När sporten blir för mycket TV-sport

Numera är livet ett helvete för en sportnörd. Det är i alla fall knäckande under helgerna med all TV-sport. 
Sportnörden kan krympa boendeytan till en garderob med TV. Mer behövs inte, för fylla livet med det väsentligaste. 
Sport. 
Vi som har åldern inne minns med viss förtjusning Tipsextra (1969-1995). En match i veckan. Varje lördagseftermiddag. Lerig fotbollsplan i England. I TV-soffan läskade vi oss med en grogg eller två.
Ja, tre då. 
En match i veckan?
Det var allt som visades i sportväg i TV, men som vi älskade denna stund. Ungarna var pyttesmå. Fick absolut inte störa far med kompis som skrek och gapade åt Leeds, Liverpool eller Nottinghamn Forest. 
Det var då det. 
Stirrar på dagens tidningssida om lördagens sport på TV. Blir snabbt mättad. Frågan slår mig, men tas inte på allvar. 
Är det för mycket TV-sport? 
Naturligtvis inte. 
Året 2019 får en tokig jävel nappa åt sig en godbit i röran. 
Det funkar. 
Trist att mycket går värdshus förbi, så att säga. 
Numera sitter man där ensam och ugglar: borta är groggen, småttingarna växt upp, har egna småttingar, kompisarna döda, trötta eller på opera i Barcelona. 
Det bästa av allt: hustrun har blivit fotbollstokig. Hon har kollen på sporten i TV. Vi nappar åt oss Falkenberg-Häcken. 
Och det röda vinet. 
Smutt på er.