Den här serietidningen av Illustrerad klassiker som kom ut för över 60 år sedan (pris 1 kr 25 öre), blev en skräckfylld upplevelse.
Jag en liten rar tanig gosse fick mardrömmar om ringaren, Quasimodo. Det förföljde mig faktiskt i många år.
Victor Hugos skapelse 1831, var enögd, puckelrygg, vanskapt och djupt förälskad i den vackra Esmeralda. Allt ringande i klockorna gjorde honom också döv och talträngd. Ringarens hemska utseende stannade för alltid i mitt minne.
Trots att han egentligen var godheten själv. Det var alltså mina tankar, då jag såg kulturskatten gå upp i rök i Paris.
”Hur går det för ringaren,” tänkte jag tyst för mig själv. Ens tankar skenar iväg med en stackare ibland. Sagans värld kan bli nog så verklig.
Victor Hugos berömda bok har filmats många gånger. Även Disney släppte sin version 1996. Göteborgsoperan gjorde en musikal och bjöd på en spektakulär scenshow 2018 av Ringaren i Notre Dame.
Till slut, för så här är det.
Den enögde, puckelryggige och döve ringaren, Quasimodo, brann aldrig inne. Han överlevde branden.
Jag lovar.
Han kommer snart åter på scen och film.
Nu hetare än någonsin.
Var så säker på det.
onsdag 17 april 2019
Notre Dame upp i rök—jag tänkte på Quasimodo
Etiketter:
brand,
brinna,
Calle Rockbäck,
calle rockbäcks blogg,
notre dame,
Paris,
Ringaren,
victor hugo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar