Kiosk-Stefan: Lommas segaste glassgubbe går i graven?

 

Märk väl. 

Jag har satt ett frågetecken efter påståendet i rubriken. Säkert är det inte alltså, men nästan säkert, i alla fall. 

”Vi får se. Jag har ändå hållit på i 30 år. Det kan vara sista sommaren för egen del,” säger Stefan och ser lurig ut. Det började med att Torsten slog igen sin Shellmack. Eller Shellamacken som vi sa, nere vid Folkets Hus. Stefan tog över. Lokalerna med bensinånger omvandlades till en gammal hederlig kiosk. 

Här fanns allt: från smågodis, tidningar, till korv med bröd och mjukglass m m. Lommas färghandlare skrapade också fram en Trisslott som gav 10 000 i månaden under flera år. Det var en trevlig tid som många Lommabor minns med välbehag. Sedan dog kioskkulturen. 

Stefan fick slå igen. 

Öppnade i stället upp i det gamla Tullhuset nere vid Lomma Beach. Nu blev det glass i stora lass för hela pengen. Gott att svalka sig med efter badet. 

Det pittoreska Tullhuset har sin egen historia. Fram till 1974 fanns här en stationerad tullare. En Lommabo med tjänstecykel som kunde cykla hem för lunch varje dag. 

På den tiden jagade man mest spritsmugglare. Och deklarerade fraktskutor till Eterniten samt vissa saltskutor. Knarksmugglare fanns inte på kartan. 

Det var en annan tid. 

Möjligen ett mjukare samhälle. 

Sedan kom Stefan med mjukglassen. 

Årets sommar kan alltså bli den sista för Stefan. 

”Vi får se,” säger han igen. 

I så fall går han ut med försäljningen i januari nästa år. Hela rasket. Även det legendariska Tullhuset, för det äger han också. Lommas segaste glassgubbe går alltså i graven. Så kan det faktiskt bli. 

Bilden här nedanför är på Stefan mitt i sin klassiska kiosk. Den omgjorda Shellmacken. 

Visst saknar vi kiosken.

En härlig bild.

Jag tog den själv, så det så.

 

Ola i Lommas Hamnkiosk-glassgubbe som blir korvgubbe

Ola Åkesson vräker sig i en av sina glass stolar. Gör tummen upp som segergest: Glassgubben som också blir korvgubbe. 
”Fast glassen fortfarande väldigt viktig,” säger han åt rollbytet med både ock. Glassen går åt som smör i solsken.
Fattas bara annat. 
Värmebölja och allt.
Nästa sommar ska även de badande kunna köpa sig den svenska nationalrätten: en mosbricka med korv.
Succé bara man hör orden.
På andra sidan Höjeå med Lomma Beach finns det gott om matställen. Utbudet mer än rikligt. På Olas badsida med T-bryggan finns enbart Olas glass och äta sig mätt på. Det är i och för sig inte det sämsta, men ändå. 
Dietisterna gör knappast high-five. 
Korv med mos är däremot många sugna på. 
Mjukglass som efterrätta är inte fy skam. 
Frågan är då om Ola kommer stå vispa mos efter nattjobbet på Pågens bröd? 
Glöm det. 
Ola har köpt sig en mosmaskin som ska installeras efter att årets badsäsong är slut. Så därför får alla badande som är sugna på en korv med mos, vänta till nästa sommar-se där en liten naggande god lokal nyhet. 
Heller hur, Gunilla, som satt i solen med ryggen åt nyheten. 
Så kan det gå.

