag helst glömma. 

Det var i samband med EM-matchen i fotboll mellan Sverige-Belgien i juni 2016. 

Sverige fick stryk med 1-0. 

Utslagna. 

Zlatan fick kvitteringsmålet bortdömt för hög spark. Den tyske domaren, Felix Brych, fick det hett om öronen. 

Jag och soffan av märket, Bryssel, grät. 

Jag av vrede. 

Bryssel av glädje. 

Åren gick. 

Bryssel blev uppmjukad med sport, filmer, underhållning och dokumentärer. 

I år kom så pandemin med karantän och ”jobba hemma”. Hemmet blev svenskarnas borg. 

TV-soffan har gått röd i de svenska hemmen: Netflix, HBO Nordic, CMORE, Dplay, Viaplay, Disney med flera och så då SVT, TV4 och så vidare i all oändlighet. 

Utbudet gigantiskt. 

Den väldiga fotbollspubliken flyttade hem. 

Alla andra flyttade också hem. 

Även kulturpubliken. 

Visserligen under gnissel men med nissen Jonas Gardell som härförare. 

Årets parkeringsplats blev TV-soffan. 

Vi parkerade oss redan i mars månad. Sedan blev vi sittande där året ut. 

I bästa fall såg vi på när Sofia hemmagympade för oss i TV. Det var motionspasset för dagen. 

I TV-soffan.

 

Portförbjuden i TV-lingon med mjölk!

 

Lingon och mjölk i ett avlångt dricksglas. Förgyll gärna härligheten med en överbliven potäta. 

Där har ni den optimala efterrätten (desserten) som ni aldrig kommer få se i kockeriet, Kockarnas kamp. Över huvud taget aldrig någonsin i det rikliga matlagningsutbudet i TV. Det är helt enkelt för enkelt att laga. 

Inte fint nog, om ärligheten ska fram. 

Själv älskar jag efterrätten. För det här är en efterrätt från det svenska ”bonnariket”. Lika gammal som lingonröda tuvor i Småland. 

Enkelt som en plätt slå samman. 

Ingen dessertkrångel i klass med crème brûlée eller pannacotta med salta kaksmulor. 

Så här gör du. 

Ta ett avlång vanligt dricksglas. Skuffa upp några skedar lingonsylt i glaset. Häll i mjölk. Rör om. Har du en potäta över efter måltiden, smakar den utmärkt till denna enkla efterrätt. Svårare än så är det inte. 

Överkurs: du kan också toppa med smulat hårt bröd. 

Smaklig spis.

 

Coronaviruset: Trist men nödvändigt-sporten inställd

I går-lördag-hade Sydsvenskan en trist information, men ack så nödvändig. En unik radda röda lappar över sporten i TV lyste oss i ögonen. 
Inställda matcher i både fotboll, hockey samt IndyCar. 
I dag-söndag-hade Sydis helt plockat bort tablån för dagens sport i TV. 
Kändes väldigt tomt.
Normalt sett har TV ett enormt helgutbud för oss sportnördar. 
Visserligen hade Sydis missat sätta röda lappar över två kvartsfinalmatcher i Svenska cupen i fotboll. 
Det visste vi ändå. 
I dag skulle MFF möta AIK hemma i cupen. Inställt, inställt. 
Hur det blir med allsvenskan, vet ingen just nu när jag skriver detta. Kan mycket möjligt komma ett besked senare i dag. 
Heller i morgon, troligtvis i veckan. 
Den som lever får se. 
Plötsligt har vi sportnördar fått hur mycket egen tid över som helst. Tid över för familjespel. Hustrun och jag funderar på ta fram kortleken.
Lära oss lira Chicago.
Varför inte?
Hur klubbarna ska överleva ett avbrott på flera månader utan intäkter, är en dyster tanke. Detta förbannade virus. 
Måtte det stanna upp med en jävla fart. 
Här är noteringen över världen kl. 11:45 i dag (Johns Hopkins University). 
Fy för den lede.

