Bakom kulisserna: Sjukhustvätt

 Jag har inga förutsättningar fara ner till Ukraina. Skriva glödheta rapporter om ryssarnas krig i landet. Jag har inte ens ork kvar för slå ihjäl en mygga. 

För inte tala om rota fram om socialdemokraterna i Lomma har något krut kvar. Just för skjuta sönder moderaternas långgående planer på ett nytt kommunalhus och gymnasieskola. Den heta potatisen i byn.  

I stället får jag skriva om sådant som det aldrig någonsin skrivs om, nämligen sjukhustvätt. Det är inte så enkelt som man kan tro hålla hygienen under någorlunda kontroll på ett sjukhus. Det vet alla som vaknat upp efter en omfattande operation. Först får man suga på en fruktpinne för dämpa den olidliga törsten som morfindropp bjuder på. 

Snart nog dyker torklappen fram. 

En sköterska torkar försiktigt ditt arma ansikte. Torklappen blir snabbt din käresta vän i nöden. 

Någon dag senare får du liggande i sängen borsta dina tänder. Det brukar bli som det blir med den borstningen. Tandkrämen är i alla fall god. 

En rondskål med ljummet vatten balanseras nedanför hakan. Tvättlappens hemvist. 

Nu torkar du dig själv i ansiktet. 

Med lappen. 

Går väl så där. 

Nästa steg blir sitta darrande på sängkanten med ett handfat ljummet vatten på det lilla sängbord. 

I centrum tvättlappen. 

Du är i alla fall på gång. 

Sjukhustvätt i all sin linda. 

Du som aldrig varit med om det, fick plötsligt något att tänka på. Tänk på det när du hemma står och sjunger i duschen.

 

Slog verkligen en cyberattack ut 100 000 svenska gamlingar i veckan som gick? Det vete fan

 

Frågan måste ställas. Det har de senaste 30 år skyllts på allmänt datastrul när tekniken havererat. Eller så har man skyllt på virus i systemet. Ett virus som inget vaccin i världen biter på. Varianterna har varit otaliga. 

Det senaste modeordet är cyberattacker. För drygt ett år sedan slogs Coops kassasystem ut av en cyberattack. Genast dök det upp militära strateger i nyheterna som fastslog cyberattack, en gång för alla. 

Vi vanligt dödliga fattade nada. 

Förklaringarna obegripliga, men så kanske jag är mer korkad än genomsnittet av befolkningen. Så kan det naturligtvis vara. I veckan som gick var det så åter tid för en cyberattack. Denna gången inriktade sig ryssarna, (sa militärstrategerna och andra duktigt folk i nyhetssändningarna), på oss halta och lytta åldringar som har trygghetslarm. (texten fortsätter efter bilden)

100 000 gamlingar i 150 svenska kommuner drabbades. Det livsviktiga trygghetslarmet stendött. 

Utslagna men dock ej ännu inslagna, om Herrskapet förstår min något krokiga tankegång. 

Vad bryr sig ryssarna om oss svenska åldringar? Vi har inte ens kraft kvar och slå ihjäl en fluga. 

Och så nu detta. 

En cyberattack rakt in i mitt hemtrevliga kök i Lomma. Nej, jag fattar ingenting. 

Kineserna är tydligen också ute på banan. Tik Tok som jag mitt nöt, trodde var barnens lekstuga är kinesiskt. Nu vill länder med USA i spetsen förbjuda barnens lekstuga. Då är det väl lika så bra förbjuda Volvo som ägs av Zhejiang Geely Holding. Ett kinesiskt förtag med Volvobilar laddat med de senaste datorsystemen. 

Är Volvo en spionbil? 

Ni förstår själva. 

En stackars sate blir inte riktigt klok på det här med cyberattacker. 

Det är roligare spela Fia med Knuff. 

Spionfritt. 

Ännu så länge. 

 

 

Upplopp och krig-12 plastvarianter i lungorna. Världen är knäpp

Det var SVT som i påsken kom med larmet om mikroplast i lungorna. Någon begåvad journalist hade hittad en forskarrapport från Hull York Medical School. Djupt inne i våra lungor hade hittats 12 olika sorters plast. 

Jag hostade till. 

Kunde det poppa upp en liten plastbit i munhålan? 