Coronasmittan: Ingen skitsak gå på badtoan i Lomma

Nej, det är verkligen ingen skitsak använda badtoaletten nere vid småbåtshamneni Lomma. Ordning och reda-köa med avstånd. 
Det är dagens melodi i det svenska samhället. 
På marken har kommunen sett till, så rejäla streck med bestämda avstånd målats upp. För badande som köar till den offentliga toaletten. 
Ordning och reda, som sagt var. 
Så är det också BÄST att leva i Lomma i hela landet. (texten fortsätter efter bilden)

En bit bort från toan, har även mjukglassen fått sina nödvändiga streck på marken. Glass-Ola har själv sett till att det köas ordentligt med noga uppmätta avstånd. Inget fusk, här inte. Glass som glass. 
Kampen mot coronasmittan och den stundande badsäsongen, har börjat med badtoaletten i Lomma. 
Fast se ändå upp. 
Det där förbannade viruset verkar vara listigare än vad vi tror. Inte ens Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten är säker på sin sak. 
Testa badtoan i Lomma, Anders. 
Det är ingen skitsak, precis.
Undrar just hur det ser ut på insidan? 

När brittsommaren kom-stängde glassgubbarna i Lomma

Rubriken är något hårdragen. 
I början av september svalnade Lommas rekordartade glassommar av betänkligt. Glasstånden slog igen. Det hade varit fyra tuffa månader för glassgubbarna. 
I slutet av juli skrev jag på bloggen om glassrekord i Lomma. Medborgarna svalkade av sig i hettan med glass i stora lass. 
Mjukglass hårdvara. 
Glassgubbarna körde stenhårt med 14 timmars arbetsdagar. 
Om inte mer. 
Den enorma sommaren körde sedan på för fulla muggar augusti ut. Glassgubbarna hängde med, fast nu knäande. 
Visst grävdes det guld. 
Andra sidan kan det lätt följas upp med två-tre regnsomrar på raken. Då är det en fördel med en sparad kassa, så man kan fortsätta glassa (hipp-hupp!). 
När hösten tågade in i Lomma. Tågade alltså glassgubbarna till Söderhavsöarna. Ja, var annars har de tagit vägen? 
När brittsommaren slog till, lös de i vart fall med sin frånvaro. Det fick vara ”nock” nu. Den som är sugen på britsommarglass i Lomma, får gå till butiken och handla. Det är inte riktigt samma sak. 
Ett glasstånd är alltid ett glasstånd. 
Brittsommar eller inte. 
Ha det så ”gött” gubbar, som Glenn Hysén skulle sagt.

”Jag kraschade in i glasskiosken i Lomma”

Den här är Ola. 
Han är en glad glassgubbe som driver glasskiosken mellan småbåtshamnen och badet i Lomma. 
Andra sidan kunde han varit en gladare glassgubbe. 
Sommarvädret. 
Regn är aldrig bra för glassförsäljningen. 
Det har i sommar varit ett tufft väder. Spänt Olas glassiga nervbanor till bristningsgränsen. 
Trots det har folk kommit och slickade i sig Olas populära mjukglass. Sedan kom då jag farande med el-scootern. 
Skulle backa men gasade framåt. 
Det är aldrig bra. 
Körde rakt in i Olas glasskiosk. 
Fastnade i vattenskålen till hundarna. 
En service när husse och matte slickar glass. 
KRASCH-BOM-BANG. 
Vattenstänk i hårfästet. 
Olas glasskiosk blev alltså premiärkrocken med el-scootern. 
Skammens rodnad. 
Kraschat rakt in vovvarnas vattenfyllda plastlåda. 
En annan gång fylld med surisar. 
Jag kunde konstatera något överraskad: plastlådan innehöll mycket mer vatten än vad man kan tro, att en vattenskål till hundar kan innehålla. 
Det blev blött. 
Ut från glasskiosken for en glad skit till glassgubbe, Lommabon Ola. Allt hade gott bra. El-scootern hel. Den handikappade galningen hel. Hundarnas vattenskål hel-fast tömt på vatten. Roligare än så här blev det inte i Lomma, en helt vanlig dag i slutet på augusti 2017. Fast Ola en trevlig prick som också såg humorn i det hela. 
Då var vi i alla fall två. (här nedanför följer ett bildsvit på ”kraschen”.