Familjens TV-debut blir galet galet

Varför blir en stackars sate galet upphetsad, när familjemedlemmar som publik är med i ett TV-program? 
Vi har trots allt haft TV i mer än 60 år i det här landet. 
På den tiden kunde den som lyckades (över måttan tur) visa upp sig i rutan, bli rikskändis på mindre än en röd sekund. Detta enbart som TV-publik, men syntes i rutan. I flera fall utmynnade det i en succéartad folkparksturné. Enbart för den där lilla röda knäppa sekunden i TV. 
Ingen brydde sig om, att du varken kunde dansa, steppa eller sjunga. Du var plötsligt känd från TV. Vilket kunde leda hur långt som helst. 
Annat är det idag. 
Få om ingen, bryr sig om TV-publiken. Den finns där som tänkbar kuliss i underhållningsprogram som Doobidoo och Robins. 
Ingen bryr sig.
Absolut ingen.
Ja, förutom släkten som mangrant bänkar sig framför hemmets TV, för se sin egen släkt i TV. Är det då familjemedlemmar som finns på plats, ges ingen nåd. Det bir det stora samtalsämnet under hela dagen. 
”Vi tror vi är med. Satte oss strategiskt längst fram.” 
Låter betryggande. 
Kvällens Robins kan alltså bli en höjdare. 
Min egen TV-debut, är inte mycket att skryta om. Min slips fungerade som bakgrund till sosseikonen, Ernst Wigforss, i ett TV-program 1970. Mer än så var det inte. Slipsen blev i alla fall berömd.
Hur gick det då med Robins? 
Jo, där satt min själ delar av min familj på rad på första parkett. Minst TVÅ röda sekunder, men ändå. 
Jag har markerat med rött, så ingen kan missa gänget. Mina nära och kära. Bara så där. Rakt upp ch ner. 
Jag får erkänna: vi blev galet glada hemma i TV-soffan. 
Tänk vad lite som behövs för rädda en TV-kväll. 
Mys på er, Gott Folk.

När sporten blir för mycket TV-sport

Numera är livet ett helvete för en sportnörd. Det är i alla fall knäckande under helgerna med all TV-sport. 
Sportnörden kan krympa boendeytan till en garderob med TV. Mer behövs inte, för fylla livet med det väsentligaste. 
Sport. 
Vi som har åldern inne minns med viss förtjusning Tipsextra (1969-1995). En match i veckan. Varje lördagseftermiddag. Lerig fotbollsplan i England. I TV-soffan läskade vi oss med en grogg eller två.
Ja, tre då. 
En match i veckan?
Det var allt som visades i sportväg i TV, men som vi älskade denna stund. Ungarna var pyttesmå. Fick absolut inte störa far med kompis som skrek och gapade åt Leeds, Liverpool eller Nottinghamn Forest. 
Det var då det. 
Stirrar på dagens tidningssida om lördagens sport på TV. Blir snabbt mättad. Frågan slår mig, men tas inte på allvar. 
Är det för mycket TV-sport? 
Naturligtvis inte. 
Året 2019 får en tokig jävel nappa åt sig en godbit i röran. 
Det funkar. 
Trist att mycket går värdshus förbi, så att säga. 
Numera sitter man där ensam och ugglar: borta är groggen, småttingarna växt upp, har egna småttingar, kompisarna döda, trötta eller på opera i Barcelona. 
Det bästa av allt: hustrun har blivit fotbollstokig. Hon har kollen på sporten i TV. Vi nappar åt oss Falkenberg-Häcken. 
Och det röda vinet. 
Smutt på er.

Anna Anka kallade min idol för rövhål

I veckan kollade jag in en repris av Hollywoodfruarna vid lunchbordet. Det borde jag inte ha gjort. 
Jag blev så upprörd, så jag var på väg få hjärtflimmer. 
Anna Anka stormade ut från ett hus och skrek för full hals. 
”Han är ett jävla rövhål” 
Dessutom på bred hemkokt Klippan/Helsingborg-dialekt.
Rövhål.
En sällsynt grov salva. 
Målet hennes f d man Paul Anka. Rövhålet själv, alltså. 
I vanlig ordning är det vårdnadstvister om barnen som gäller. Domstolen dömde till Pauls fördel. Anna Anka dömde till sin fördel. 
Det är ovidkommande i det här sammahanget. Däremot bryr jag mig mycket om rövhålet, alltså Paul Anka. 
Han var tillsammans med Elvis och Little Richard mina första idoler inom den moderna musikens värld. 
Året var 1957. 
Jag var 10-11 år. Paul Anka, 17 år, erövrade världen med sin egen komponerade låt, Diana. Vi ungdomar gick rakt in i kaklet av lycka. 
Snabbt lärde jag mig spela låten både på piano, mormors cittra, Oscars nyckelharpa och mormors gitarr. En Jesus-gitarr med stålsträngar som for illa med ens små fingrar. Mummelsjöng den engelska texten. 
Kanadicken Paul Anka blev snabbt en idol. 
När jag blev vuxen såg jag honom live i Gävle Folkets Park. 
En höjdare. 
Minne för livet.
Och nu. 
Ett rövhål. 
Jag har fortfarande EP-skivan kvar. Kan fortfarande både mummelsjunga och lira låten. Diana måste vara det vackraste rövhål världen skådat. 
Anna Ankas rövhål ska vi inte ens tala om.
Det blev väldigt mycket akterkastell, det här. Frågan är hur jag skulle kunna komma runt det. Skit samma.
FOTNOT. Peter Aspe skriver i en kommentar. " Anna Anka bodde i Bjuv, det har jag också gjort; hennes dialekt är Bjuvsingska. Hon skall ha kredd för att fortfarande tala sin hembygds tungomål."
Ja, rätt ska vara rätt, Peter.   

