En gång i tiden var
flanellskjortan arbetarrörelsens signum. Mina släktingar som var
skogens folk i norra Uppland, levde och faktiskt dog i sin
flanellskjorta.
Morbror Martin föll död ner över huggkubben i
vedboden. Klädd i röd-svart rutig flanellskjorta.
Skogsarbetet
krävde annars flanellskjorta. När helgen kom med ledighet tog man
på sig en nytvättad flanellskjorta. Även om det var jul, påsk
eller midsommar.
Alltid flanellskjorta.
Alla röstade också på
socialdemokraterna.
Numera handlas det andra sorters skjortor på
Dressmann. Arbetarrörelsens folk röstar gärna på Jimmie
Åkesson(SD). Utan flanellskjorta.
LO-kollektivet har tappat mark.
Flanellskjortor finner du annars idag bland högutbildade skäggiga
vänsterfolk på Södermalm i Stockholm.
Kommer genast tänka på
Monty Pythons oslagbara, The Lumberjack Song.
Det börjar med en
flerstämmig hyllning till den hårt arbetande timmerhuggaren.
Timmerhuggaren i flanellskjorta(Michael Palin) sjunger till slut
sista versen. En hyllning till hur mycket han tycker om att gå i
höga klackar, höfthållare och behå. Då lämnar kören som är
klädda som Kanadas ridande polis scenen i protest.
Där rök
flanellskjortan.
Sedan dog morbror Martin också.
Därför tar jag
gärna själv på mig en flanellskjorta.
Se det som en hyllning till en fantastisk skogsmänniska.
Trevlig 1 maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar