Dagens Lommaskratt: Den simmande fezen

 

Här sitter jag.

Trött och sliten efter ett förhållandevis långt liv. På huvudet en äkta fez. Köpt för några kronor i Marocko, i närheten av staden Fes. 

Då mest på kul. 

Idag vet jag inte alls om det är så kul med en fez på skallen. Den ger inga roliga vibbar precis. 

Möjligen fortfarande namnet. 

Bättre förr i tiden. 

Det roligaste min fez varit med om inträffade för mer än 50 år sedan. 

Så gick det till.

Tidningens chefredaktör simmade mitt i natten uppför Säveån efter en stökig fest i vårat kök. Med min fez på huvudet. (Jo, ni läste rätt.) 

Med min fez på huvudet. 

Det var allt tur att befolkningen i byn utanför Göteborg sov. Däremot var chefredaktörens vackra hustru vaken, när en dyngsur make klafsade in i hallen. Med min fez fortfarande kvar på knoppen. 

Hans ömma hustru lär inte uppskattat upptåget. Chefredaktören bäddades ner i badkaret. Vaknade fram på morgonkvisten. Kunde inte för sitt liv begripa vad det var som satt på hans huvud. 

Visst, min fez som var kruttorr. 

Bra simmat, måste man nog säga. 

FOTNOT. Min ömma hustru, kan i sin tur intyga sanningshalten i denna underbara story. Hon är inte sur, men kan hålla sig för skratt.