Så fixar du dina trötta TV-ögon idag-från engelskt kungabröllop, fotboll till hockey-VM

Idag blir det hårda tag i TV-soffan. Programmet är minst sagt späckat: engelskt kungabröllopet med oslagbar pompa och ståt rullar på till 15-tiden i eftermiddag. Både SVT och TV4 öser på för fulla muggar. Uppladdningen till Sveriges semifinalmöte i hockey-VM mot USA sprakar i gång redan vid 14-tiden i TV3. 
Sedan tutar och kör man fram till midnatt. 
Mitt i röran är det så allsvensk fotboll. Lägg där till matcher från superettan, engelsk fotboll som 2000 saker till. 
Missa inte för allt i världen de vanliga TV-programmen. Netflix har en ny dokumentär. En serie i fyra delar som heter, Evil Genius. Handlar om ett bankrån som chockade USA. Rev av den i går. En ofattbar historia. Satta klistrad från 18.30 till 22.20, någonting. 
Det blir en lååång TV-dag.
Förstå mig. 
Vi kan behöva hjälp hålla tittgluggarna öppna. Tom har lösningen-se löpet. Bara inte musen Jerry ser till så Tom tappar fattningen och blir helt galen. 
Själv är jag laddad.
Begriper inte bara hur jag ska hinna med allt. Dessutom, kära vänner, har jag för vana ta en napp under eftermiddagen. 
Den nappen kan komma snabbare i dag än jag räknat med.
Får väl göra som Tom.
Måla dit ögonen.
Vi syns hos psykiatrikern. 

Svenska Akademiens krasch-längtan efter Tage Danielsson

Det är säkert fler än jag som haft sina tankar på Tage Danielsson (1928-1985), under dessa dagar med bravader signerade snille och smak. 
Dikeskörningar i strid ström. 
Vad hade inte den elegante humoristen, Tage Danielsson, textmässigt kunna gjort av Svenska Akademiens haveri inför öppen ridå? 
Tages text efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 är en odödlig klassiker. Nu när inte Tage längre finns bland oss, kan  du prova byta ut orden i Harrisburg mot, med Svenska Akademien, i det berömda textavsnittet: 
”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.” 
Se där. 
Det funkade alldeles utmärkt. Jag tror Tage själv skulle vara nöjd.
Tack, Tage Danielsson.
Ett annat odödligt inslag i veckan som gått, står akademiledamoten, Kristina Lugn, för. I samband med utdelningen av nordiska priset till, Agneta Pleijel, anlände delar av Svenska Akademins ledamöter till prisceremonin i Börssalen. Alla skyndade stressat förbi en skog av reportrar och TV-kameror. 
Kristina Lugn värjde sig, med en glödande cigarett i högsta hugg. 
”Jag röker ni kommer dö,” skrek hon hotfullt till mediekåren, viftandes med den glödande cigaretten. 
Jag såg TV-inslaget på Expressen och skrattade gott. Det var faktiskt vansinnigt roligt. En klassiker. 
De kommande nyårsrevyerna fick ett tidigt julbord i år. 
Det är bara ta för sig. 
FOTNOT. Texten på löpsedeln är hämtat från boken, Tage Danielssons Paket.

