Höstens första kärlekspar i Lomma

Plötsligt existerade inte omgivningen för det unga förälskade paret. Världen slutade här och nu. 
Tätt omslingrade i ett hett kärleksrus som skapade hjärtformade höstlöv. En naken vacker kärlek som fick all ondska i världen att försvinna för en kort stund. 
Dessutom rakt framför mig. Mitt på gångvägen ner mot Centrumtorget i Lomma. 
Ni minns kanske hur det var: den första berusande kärleken som fick hormonerna att rusa som mustanger över Montanas vidder.

Annars började mitt strövtåg Lomma med Gudfadern (rullatorn), med att jag rullade tryggt ner till biblioteket. 
Det var tid att hämta den välfyllda katalogen med allt som denna kulturborg har att erbjuda fram till jul. 
Det gör inte saken sämre, att min son, Johan, blir först ut lördagen den 13 september. Mellan kl. 12-14 har han sitt boksläpp, sin tredje bok om Magister Tutnäsa-Rena rama cirkusen. 
Du kommer väl?

Ute på Hamntorget stod en valpall Löfven. Längst upp till höger på pallen: en tom burk Tuborg som fått sin sist vila, innan färden slutar som tillknycklad återvinningsburk. 
Var fanns valpallarna med våra kommunala politiker? 
Tomt med både moderathövdingen Berngarn och sossebasen Bäck. 
Varför det? 
Mera lokalt bruk i baljan, boys and girls.
Ni måste synas. Även om ni inte är på plats. Precis som pallen med Löfven.

Utanför Systembolaget på Seglaregatan satt Lennart och filosoferade. Vi rullatorfolk stannar gärna och språkas vid. 
Lennart, 85 år, berättade om sitt spännande yrkesliv som fartygsbyggare med hela världen som arbetsplats. Det blev både Japan och Sydpolen som ligger på kontinenten Antarktis. 
”Det var en annan tid. Ett annat liv”, mindes Lennart och log. 
När jag kom hem mådde jag som en prins. Aldrig har jag rullat så långt med Gudfadern. 
Mina ben som slogs ut av olyckan den 3 april börjar åter fungera någorlunda. 
Jag gav hustrun en puss av lycka. 
Kärleken håller i alla lägen. 
Även i hemmets vrå. 
FOTNOT. Kärleksparet och Lennart har gett klartecken till att jag publicerade bilderna av dem på bloggen. Om nu någon undrar.

Journalisten Nils Horner sköts till döds i Kabul

Precis när jag lade ut nyheten på bloggen om den nedlagda bilförsäljningen i Lomma, släpptes den trista nyheten: en svensk journalistkollega till mig, Nils Horner, sköts till döds i Kabul, Afghanistan. 
Min lilla lokala nyhet som skulle sprida ljus över mångas undran i Lomma, föll samman. Den kändes minst sagt oviktig. Fjuttig i det stora hela. 
En erkänt skicklig kollega som bevakade Asien för Sveriges Radio, faller offer för det meningslösa våldet i främmande land. 
Här skådar vi nu den lokala journalistikens brister. Den smulas sönder och blir inte mycket värd, när en sådan tragisk nyhet kablas ut.  Jag lyckades t o m krocka med dagens stora nyhet i både tidningar, Radio, TV och inte minst på webben.
Fast kanske i morgon, får den lokala nyheten åter ett liv. 
Garanterat i övermorgon. 
För vårt minne är kort.  
På torsdag kommer f d TV-mannen, Lasse Bengtsson, till Lomma bibliotek. Han ska tala om sitt arbete i landet med Afghanistankommittén. Alla biljetter är slut sedan länge. 
Boken är väldigt bra. 
Läs den!

Svenskt lånerekord: Biblioteksboken lämnades aldrig tillbaka

Vi är nog rätt många som missat någon vecka med att lämna tillbaka en lånebok från biblioteket. Förr fick man böta några kronor. I dag är beloppet en tia för en missad vecka. Faktum är att i min boksamling har jag några riktiga klenoder av glömska. Det är arvegods från min pappa som gick till de sälla jaktmarkerna för mer än 20 år sedan.

Jag läste ovanstående artikel i förra veckan. Det var någon som dumpat en 44 år gammal lånebok på ett bibliotek. Bötesbeloppet hade i så fall hamnat på närmare 23 000 kr. 
Nyheten om boken, ”Strindbergs brev”, fick riksgenomslag. Nu är det här småpotatis. 
Jag fann nämligen i min bokhylla bland Strindbergs samlade verk från 1927, Waldemar Hammenhögs, ”Pettersson & Bendel”. 
Romanen gavs ut 1933 och blev en succé. Filmades senast av Hasse Alfredson 1983.

Något år senare lånade min pappa boken på Snöstorps Folkbibliotek utanför Halmstad. Pappa växte nämligen upp i området. 
Boken som i dag fått rasistiska förtecken lämnades aldrig tillbaka. Det handlar om lånetid av 80 år. 
Bötesbeloppet hamnar i dag på över 80 000 kronor. Rekord för en lånebok. 
Problemet är att varken Snöstorps Folkbibliotek eller min pappa finns i livet längre. 
Fallet är preskriberat. Tur det. 
Fast ett snyggt svenskt rekord är det allt.