Det ska inte vara
möjligt.
Men är alldeles sant.
I torsdags den 8 april skickade min
läkare på Lomma Vårdcentral ett brev till mig. Det är ett viktigt
besked om min darriga hälsa.
Så långt allt väl.
Heller kanske
inte.
Min läkare har inte gjort något fel alls.
Hen ska vi inte skylla på.
Ett brev är ett
brev, även om det nödvändigtvis inte är något kärleksbrev,
precis.
Problemet visar sig vara PostNords postgång som blivit en
sengångare.
En gång i tiden fungerade det svenska postsystemet
alldeles utmärkt.
Numera är det åt helvetet.
Idag är det den 14
april och än så länge har jag inte fått mitt brev från läkaren
på Lomma Vårdcentral. Snart har det gått en vecka.
Avståndet från
mitt hem till Vårdcentralen är några hundra meter bort. Det tar
inte mer än 2-3 minuter att promenera dit. Min brevlåda hänger där
den hänger. Skriker efter brevet från läkaren 200 meter bort.
Man
skulle kunna tro att Lomma Vårdcentral ligger i Arjeplog, 160 mil
bort i Norrbotten.
Postryttaren fastnat i snömassorna.
Ett brev
betyder så mycket.
Jaha.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar