Mitt liv utan läsglasögon

Jag är en läsande människa. Läser allt jag kommer över: älskar böcker, allätare av dags-och veckotidningar, annonser, Fantomen, facktidskrifter-från traktorer, konst till vetenskap, nätet, Kalle Anka och på muggen sladdertidningar (oslagbart). 
Läsandet berikar mitt nyfikna liv något alldeles ofantligt. 
En viktig ingrediens i mitt liv. 
Mellan varven nappar det. Kan fiska upp något som kan vinklas med hårdare nyhetspuls till bloggen. 
Jag är alltså en nörd, när det gäller läsa. 
Mani, helt enkelt. 
Inget går mig förbi, utan jag fångar de skrivna orden i flykten. 
Emellertid. 
När jag skriver detta, går det trögt. Värker och bänder i mina ögon. Får pausa, lite då och då, för klarna synen. 
Ett helvete. 
Igår glömde jag nämligen mina läsglasögon, hemma hos sonen och hans familj i Dalby. Upptäckte det när jag kom hem senare under söndagskvällen. 
Katastrof. 
Glömde även sladden för ladda mobilen. 
Det var skit samma. 
Men mina läsglasögon som skänkt mig en sådan glädje i 43 år. 
Ofattbart. 
Försökte läsa ändå. 
Suddigt. 
Fick lätt huvudvärk.
Funkade inte. 
Plötsligt tvärdog mitt liv. Grät ut i hustruns famn. Blev väldigt arg på mig själv. Hur kunde jag? 
Larmet gick, så senare idag ska sonen komma hem med mina läsglasögon. Fy fan, vad jag längtar.
Älskade läsglasögon, snart är ni på plats.