Expedition Nordpolen-i Lomma

Jag vaknade i morse med snöstorm utanför sovrumsfönstret. Lomma fått vinterns första riktiga snöfall som föll vinkelrätt i den hårda vinden. 
Både radio och TV larmade om väderkaos med trafikkaos i Skåne. Inte minst Österlen igenproppat. 
Stängda vårdcentraler. 
Varken personal eller patienter kommer fram. 
Stanna hemma. Ge er inte ut på vägarna, uppmanade man folk.
SMHI på tåspetsarna.
Jag blundade en god stund. 
Skånsk vinter rasar. 
Befann jag mig på Nordpolen? 
Vårdcentralen i Lomma då? 
Dagens uppgift. Fastande. Rutinprover före nio på morgonen. Nu även ett rör med morgonurin. 
Tankarna gick till polarforskarna. 
Fridtjof Nansen (1861–1930). 
Nansen korsade som den förste den grönländska inlandsisen år 1888. Säkert stelfrusen vid målgång. 
Roald Amundsen (1872–1928). 
Den väldige Amundsen nådde först Sydpolen. Han klämde även först Nordvästpassagen. Sedan gick det sämre. 
När han försökte nå Nordpolen försvann han. Kölden tog säkert honom. 
Sådant oroar. 
Skulle nu mitt morgonurin frysa till is? 
Skulle jag få skotta mig fram till Vårdcentralen i Lomma? 
Det var sådana delikata problem jag grunnade över. 
El-skootern inte att tänka på med -16 grader i vindbyarna. 
Det fick bli bilen med morgonurinen och gubben Rockbäck. Visst for snöflingorna som arga bålgetingar i luften. 
Se där-plötsligt dök Plog-Lasse upp med plogen. 
Tack för det. 
Både jag och urinprovet kom fram välbehållna. 
Även blodet flöt fint i kylan. 
Frid på jorden, vänner. 
Skånsk vinter rasar.

När mörkret faller

Snöflingorna singlade sakta ner mot den redan snötäckta marken. Kommunens flagga hängde rakt ner som en flagga gör på en flaggstång när det inte är någon vind att tala om. 
Jag stampar av mig snön. Irriterar mig på den där snöranden kring skorna som alltid blir kvar. Kliver in i det lilla trähuset. 
En värme av hemtrevnad slog emot mig. Det är den 12 januari 1970. Precis denna dag har en Boeing 747 för första gången landat på Heathrow i London. 
Den historiska landningen, är inget man bryr sig om i det lilla vita trähuset som är lokaltidningens redaktion med ca 2000 läsare. 
Nej, här är det lokala nyheter som gäller. 
Riktiga lokala nyheter. 
Då menar jag hur många pliggar behöver ortens skomakare för sätta samman yttersulan med bindsulan? 
Tidningens bevakningsområde tar slut vid kommungräsen bland snötyngda granar. Jag ska göra min första arbetsdag som journalist. 
Det är ingen stor redaktion: två reportrar i min ålder samt chefredaktören som är några år äldre, men klär och för sig som han vore utskuren från 1920-talet. 
Möjligen tidigare. 
Alla ska bli mina vänner livet igenom. 
Jag fick träna upp mig med riktig bra (nåja) lokaljournalistik. 
Vi fyra hade vansinnigt roligt. 
Kreativiteten hög. Krävs på en liten lokaltidning, där ingenting händer. Uppslagen vilda. Mellan varven allt för vilda. 
Då slog han från 1920-talet till bromsen, gärna med en grogg i näven. Vi andra var inte mycket sämre, ja, groggen då. 
En annan dag när våren knoppades för vinden, splittrades vi fyra ut över landet för nya spännande journalistiska upptåg. 
Chefredaktören-han från 1920-talet med groggen i näven bröt mönstret. Slog helt om. Blev skeppare på en fraktskuta utefter Norrlandskusten. 
Seglade berusad för om vinden. Fick sparken och blev strömmingsfiskare i Stockholms skärgård. 
Den ena reportern, något år äldre än mig, hamnade på andra tidningar och gjorde TV-produktioner, samt mycket, mycket annat. 
En tidig vårdag 2011 avled han, efter fått båda benen amputerade (diabetes). Vi talades vid i telefon nästan på varje dag. 
Saknaden är stor. 
Han älskade mest mina halsbrytande inlägg på bloggen. 
Den andra reportern. Ett år yngre än mig. 
Ytterst begåvad. 
Gjorde stor karriär. 
Fick priser. 
Jag var stolt. 
Varje sommar kom han och hälsade på oss i Lomma. 
Vi två blev som barn på nytt. 
Festivitas med trattgrammofon i Täppan. 
Helst skulle det vara, Ingvar ”Tjotta ” Olsson, AIK:aren som sjöng, Flickan i Dalen, så vackert på stenkakans tid. 
Det var då det. 
Det sista året min tidigare journalistkollega kom stod inte allt rätt till med honom. Vi förstod inte eller ville inte förstå. 
I dag är han intagen på ett demensboende. 
Alzheimer. 
Jag skrev i rubriken när mörkret faller. Det är så jag upplever torsdagen den 9 november. Snart är det mörkt ute också. 
FOTNOT. Jag lade in den mörka himlen i löpsedeln till Christer Bordings fantastiska skulptur i diabas. Ensam, heter den. Blivit prisad i Florens, Italien.

