Amanda Lind fick överrock-pressmötet coronavirus v/s publik

Jag satt och tittade på presskonferensen i morse med kultur-och sportminister, Amanda Lind(mp) och inrikesminister Mikael Damberg(s). 
För säkerhets skull hade statsminister, Stefan Löfven, försett Amanda Lind med en överrock i form av Mikael Damberg. 
Det var Damberg som drev presskonferensen framåt. Inga svajiga miljöpartistiska lovord här inte. 
Överrocken satt hårt åt. 
Amanda såg beklämd ut. 
Det blev mest svammel av hela härligheten som lät i korta drag så här: förbudet mot folksamlingar på fler än 50 personer ligger kvar, men att man utreder möjligheten att göra undantag. 
Den heta frågan om publiksammankomster ska sedan ut på remiss. Först den 1 oktober ska vi få veta, vad vi inte vet nu, om nu inte Folkhälsomyndigheten vet att faran med covid-19, är långt ifrån slut. 
Det är den naturligtvis inte.
Snarare värre än idag. (jo, jag är negativ i frågan) 
Dagens TV-sända presskonferens ett politiskt skådespel för lugna massan. Jag kom och tänka Hasse Alfredsons utbrytarkung på Kiviks marknad. 
Utbrytarkungen placerades i en låda: 
Hasse: “Och postmästarn var där och lackade.” 
Tage: “Ja.” 
Hasse: “Så var postmästarn var där och lackade.” 
Tage: “Ja, ni sa det.” 
Hasse: ”Sedan la vi han i en låda och svetsade igen den,och slängde ut den i Kiviks hamn.” Tage: ”Ja.” 
Hasse: “Inte fan kunde han bryta sig ut.”

Lund: Domkyrkans klockor missade nyårsringningen-ringde fel dag

Domkyrkans klockor i Lund ringde in det nya året en dag för sent eller fel natt. Datorn som ersatte manuell ringning räknade helt enkelt fel. 
Jag läser om det i Sydsvenskan och skrattar gott. 
Jag gör genast en koppling som Sydsvenskan missar: Hasse Alfredsons fantastiska, Ringaren, från revyn Gröna Hund 1962. 
Då tog Hasses kyrkoringare landet med storm. 
”Varför kommer ingen när jag ringer”, sa Hasse som ringaren och drog storyn om pastor Jansson, en modern präst. 
Hasse Alfredson är också för alltid förknippad med Lund som författare till klassiska Lundaspex. 
Vi som var med för snart 55 år sedan är saken biff. 
Det var naturligtvis Hasse Alfredson som spökade i Lunds Domkyrka. Inte konstigt att klockorna ringde in det nya året på fel dag. Helt i klass med Ringaren från Gröna Hund. För en gång skull får ”körkan” lite uppmärksamhet. 
Det är allt tur att någon har minnet i behåll. Dagens unga journalister borde läsa nutidshistoria. 
Det har min själ inte någon dött av, som Ringaren skulle ha sagt.

Svenskt lånerekord: Biblioteksboken lämnades aldrig tillbaka

Vi är nog rätt många som missat någon vecka med att lämna tillbaka en lånebok från biblioteket. Förr fick man böta några kronor. I dag är beloppet en tia för en missad vecka. Faktum är att i min boksamling har jag några riktiga klenoder av glömska. Det är arvegods från min pappa som gick till de sälla jaktmarkerna för mer än 20 år sedan.

Jag läste ovanstående artikel i förra veckan. Det var någon som dumpat en 44 år gammal lånebok på ett bibliotek. Bötesbeloppet hade i så fall hamnat på närmare 23 000 kr. 
Nyheten om boken, ”Strindbergs brev”, fick riksgenomslag. Nu är det här småpotatis. 
Jag fann nämligen i min bokhylla bland Strindbergs samlade verk från 1927, Waldemar Hammenhögs, ”Pettersson & Bendel”. 
Romanen gavs ut 1933 och blev en succé. Filmades senast av Hasse Alfredson 1983.

Något år senare lånade min pappa boken på Snöstorps Folkbibliotek utanför Halmstad. Pappa växte nämligen upp i området. 
Boken som i dag fått rasistiska förtecken lämnades aldrig tillbaka. Det handlar om lånetid av 80 år. 
Bötesbeloppet hamnar i dag på över 80 000 kronor. Rekord för en lånebok. 
Problemet är att varken Snöstorps Folkbibliotek eller min pappa finns i livet längre. 
Fallet är preskriberat. Tur det. 
Fast ett snyggt svenskt rekord är det allt.