MFF:s årskort-köpa grisen i säcken

 

Precis så är det. Den som köper ett årskort till sin allsvenska fotbollsklubbs hemmamatcher 2021, köper verkligen grisen i säcken. 

Vi vet hur det gick förra säsongen. Coronan tömde våra fotbollsläktare på publik. 

Ingen släpptes in. 

Tomt som i kyrkan en vanlig regnig söndag. Istället fick publiken sitta hemma i TV-soffan och följa matcherna. 

Vi lärde oss att det ekade ödsligt när spelarna skrek till varandra. Svenska Fotbollförbundet kämpade med näbbar och klor. Stridsropet var att få ta in en aldrig så liten publik på de allsvenska fotbollsmatcherna. 

”NEJ,” svarade Folkhälsomyndigheten utan pardon. 

Alla vi 10 000-tals i hela landet som hade årskort, hade säsongen 2020 köpt grisen i säcken. 

Vi blev blåsta. 

Min klubb, Malmö FF, betalade tillbaka pengarna utan gnäll. Trots svedan i klubbkassan. Återbetalningen sköttes storstilat. Inga problem alls. 

Hur blir det i år? 

Svar, ingen som vet, ingen som vet. 

Covid-19 ökar åter i Svea Rike. Nu även med diverse mutationer. Det är illavarslande. 

Räddningsplankan vaccinationen går allt för trögt. Vaccinbristen påtaglig. 

Den 10 april är det allsvensk premiär i Malmö, MFF möter Hammarby. 

Garanterat utan publik. 

I bästa fall kan publik i mindre omfattning möjligen, men bara möjligen, släppas in till hösten. 

Fast ingen som vet, ingen som vet. 

Allt står skrivet i stjärnorna. 

Själv köpte jag MFF:s årskort 2021 åt familjen igår. Förmodligen köpte jag åter grisen i säcken. 

Nöff-Nöff!

 

Coroncrönica: Fotbollförbundet är som den berömda apan

 

Svenska Fotbollförbundet är som den berömda apan: varken se, höra och borde hålla käften. 

Det gjorde mig minst sagt upprörd att förbundets tävlingskommitté gick emot Smittskydd Skåne och tillät matchen mellan HIF-Djurgården. Jag var inte ensam om den reaktionen. 

Nu har också samtliga sexton lagläkare i de allsvenska klubbarna gått samman, i en protest mot Svenska Fotbollförbundets beslut. Matchen borde aldrig spelats då HIF drabbats av flera coronafall. 

Jag lovar. 

Läkarkåren talar för döva öron, blinda ögon och trutar som glappar. Alltså precis som den berömda apan. 

Inte nog med det. 

Igår höll min klubb, Malmö FF, en märklig presskonferens inför ryggradslösa sportjournalister. 

Folkhälsomyndigheten har i sitt remissyttrande till regeringen, föreslagit en publikhöjning från dagens 50-till 500 åskådare. 

Nu bollade MFF med siffrorna. 

Genom en märklig matematisk övning kom man fram till att klubben kan ta in 5500 åskådare. 

Malmö FF ber nu också Folkhälsomyndigheten ompröva sitt beslut. 

Jo, ni läste rätt. 

Detta MFF-team på presskonferensen utan minsta läkarkunskaper, ber de medicinska experterna ompröva sitt beslut. 

Jag tager mig för pannan. 

Uppe på podiet satt också klubbens säkerhetschef som nästan gjorde high-five av lycka över räkenskapsövningen. 

Däremot går han emot polisens remissvar. De vill inte ha någon höjning alls av publiken. 

Det är bra som det är med 50 personer. 

Nu kommer frågan. 

Kan man i framtiden lita på säkerhetschefens omdöme i samband med högriskmatcher? 

Nej, inte jag, i alla fall. 

Fram till den 1 oktober är det 50 personer som gäller. Sedan har regeringen lovad komma med ett nytt besked. 

Någon större förändring tror jag inte på. Definitivt inte MFF:s förslag på 5500 åskådare. 

Regeringen har för vana i första hand lyssna på Polismyndigheten. 

That´s it.

 

När journalistiken slår frivolt

Jag förstår inte. 
Genomslaget efter fredagens presskonferens angående publika tillställning i coronans tidevarv enormt. Det verkar närmast som om journalisterna tappat all förnuft och fattning. Sydsvenskan har fyra sidor om något som inte är något. Rubriker som att regeringen öppnar upp för publika fotbollsmatcher lyser mot betraktaren. 
Det gör man inte alls. 
Öppnar upp.
Vi lever fortfarande i samma ovisshet som i förra veckan eller för 4-5 månader sedan. Regeln om endast 50 personer gäller fortfarande. 
Inget är förändrat. 
Regeringen och Folkhälsomyndigheten har skaffat sig andrum fram till den 1 oktober. Smart bollat. 
Inte minst sportjournalisterna har svalt hela ”valfläsket” utan rim och reson. Covid-19 är icke borttrollat den 1 oktober. 
Allt annat är som en saga av H.C. Andersen. 
Såg vi samma presskonferens? 
Tydligen inte.

Amanda Lind fick överrock-pressmötet coronavirus v/s publik

Jag satt och tittade på presskonferensen i morse med kultur-och sportminister, Amanda Lind(mp) och inrikesminister Mikael Damberg(s). 
För säkerhets skull hade statsminister, Stefan Löfven, försett Amanda Lind med en överrock i form av Mikael Damberg. 
Det var Damberg som drev presskonferensen framåt. Inga svajiga miljöpartistiska lovord här inte. 
Överrocken satt hårt åt. 
Amanda såg beklämd ut. 
Det blev mest svammel av hela härligheten som lät i korta drag så här: förbudet mot folksamlingar på fler än 50 personer ligger kvar, men att man utreder möjligheten att göra undantag. 
Den heta frågan om publiksammankomster ska sedan ut på remiss. Först den 1 oktober ska vi få veta, vad vi inte vet nu, om nu inte Folkhälsomyndigheten vet att faran med covid-19, är långt ifrån slut. 
Det är den naturligtvis inte.
Snarare värre än idag. (jo, jag är negativ i frågan) 
Dagens TV-sända presskonferens ett politiskt skådespel för lugna massan. Jag kom och tänka Hasse Alfredsons utbrytarkung på Kiviks marknad. 
Utbrytarkungen placerades i en låda: 
Hasse: “Och postmästarn var där och lackade.” 
Tage: “Ja.” 
Hasse: “Så var postmästarn var där och lackade.” 
Tage: “Ja, ni sa det.” 
Hasse: ”Sedan la vi han i en låda och svetsade igen den,och slängde ut den i Kiviks hamn.” Tage: ”Ja.” 
Hasse: “Inte fan kunde han bryta sig ut.”

Familjens TV-debut blir galet galet

Varför blir en stackars sate galet upphetsad, när familjemedlemmar som publik är med i ett TV-program? 
Vi har trots allt haft TV i mer än 60 år i det här landet. 
På den tiden kunde den som lyckades (över måttan tur) visa upp sig i rutan, bli rikskändis på mindre än en röd sekund. Detta enbart som TV-publik, men syntes i rutan. I flera fall utmynnade det i en succéartad folkparksturné. Enbart för den där lilla röda knäppa sekunden i TV. 
Ingen brydde sig om, att du varken kunde dansa, steppa eller sjunga. Du var plötsligt känd från TV. Vilket kunde leda hur långt som helst. 
Annat är det idag. 
Få om ingen, bryr sig om TV-publiken. Den finns där som tänkbar kuliss i underhållningsprogram som Doobidoo och Robins. 
Ingen bryr sig.
Absolut ingen.
Ja, förutom släkten som mangrant bänkar sig framför hemmets TV, för se sin egen släkt i TV. Är det då familjemedlemmar som finns på plats, ges ingen nåd. Det bir det stora samtalsämnet under hela dagen. 
”Vi tror vi är med. Satte oss strategiskt längst fram.” 
Låter betryggande. 
Kvällens Robins kan alltså bli en höjdare. 
Min egen TV-debut, är inte mycket att skryta om. Min slips fungerade som bakgrund till sosseikonen, Ernst Wigforss, i ett TV-program 1970. Mer än så var det inte. Slipsen blev i alla fall berömd.
Hur gick det då med Robins? 
Jo, där satt min själ delar av min familj på rad på första parkett. Minst TVÅ röda sekunder, men ändå. 
Jag har markerat med rött, så ingen kan missa gänget. Mina nära och kära. Bara så där. Rakt upp ch ner. 
Jag får erkänna: vi blev galet glada hemma i TV-soffan. 
Tänk vad lite som behövs för rädda en TV-kväll. 
Mys på er, Gott Folk.