”Jag står för Lommas största påskfiasko”

Här står jag och gör Lommas största påskfiasko som alltså blev pannkaka av allt samman. 
Det är annandag påsk 2011. 
Jag har anlitats som auktionsförrättare under Lomma Event:s Påskvandring på Hans Hanssons gård i Lomma. Uppdraget var att auktionera ut en graffitibil som konsteleverna från Östra Grevie Folkhögskola skapat i regnbågens alla färger(nåja). 
En Honda Civic från 1991, fyra ägare (proveniensen) och rullat 18 166 mil. 
Det var också lika många mil från TV:s Antikrundans sevärdheter med Anne Lundberg: det behövdes nya däck, hål på avgasröret med flera defekter. 
En gång en pigg rishög, men nu också utrustad med körförbud. Lomma Event lovade fixa till problemen åt en eventuell köpare. 
Själv förberedde jag mig inför min debut som auktionsförrättare på alla tänkbara vis. Uppdraget att ropa ut en skrotbil till försäljning krävde onekligen sin man. 
Så kom då den stora dagen. 
Jag ställde upp mig på Hans Hansson gård med en vacker handsnidad käpp, köpt i polska Kraków för en 50-lapp. 
Den fick duga som auktionsklubba. 
På Hans Hanssons gård fick jag och den färgglada skrotbilen stå både länge och väl. Alldeles ensamma skulle det till slut visa sig. 
Lommaborna visade inte det minsta intresse av ropa in en skrotbil. 
Ingen spekulant kom. 
Ja, det kom ingen alls. 
Tomt. 
På  folk.
Jag hade skapat Lommas största påskfiasko någonsin. Ett rekord jag har än i denna dag. I strålande solsken. Det är jag stolt över. 
Faktiskt. 
Hur galet som helst. 
Jag kände mig blåst på ett kul sätt. Tack Jöran Lindkvist, arrangören som bad mig ställa upp. Gratis. 
Dessutom. 
Fick jag ett tack? 
Det blev i alla fall en kul story på bloggen-både påsken 2011 och i dag, skärtorsdagen anno 2017. 
Trevlig påsk, för övrigt.

Almedalen...och in rider Jimmie Åkesson

Här har man haft fullt bry hela veckan med EM i fotboll, Wimbledon tennis, SM i simning, EM i friidrott, Tour de France, bangolf och allt vad det nu är. 
Då rider plötsligt, Jimmie Åkesson, in på banan i Almedalen på en dalahäst. 
Precis som man inte har haft fullt upp ändå med femtioelvatusen kanaler med sport. Det är bläddra som gäller. Om orken finns där.
I Almedalen har partiledarna kämpat sig gul och blå under hela veckan för HÖRAS och SYNAS i bruset från det enorma sportutbudet. 
Då hörs ett gnägg bland raukarna...och in rider alltså, Jimmie Åkesson. 
Själ all uppmärksamhet. Den politiska handlingsförlamningen åker kana med Åkessons knätofs: allt för röva tillbaka den svenska kulturen. 
En skatt som är värd både hembygdsdräkt och hårt knäckebröd. En fast kurs för omvandla stökiga svenska förorter till röda stugor med vita knutar. 
Begriper inte människan, att hela sportröran slutar med rullskidor som vattenpolo i SVT:s halleluja bevakning av SM i, "vi som blev över", i Norrköping?
Amen. 
(texten fortsätter efter bilden med fri tolkning)

MER ÄNDÅ: 
I eftermiddag sparkar allsvenskan igång efter EM-uppehållet. 
Tre matcher. 
Får icke missas. 
Samtidigt är det allt annat på en och samma gång.
I Almedalen talar, Anna Kinberg Batra. 
Moderatbasen. 
Lär inte ha med sig en dalahäst. 
Enbart en ridpiska.