Här är beviset om gängskjutningarna-våra politiker har sovit i mer än 32 år

 

Den 14 januari 1991 skrev jag en larmartikel i Kvällsposten. Rubriken på nyheten ser ni här ovanför: Barn i Rosengård-riskerar dö unga.
Jag lyckades avslöja en hälsorapport om tillståndet i Malmö. Värst utsatt var utan tvekan Rosengård, med 2750 unga människor som riskerade gå en våldsam död till mötes. Det var ord och inga visor, måste jag säga.
Raka rör om tillståndet i Malmö.
Rapporten borde ruskat om, inte bara stadens politiker, utan även ledande politiker i Stockholm.
I artikeln blev dåvarande kommunalrådet, Ilmar Reepalu(S), mångordig och hamnade i socialdemokratiskt valpropaganda.
Några konkreta åtgärder fanns inte på kartan.
Rikspolitikerna i sin tur teg också som muren.
För mer än 32 år sedan grävde politikerna-från höger till vänster-ner de framväxande problemen i våra förorter.
Bara andas om problemet riskerades man kallas rasist.

Att unga människor även då dog av skjutningar och våld skulle förtigas. Inte någon politiker i Malmö brydde sig om rapporten.

Idag mer än 32 år senare blir jag upprörd. 

Varför i helvetet har våra politiker sovit?

I mer än 32 år!