Lommas Gubbhylla tom-alla överlevde coronan

 

Inte en fena på plats. 

Lommas Gubbhylla gapar tom. 

Det är här på Lommabuktens Seglarklubbs uteplats vi Gubbar brukar sammanstråla om morgnarna. 

Kaffehurran finns på plats. 

Skämtsamt kallad för coronakaffe. Inte omöjligt det är hamnkaptenen själv som fixat till kaffet. 

Det är här vi Gubbar också löser världsproblemen: ölets styrka, tändkulemotorer med sitt läckra ljud eller varför inte MFF:s senaste match. Givetvis mycket båtsnack. (texten fortsätter efter bilden)

Just denna måndagsmorgonen var det tomt på folk. Gubbhyllan gapade tom på innehållet 65-plus. 

Nej, det är inte coronan som slagit till. Alla är vi vaccinerade. Gamla sailors med olja i skägget, är ett segt släkte. Jag är bara på plats alldeles för tidigt. 

Snart nog droppar Åke, 80 år, in med sin spännande livshistoria. Åke är ett av de finska krigsbarn som kom till Sverige 1943. Han var bara två år gammal med en lapp kring halsen. Ensam i världen. 

Två år gammal! 

Omtumlande. 

När han fyllt 16 år gav han sig ut på de sju haven. 

Äventyr, mina vänner, äventyr. 

Om Åkes livsresa ska jag berätta om en annan gång. Nu tog han sig en kopp/mugg coronakaffe och mådde prima. 

Det är han värd. 

Kopp för Lommas Gubbahylla. 

Heja Åke!