Det gjord det inte. 

Runt omkring mig brann polisbilar och en hel buss i Malmö. Våldsamma upplopp i flera svenska städer. Orsaken en tokig dansk som eldar upp koranen. 

Sicken idiot. 

Den unga gruppen av muslimer blir som tokiga. 

Piskar poliser. 

Något har gått alldeles fel här. 

Om jag ställt mig på Centrumtorget i Lomma och eldat upp min mors gamla konfirmationsbibel, hade ingen reagerat. Absolut ingen. 

Möjligtvis kyrkoherden, om han nu händelsevis hade vägarna förbi. 

”Det där var väl allt onödigt,” hade han sagt och sedan hade det inte varit mer med det. 

Nej, det var plastbitarna i de mänskliga lungorna som fastnade i mitt sinne. Inte ens ryssarnas envetna krigande i Ukraina kunde göra något åt det. 

Det känns plötsligt helt rätt med en tom löpsedel. 

Världen är knäpp.

 

 

Lommabevis: Bilden av lemlästade döda kroppar chockade Sverige för 77 år sedan

 

Idag har vi nästan vant oss vid få en aldrig sinande ström av fruktansvärda bilder från ryssarnas illdåd i Ukraina. Söndersprängda barn. 

Dödade människor ligger strösslade utefter Main Street i byarna. 

Missiler skjuts rakt in i bostadshus. 

Allt förvandlas till grus. 

Även så människor. 

Vi får nästan följa den ryska slakten av Ukrainas medborgare i realtid. 

Allt filmas till förödande bevis. Uppenbara krigsbrott mot mänskligheten. Folkmord är också ett annat ord. Allt hemskt landar i knäna hos oss i TV-soffan. 

Annat var det förr. 

Under andra världskriget kunde i bästa fall en journalist få följa med inbäddad i en konvoj. Censuren stenhårt vad som fick publiceras. 

Därför slog det ner som en bomb när bildtidningen SE publicerade bilder i maj 1945 från slakten i diverse koncentrationsläger. 

Tidningen bröt ett tabu. 

Svenskarna blev väldigt upprörda. 

Sådana bilder som aldrig tidigare visats skulle absolut inte publiceras. 

”Skandal,” skrek folk för full hals. 

Bildtidningen Se fick det verkligen hett om öronen. De tuffa redaktörerna brydde sig inte. De fortsatte publicera bilder som fick svensken att kräkas. 

Bra gjort. En viktig dödlig historisk dokumentation. Jag har alla SE väl bevarade. 

Det är jag stolt över.

 

Coronahamstring: Ryssarna respiratorer-jag får mardrömmar

Läser i bladet om rika ryssar som hamstrar respiratorer för några hundratusen riksdaler stycket. 
Den ryska sjukvården är inget man liter på i coronatider. Därför en egen respirator till hemmet. 
Jag har skrivit det tidigare: världen är fan i mig galen. 
Totalt galen i coronatider. 
Läser också att lastbilar med respiratorer har levererats till sjukvården i Skåne. Det låter betryggande. 
Jag får däremot mardrömmar av bara ordet respirator. 
Våren 1956 vårdades jag på Epidemiska sjukhuset i Malmö som det hette på den tiden. I mitt unga liv drabbades jag av hjärnhinneinflammation och var svårt sjuk. Mitt liv hängde på den skör tråd. 
Jag en liten gosse låg isolerad i eget rum men en dörrglipa in till ett angränsande sjukrum. Varför begriper jag inte, än i denna dag. 
I detta sjukrum vårdades en vuxen man för polio. 
Han låg i respirator. 
Om inte alldeles ny uppfinning, så i alla fall en nymodighet. 
Ljudet från respiratorn glömmer jag aldrig: ett kusligt högt tungt ljud som först lät som en inandning som sedan följdes av en tung utandning med ökad ljudnivå. Jag var dödssjuk och fruktansvärt livrädd. 
”Bry dig inte om det,” sa sjuksköterskan med sin lilla hätta på huvudet till mig och log. Jo, jag brydde mig. 
För livet ut, tydligen. 
Ett kusligt ljud som än idag kan ge mig mardrömmar.  Pratar aldrig om det. Bär det inom som ett oläkt sår.
Var femte timme dygnet runt fick jag penicillinsprutor. Även det en tämlig nymodighet inom sjukvården. 
Det räddade mitt liv. 
Oerhört tacksam för det. 
Hur det gick för mannen i respirator vet jag inte. 
En dag var allt tyst. 
Mannen borta. 
Själv kunde jag åter spela fotboll sommaren efteråt 1957. Jag skulle fylla 11 år och livet lekte åter. 
Visst en solskenshistoria. 
Om det inte varit för den där förbannade respiratorn.

Inför MFF-Chelsea: Storsläggan fram från Finland!

Jörn Donners beska krönika fann jag i tidskriften Fokus. Redan rubriken om fotbollen som rutten och stor, säger vart det barkar hän. 
”Ingenting i den internationella idrottsvärlden är så nedlusad av korruption, förljugenhet och storhetsvansinne som fotbollen.” 
Så där går vår finske motorsåg på. 
Det osar svavel om krönikan. 
Samtidigt passar Donner som bor i Finland på att betona: ”Ingenting inom idrotten är så fascinerande som fotboll.” 
Människan älskar alltså fotboll, men tar gärna fram storsläggan, för visa på sportens avarter: den internationella klubbfotbollen på högsta nivå är nedlusad med pengar. Ett tydligt tecken på det, är Chelsea som MFF möter i kvällens Europa League-match. 
Londonklubben omsätter över 5 miljarder medan MFF något över 200 miljoner. Småsmulor i sammanhanget. 
Jag har förstått att den ryske oligarken, Roman Abramovitj, pumpar in mycket av alla dessa kulor. 
Jörn Donner talar klarspråk. 
”Det är pengar som ryssar stulit från sina hemländer.”
Det får stå för Donner. Fast håll med om att det är skönt få höra. En uppriktighet som får en supporter att tänka ett varv till.
Det är alltså ett stjärnspäckat lag som Malmö FF ställs inför. Klubbens nye manager, Maurizio Sarri, har haft stora svårigheter, få samman alla stjärnorna till ett fungerande lagbygge. Den senaste förlusten med 6-0 mot Manchester City, vänder man inte på i röda rappet. Då hjälper inte ens alla miljarder.
Något som vår hjälte, Markus Rosenberg, också betonat.
Därför håller jag på 2-0 till de ”blåe”. 
För jag håller med Jörn Donners avslut på sin krönika: fotbollen är en underbar sport, att spela, beskåda och beundra.
Så rätt så. 

Ryssland invaderar Calle Rockbäcks BLOGG

Sommar månaden juli som vi nu säger tack och farväl till, har varit en märklig upplevelse, för en gammal ärrad bloggare. 
Ungefär i mitten av månaden kom det en massiv invasion av finnar till bloggen. Det rörde sig om flera tusen på en och samma gång, i stort sett. 
Experter anlitades. 
Ingen kunde ge någon vettig förklaring till detta enorma intresse från grannlandet Finland. Snart nog klingade intresset av. Blev normalt. 
Den senaste veckan fick så ryssarna blogg spader. Calle Rockbäcks BLOGG blev plötsligt högsta mode i Ryssland. (texten fortsätter efter bilden)

Ni kan själva se på bilden här ovanför som jag fått från mitt bloggverktyg. Ryssland är alldeles svart med besökare till min blogg (grönt från andra länder). 
Nu kom det plötsligt in tusentals ryssar. 
Sju dagar i veckan. 
Invasionen pågår fortfarande. 
Även denna gången är intresset för mina blogginlägg helt obegriplig. Jag har publicerat närmare 3500 blogginlägg sedan starten 2008. 
Nu kan jag se att ryssarna sprider sig som drönare över gamla blogginlägg. Orsaken är lika mystisk som den finska invasionen. 
Kanske är det så, att när Ryssland inte får vara med i Rio-OS för all doping, finner man tröst i min blogg. 
Långsökt. 
Visst. 
Andra sidan har jag inga dopingtester. 
Till min blogg är alla människor välkomna: både dopade som rena läsare. 
Ett märkligt originellt avtryck i juli 2016 blev det allt. 
Vi möts i augusti med nya friska tag. Möjligen med en och annan finsk pinne. Bakad av en rysk babusjka.
Hipp som happ.