Här sitter jag.
Trött
och sliten efter ett förhållandevis långt liv. På huvudet en äkta fez. Köpt för några kronor i Marocko, i närheten av
staden Fes.
Då mest på kul.
Idag vet jag inte alls om det är så
kul med en fez på skallen. Den ger inga roliga vibbar precis.
Möjligen fortfarande namnet.
Bättre förr i tiden.
Det roligaste
min fez varit med om inträffade för mer än 50 år sedan.
Så gick det till.
Tidningens chefredaktör simmade mitt i natten uppför Säveån efter
en stökig fest i vårat kök. Med min fez på huvudet. (Jo, ni läste
rätt.)
Med min fez på huvudet.
Det var allt tur att befolkningen i
byn utanför Göteborg sov. Däremot var chefredaktörens vackra
hustru vaken, när en dyngsur make klafsade in i hallen. Med min fez
fortfarande kvar på knoppen.
Hans ömma hustru lär inte uppskattat
upptåget. Chefredaktören bäddades ner i badkaret. Vaknade fram på
morgonkvisten. Kunde inte för sitt liv begripa vad det var som satt
på hans huvud.
Visst, min fez som var kruttorr.
Bra simmat, måste
man nog säga.
FOTNOT. Min ömma hustru, kan i sin tur intyga
sanningshalten i denna underbara story. Hon är inte sur, men kan
hålla sig för skratt.
2 kommentarer:
Tack för en trevlig historia.
K Jensen
Alltid lika roligt att följa dig Krya på dig
Skicka en kommentar