Idag har vi nästan
vant oss vid få en aldrig sinande ström av fruktansvärda bilder
från ryssarnas illdåd i Ukraina. Söndersprängda barn.
Dödade
människor ligger strösslade utefter Main Street i byarna.
Missiler
skjuts rakt in i bostadshus.
Allt förvandlas till grus.
Även så
människor.
Vi får nästan följa den ryska slakten av Ukrainas
medborgare i realtid.
Allt filmas till förödande bevis. Uppenbara
krigsbrott mot mänskligheten. Folkmord är också ett annat ord.
Allt hemskt landar i knäna hos oss i TV-soffan.
Annat var det förr.
Under andra världskriget kunde i bästa fall en journalist få följa
med inbäddad i en konvoj. Censuren stenhårt vad som fick
publiceras.
Därför slog det ner som en bomb när bildtidningen SE
publicerade bilder i maj 1945 från slakten i diverse
koncentrationsläger.
Tidningen bröt ett tabu.
Svenskarna blev
väldigt upprörda.
Sådana bilder som aldrig tidigare visats skulle
absolut inte publiceras.
”Skandal,” skrek folk för full hals.
Bildtidningen Se fick det verkligen hett om öronen. De tuffa
redaktörerna brydde sig inte. De fortsatte publicera bilder som fick
svensken att kräkas.
Bra gjort. En viktig dödlig historisk
dokumentation. Jag har alla SE väl bevarade.
Det är jag stolt över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar