President Kennedy skjuten-jag hissade flaggan på halv stång över Stortorget i Malmö

 

I veckan var det 60 år (1963) sedan den amerikanske presidenten, Jack Kennedy, blev skjuten under en kortege i Dallas USA. Bilderna av dramat kavlades ut över världen som var i chock. 

Det är ett sådant ögonblick som för alltid stannar kvar hos oss som levde på denna tid. 

Tala om världens undergång. 

Jag minns varje bildruta från vår svartvita TV. Jag var 17 år gammal. Jobbade som bankvaktmästare på Oxie Härads Sparbanks huvudkontor som låg vid Stortorget i Malmö. Jag fick det hedersamma uppdraget att hissa bankens svenska flagga på taket på halv stång. 

Det är ett sådant minne som sätter sig för alltid. Det var en historisk markering av världens sorg. För en 17-åring var det hur stort som helst. 

Jag tänker på det ofta. 

Det satte sig på djupet i mig. 

Familjen är rätt trötta på höra min berättelsen, om hur jag hissade flaggan på halv stång över Stortorget i Malmö. Nu var det i alla fall sagts även här, så det så. 

Sedan byttes flaggstången ut mot en klocka. Vad är klockan som Bengt Grive sa i en VM match mot Västtyskland 1974. Ralf Edström skickat en volleykanon in i nätmaskerna. 

Tänk som det kan sluta.

Ur led är tiden.

 

Hallå! Jag skänker min kungliga käpp till Joe Biden-säkrar upp en fallen amerikansk president

 

Det är bara för Vita Huset och höra av sig. Käppen är din, Joe Biden. En fin promenadkäpp av kunglig börd. Fint ska det vara om man är USA:s president. 

Jag satt en solig dag vid Rynek Główny i polska Kraków, på svenska-Stortorget. Ett av de största medeltida torg från 1200-talet i Europa. 

Inte vad skit som helst. 

Såg mig tvungen skaffa en promenadkäpp. 

Inne i den väldiga saluhallen intill torget satt en gammal man från en svunnen tid. Mannen karvade med en kniv fram väldigt ovanliga och vackra promenadkäppar. Jag valde en med skägg-se inlagd bild här ovanför. 

Numera följer käppen ofta med mig ut på mina turer i Lomma. Många beundrar käppen. 

 Frågorna otaliga. 

Vem är det vackra skäggiga huvudet på käppen? 

Av en händelse satte en polsk korgförsäljare på Centrumtorget i Lomma mig på rätt spår. Det visade sig vara en schackspelande polsk kung från Kraków. Casimir III(1310-1370) är namnet-se bild här nedanför. 

En storslagen kung som även grundade Polens första universitet i Kraków 1364. 

Som sagt var. 

Det är inte vad skit som helst som jag är beredd säkra upp den amerikanske presidenten med. Inte ska du behöva stupa över sandsäckar och flygplanstrappor. 

Nej, bättre upp. 

Käppen är din. 

Bara hör av dig. 

Du får den helt gratis. 

Inte dåligt, så säg.

Vad gör man inte för gamla människor.

 

”Jag vill också bli president i USA”

 

Precis så här kände jag mig. Något skruttigare än vanligt, när Joe Biden förkunnade att han satsar på en ny presidentperiod. Världens tuffaste jobb, sägs det. Bara knep och knåp för få samman världen med stökiga ryssar som bankar på dörren. Natt som dag. 

Om Biden väljs om i november 2024, har människan seglat in på sitt åttiotredje(83) levnadsår. Då är risken stor man fastnat i följande hinderbana: diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet (Osteoporos), stroke, demenssjukdomar, depression, ångestsjukdomar, värk här och där och självmord. Rangordningen fick jag Googla fram. En av sjukdomarna kan räcka för sänka en stackare till den eviga vilan.Det går också vända på saken. 

Amerikanarna har ingen åldringsnoja som vi lider av. De ser åldrandet som en utmaning. 

Tuta och kör, liksom. 

In grand old Sweden begravs vi gärna på ett äldreboende. (texten fortsätter efter bilden)

Kommer tänka på min vän, Aage R. Møller(bilden). Han var en amerikansk professor i kognition och neurovetenskap vid, University of Texas Dallas. 

Världsberömd forskare inriktad på neuroplasticitet, intraoperativ neurofysiologi och diverse kvalificerade undervisningsämnen. 

En del av hans forskning handlade om auditiv neurofysiologi, neuroplasticitet och tinnitus. Skrev otaliga lärda böcker och artiklar i ämnet. 

Han dog 90 år gammal 2022. 

I full karriär. 

Mitt i steget, så att säga. 

90 år gammal!

Glasklar.

Visst kan vi åldringar. 

Go on, Biden!

 

 

Lommatanke: Det är något sjukt med den kinesiska ballongen-nedskjuten av amerikanskt jaktflyg

 

Till vänster på bilden. 

Ballongen nedskjuten. 

Till höger jag med en helt vanlig ballong på Centrumtorget i Lomma. 

Dessutom helt ofarlig. 

En fredens ballong. 

Om den farliga ballongen som sköts ner, tackar president Joe Biden piloterna för ett bra jobb. 

 Herre Gud, för skjuta ner en ballong? Något mina barnbarn gjort många gånger. Det är något skumt med hela den här ballongaffären. 

Hela rymden har vi lärt oss, är packad med amerikanska övervakningssystem i form av diverse högteknologiska satelliter. Minsta myra på jordklotet kan ringas in och skjutas i bitar. Så vill i alla fall Pentagon att vi ser på saken. 

I alla fall före den kinesiska ballongen dyker upp på radarn och ställer till det. Svävar fritt in över den amerikanska östkusten. Når nästan fram till Montana. 

Då går larmet. 

Jaktplan skickas upp. 

Ballongen skjuts ner. 

Kineserna blir i sin tur sura. En sur kines är icke att leka med. Protesterar mot USA:s användning av våld för att attackera obemannade luftskepp, skriver Kinas utrikesdepartement i ett pressmeddelande. 

Jag har väl aldrig hört på maken. 

Här sitter jag i lilla Lomma och försöker se bakom denna märkliga nyhet. 

Varför släppte Pentagon in ballongen över USA? 

Varför skickade Kina in sin ballong? 

Varför? 

Mig lurar ingen. 

Det är något sjuk med hela den här märkliga ballongaffären. Sanningen får vi nog aldrig veta. Hemliga ballonger som plötsligt blir synliga är och förblir hemliga. 

Vinden säger kineserna. 

Glurp, svarar jag.

 

Lommabon Albert Flimmer om Nato: ”Jag är redlös”

 

Albert Flimmer var på sin tid inget större soldatämne. Värnplikten gjordes i Boden. Tio månader vinter med köld och snö bland pansarskott och andra smällande otyg. Sökte i första hand till flottans glada gossar, Skepp ohoj, i Karlskrona. Blev Boden med fästningen som hetaste turistmål. En stenhög i ingenstans. 

”Roligare kunde man ha,” sa Albert och spökade ut sig, vilket kostade tre dar i buren. 

Sedan kom Nato. 

Sverige har sedan andra världskriget tog slut övat krig tillsammans med USA. Amerikanske bombplan har kunnat ses i övningar över Småland i årtionden. 

I Boden såg Albert på sin tid höga befäl från United States studera snöpatrullernas övningskrig. Ett Natomedlemskap gör att man i framtiden kan studera snöpatrullernas övningar helt synligt. 

Inga Natogeneraler behöver springa och gömma sig i skogen. Sedan kom då Erdogan, med Turkiets mest ömma tår. Ett kattrakande tog vid. 

Nato ordet för dagen. 

Ulf Kristersson(M) säger si. 

Jimmie Åkesson(SD) säger så. 

Och Magdalena Andersson(S) jaså. 

I all stillhet meddelas det att Civilförsvaret ska rustas upp. Familjen Flimmer i Lomma rustar på sitt vis. 

Man tager vad man haver. Därför blir det som det blir, när det inte kan bli som det var tänkt. Då blir man redlös som Albert mycket riktigt säger. 

Visst fan är världen galen. 

”Vi kan dansa bom(b)faderalla bom(b)faderallan lej” 

FOTNOT: Ingen ordning på detta blogginlägg. Med andra ord. Det är precis som det är. I verkligheten.

 

Härligt fredags möte-Lommabon Cecilia flög till Chicago med svensk glögg

 

Så är vi snart där igen. Den gyllene tiden då svenskar glöggar upp sig. 

På Systembolaget i Lomma sprang jag under fredagens förmiddag på en förtjusande dam som handlade glögg. Tidigt ute, men ska man glögga, så ska det glöggas i tid. 

”Jag och min familj flyger till Chicago i eftermiddag. I USA finns ingen svensk glögg. Det blir en present till våra vänner som vi ska besöka,” berättar Cecilia för mig, bosatt i Lomma. Chicago? 

Det svischade till i huvudet utan jag drucket glögg. Det är bara sådant man skulle vilja göra själv. 

Omedelbart. 

Flyga till Al Capones Chicago och dricka svensk blossa glögg. Så någon gång efter midnatt landar Cecilia med den svenska glöggen i bagaget i Chicago. 

Visst skulle vi vilja vara med? 

Tala om ett härligt möte mitt i Lomma en solig fredag med skrattet i mungipan. Det är sådant jag bara älskar. Möta positiva medmänniskor. 

Jag tog mig sakta hem med min helgöl, Hofbräu Original München. 

Den duger gott den också. 

Hälsa Chicago, Cecilia. 

Putäll på dig!

 

Familjen Halloween i Lomma-mamma Petra har ett ädelt syfte

 

Ni som jag blev kanske förvånade över den svensk-amerikanska familjen i Lomma som bjuder in Lommaborna till Halloweenfest i sitt hem på lördag. Något som aldrig inträffat förut i byn. Nu vet jag bättre. 

Fick tag i Petra, gift och mamma till två barn som är 11-och 13 år. Familjen kommer från Hoboken, New Jersey. Mitt emot Manhattan på västra stranden av Hudsonfloden. Hoboken är annars mest känd för att Frank Sinatra kommer därifrån. Frankie Boy sjunger om My Way som blev familjens väg till Sverige och Lomma. 

I USA är Halloween jättestort. Till Sverige kom det för ca 25 år sedan. Är numera på stark uppgång även här.

Varför då inte på plats i Lomma slå samman firandet med en insamling till Helamalmö? 

Föreningen har särskilt fokus på unga människor i socioekonomiskt utsatta områden. 

Ligger precis rätt i tiden. 

”De gör ett stort och angeläget arbete. Det är viktigt att stödja den typen av verksamhet, berättar Petra för mig. 

Kan inte annat än hålla med henne om det. Det handlar således inte enbart om spöken och glada pumpor. Det finns ett ädelt syfte bakom familjens Halloween projekt. 

”Det är också viktigt att grannarna är med på det. Det är naturligtvis inte så att vi menar att alla Lommabor ska komma hit. Det går naturligtvis inte. Lite kul måste man få ha,” fortsätter Petra och jag kan inte annat än instämma. 

That`s Life som Frank Sinatra också sjöng på sin tid. 

FOTNOT: Läs mer om Helamalmö HÄR! 

 

Bagagekaoset inget nytt: Min samovar(tekokare) på flykt-hamnade i Istanbul

 

Ni har säkert hört talas om bagagekaoset på flygplatserna. Något rörigt måste jag erkänna. Du kanske själv har drabbats av bagagesoppan? 

Nu är det här inget nytt. 

Inte alls, mina vänner. 

För 30 år sedan flög jag en hel del till USA. Det var alltid ett äventyr. 

För mitt bagage. 

En resväska höll för 2-3 flygningar sedan var den förbrukad. Det kunde också ta dagar innan den dök upp. 

En gång hade en truck på Kennedy Airport, New York, mosat resväskan. Fick den i slamsor, men fram kom den. Förr eller senare. 

För inte tala om min älskade samovar(tekokare). Köpte den för några tior i Sibirien. På den tiden Ryssland var Sovjetunionen. Checkade in lådan med samovaren till inrikesflyget. Planbyte i Omsk till Moskva. 

Bara det ett äventyr både för mig och tekokaren. Nästan börjat räkna bort samovaren.

I Moskva skulle jag ta planet till Arlanda som naturligtvis fått flygförbud på grund av dåligt väder i Stockholm. Jag hamnade i Frankfurt med Aeroflot. Sa tyst för mig själv goodbye till min samovar. 

Till slut kom jag med ett SAS-plan till Arlanda. Det gjorde inte mitt bagage. 

Samovaren tekokaren? 

Förmodligen Istanbul. 

Allt på drift i Europa. 

Någon dag senare släpptes jag in i en väldig hangar på Arlanda. Där låg stuvade berg med flygbagage som flugit fel, men nu hamnat rätt. 

Resväskan fann jag i en väldig hög. Någorlunda hel. Inget att bråka om. 

Men samovaren tekokaren då? 

Borta för alltid? 

Då såg jag den lilla buckliga trasiga lådan, stå där ensam i ett hörn. 

Såg väldigt övergiven ut. 

Pep efter hjälp. 

Det är en sådan stund man inte tror finns, men finns visst det.

Tamejfan var det inte tekokaren samovaren som stod där och längtade efter husse.

Minsann. 

Snacka om kärlek. 

Nu står den på hedersplats i mitt hem. Snacka om proveniens som Ann Lundberg brukar säga i Antikrundan. Nej, jag har aldrig använt den. 

Instruktionsboken är minst sagt i klyddigaste laget. För inte tala om elsladden. 

Bara den kan döda en ardennerhäst.

 

Ensam i Lomma: Jag blir knäpp! 195 miljoner dollar för Marilyn Monroe-jag har den för några få dollar

Andy Warhol var en konstnär vi i Sverige skrattade åt för snart 60 år sedan: soppburkar, dollarsedlar och Coca-Cola flaskor. Kändisar och politikers ansikten. 

Är det konst det? 

Skrek folk utanför konstvärlden som inget förstod. 

I Stockholm för snart 60 år sedan debuterade Warhol med kor. Glömmer det aldrig. 

Är det konst det? 

Kor?

En hel vägg.

Det skrockades högt och länge. 

Idag ångrar jag mig. 

Borde naturligtvis åkt upp till Stockholm och köpt mig en silkscreenad kossa för en billig peng. 

Då hade jag varit rik idag. 

Närmare två miljarder gick Warhols Marilyn på aktionen. Jag letade i mina gömmen. Fick snart napp på en tjusig bok om Warhols samlade konst.

Jodå, korna finns med.

Och Elvis Presley.

Den stiliga boken köpte jag på The Andy Warhol Museum i Pittsburgh, USA, för snart 30 år sedan. 

Stadens son. 

Det var då nyligen invigt. Ligger på 117 Sandusky Street, om någon undrar. 

En storslagen bok med två miljarders konstverket av Marilyn Monroe som omslag. Den kostade mig då 22 dollar och 95 cent. Tänkte mig gjort mig ett kap. 

Prominensen (Antikrundan lärt mig ordet) i toppklass. 

Jag blir knäpp. 

Det visar sig att den idag kan köpas på nätet för 60 dollar. Andra sidan. 

Är jag ensam om i Lomma äga Warhols Marilyn som bokomslag? 

Tror det. 

Alltid något. 

Fast jag missade henne när jag var i Pittsburgh. 

Idag 195 miljoner dollar. 

Då jämförelsevis kaffepengar. 

Irriterande. 

Alltid ska man bli hunsad.

Missar alltid tåget.

 

 

Lommatankar om NATO till Louisiana, USA: ”Det har varit mer än rock`n`roll”

 Jag fick i påsktider två frågor från en amerikansk vän bosatt i Louisiana, 8069 km från Lomma:  dels vad jag tycker om Sverige i NATO? 

Dels hur tänker de flesta svenskar om ett svenskt NATO-medlemskap? Två frågor mitt-i-prick, så att säga. 

Inte helt lätt svara på. 

Dagens heta potatis i Sverige. 

För börja med den sista frågan först, känns läget något rörigt just nu. Tonläget anförs av en liten skara vänsterfolk som ges stort utrymme i media. Påhejad av ännu mindre miljöpartister som sitter fast i vindmöllor. Ett lätt offer som klipps av vid roten av ryska missiler och gör landet strömlöst. Miljöpartiets några få, ser helst Sverige alliansfritt. Värna folkrättens principer. Stå fritt från NATO-medlemskap. 

Socialdemokraterna har manglat frågan internt. Verkar lyssna mycket på vilken väg NATO-fria Finland väljer. Vilket lutar åt medlemskap. Moderaterna vill vi ska gå med i röda rappet. 

Vi andra då? 

Den stora massan. 

Självaste opinionen? 

Det går knappast en dag utan nya opinionssiffror presenteras. 

För ett år sedan ville svensken stå utanför NATO. 

Sedan kom ryssen. Ukraina skjuts i spillror. Sjukhus bombas. Barn lemlästas. Vi dränks med förfärliga bilder. 

Sedan kom SvD/Sifos mätning för en tid sedan. 

Varannan svensk vill nu gå med i NATO. Aldrig tidigare har stödet för ett svenskt medlemskap varit så starkt och det har ökat rekordsnabbt. Bara på en vecka har det gått från 39 till 49 procent. 

”Har aldrig sett något liknande”, säger Sifos opinionschef Toivo Sjörén till Svenska Dagbladet. 

Ungefär där står vi nu som åsnan mellan två hötappar. Själv har jag bestämt mig. 

Självklart ska vi gå med NATO. 

Vi har sedan andra världskriget haft ett ytterst nära och intimt samarbete med USA. Vi sitter bergfast i deras knä sedan urminnes tider, känns det som. Det har genom åren varit långt mer än rock`n`roll, så det så.

Olof Palme som var förste byråsekreterare i Försvarsstaben 1953-54, kunde berätttat mycket mer om detta.

Det gjorde han aldrig.

Rock on!

 

Svinbra-grishjärta räddar liv

Det var väl bara det också, för göra julen komplett. Vi stoppar i oss resten som blev över av nasse. 

David Bennett, 57, är nämligen den första människan i världen få en hjärttransplantation från en genetiskt modifierad gris. Xenotransplantation som det heter när donatorn är ett djur. Operationen utförd vid University of Maryland Medical Center, USA. 

”Jag vet att det är ett skott i mörkret, men det är mitt sista val," sa han själv sturskt före operationen. 

Ännu så länge lever David Bennett. 

När Christiaan Barnard i Sydafrika 1967 genomförde den första hjärttransplantationen hette det. ”Operationen gick bra, men patienten dog.” 

Numera har däremot den typen av transplantationer blivit vardagsmat. 

Patientöverlevnaden för vuxna hjärttransplanterade i Lund är 92 procent efter ett år, 82 procent efter fem år och 71 procent efter tio år. 

Nya mediciner och metoder utvecklas hela tiden. Det stora problemet är få tag på lämpliga donatorer. Det är här grisens hjärta kommer in i bilden. 

För varje dag David Bennett lever håller världens transplantationskirurger tummarna. 

I början av 1990-talet transplanterades två chimpanshjärtan till människan i Pittsburgh. 

Det fungerade inte. 

Den mänskliga kroppen ville inte ha något aphjärta. Nu hoppas vi på grisens hjärta i framtiden. 

Det skulle onekligen revolutionera transplantationskirurgin. Bara till julskinkan går det åt 600 000 grisar. 

Utan tvekan är det, just det, svinbra.

 

Här är min James Stewarts kostym-läcker Lommamumma

Det blev mycket James Stewart under juldagen. SVT visade nämligen en gammal rulle. James Stewart(1908-1997) tillhörde de mest klassiska filmstjärnorna som Hollywood skapat. Det blev över 100 filmer. Många med ljuvlig klang bland oss filmälskade. Själv får jag aldrig nog av Alfred Hitchcocks, Fönstret mot gården. Oscar fick han också. James Stewart växte upp i Indiana. En liten håla i Pennsylvania, USA. Dit kom jag inrullande en vacker höstdag för många år sedan. Ville kolla in James hemstad. Såg hans barndomshem. Bara en sådan sak.(texten fortsätter efter bilden)

Slank in på 700 Shop vid Philadelphia Street. Rasande trevlig personal. Jag köpte mig en James Stewart kostym, för en ringa peng-se det inlagda butiksmärket från innerfickan-på bilden. Fantastisk kvalité. Går att rulla samman hur som helst. Skrynkelfri. På samma gata en bit ner står James också staty utanför kommunalhuset. I USA är man nämligen oerhört stolt över sina hjältar. Ingen skulle komma på tanken vandalisera statyn. Tvärtom. De boende älskar sin James. Så var han också dekorerad krigshjälte från andra världskriget. Pilot. Bombade sönder och samman Berlin. Översta bilden här nedanför. Jag lutar mig mot statyn. Dock utan kostymen. För varmt väder. James Stewart fanns själv på plats när statyn invigdes 1983-bild längst ner. Det kändes som vi kom väldigt nära varandra. Min filmstjärna avled i sitt hem i Beverly Hills, den 2 juli 1997. Hans trasiga hjärta orkade inte längre. Tänk vad en gammal film på SVT kan leda fram till. Snacka om Lommamumma. FOTNOT: Indianas flygplats heter numera också James Stewarts Airport. Det har också uppförts ett museum till hans ära, en bit bort från statyn.

TV-expert Emelie om OS-skrällen: ”Bästa svenska damlandslag jag någonsin sett”

 

Det är inte utan, jag är beredd hålla med Emelie. Spöar man världsmästarna USA i gruppspelet i OS med 3-0, är det sensationellt. Vet man då också att USA tidigare vunnit 44 landskamper på raken, blir det den svenska segern magiskt som OS-ringarna. 

Bäst av all. 

Sverige spelade fullständigt ut USA. 

Kunde blivit ett par mål till. 

I TV-studion var man gladare än vad det såg ut. Ingen hysteri alls som när fyran eller ettan gick loss med herrarnas EM. TV-experten Emelie Ölander viftade koncentrerat med händerna. Det var allt.

Jag kollade in Emelie lite extra. 

När hon låg i mamma Anna Eklunds allt mer putande journalistmage 1989, klappade jag om henne lite då och då. Anna Eklund som tyvärr dog 2019 och jag var kolleger och nära vänner på Kvällsposten. 

Kärt minne. 

Nu år Emelie 32 år, och har ingen aning om min omvårdnad. Bara en liten krokig parentes. 

De svenska målen gjorde Stina Blackstenius med två fina mål. Lina Hurtig satte spiken i kistan med 3-0. 

På lördag väntar Australien. De ser glada ut på bilden här nedanför. Det är nog bäst de passar på le före matchen.

Jag kommer fortsätta spana in Emelie Ölander. Pappan också journalist på Kvällsposten. Micke Ölander, prisbelönt terrier.

 

”Jag fick ett brev med Bernie Sanders världsberömda vantar”

 

Det hör numera inte till vanligheten man får ett brev. I mitt fall var det dessutom så stort, att det inte fick plats i vår rangliga brevlåda. Storsonen från Dalby fick hämta ut det på posten, Mårtenssons Livs i Lomma. 

Jag satt där med tappad lust i min karantän-kammare. Sprättade upp försändelsen. 

Och blev övermåttan glad.

Det var minsann Bernie Sanders vantar!

Målgång.

Den 29 januari skrev jag på bloggen om hur min hand mättes på längden och tvären. 

Min svägerska, Gun-Britt, som bor i Knalleland utanför Borås, kallades in under fanorna. Hon är som jag skrev en fena på sticka, virka, mangla och väva. 

Uppdrag sticka Bernie Sanders berömda vantar åt mig. 

Det visade sig bli en viss kris bland garnnystanen. Gun-Britt som också är ett moget årgångsvin i karantän fick leta bland restgarner. 

Ut och jaga nystan i butikerna var inte att tänka på. Färgerna borde naturligtvis stämma någorlunda. 

Knep och knåp.

Eftersom folket i Knalleland äger energi, dök snart kuvertet med Bernies vantar upp i mitt hem. 

Jodå, vi skrattade gott. 

Vilket behövs med råge i dessa dystra tider. 

Bilden här nedanför. Bernie och jag och vantarna. Grått hår har vi också. Munskydden likartade, märklig nog. Bernie fyller 80 år i september. Jag 75 år i augusti. Lika trista ser vi också ut att vara. 

Tänk som det kan sluta. 

Tack, Gun-Britt, för du plockade upp min tappad lust.

 

Jag var 12 år när USA var Elvis, Gary Cooper, Coca Cola och krombilar

 

På bilden står jag helt tidsenligt klädd. 1950-talets ungdomsmode i all sin prakt: skinnpaj, stuprörsbyxor med slamkrypare på fötterna, skolväskan samt kronan på verket. Vågen. 

Elvisfrisyren. 

Allt samman otroligt viktigt för mer än 60 år sedan. 

Det var då allt roligt kom från USA. 

Stora bensinslukande amerikanska bilar överlastade med krom som fått en miljöpartist hamna på psyket. 

Minns tydligt när jag drack min första Coca Cola, snett mitt emot Synagogan på Föreningsgatan i Malmö. La Fontaine hette colabaren. 

Stort, ska ni veta. (texten fortsätter efter bilden)

Minns tydligt också alla Vilda Västern hjältar som Gary Cooper, Alan Ladd, John Wayne och allt vad de hette som Hollywood spred ut över världen. 

Vi ungdomar sög åt oss som läskpapper.

För inte tala om Elvis Presley som dundrade igenom med Rock`n`roll. 

Tutti Frutti. 

Ofattbart stort. 

Obegripligt för dagens unga människor att förstå. En ny ungdomskultur rullades ut som skulle förändra världen för alltid. 

Vi som var med förvandlades från små gubbar till tuffa tonåringar. 

Det var tider det. 

Och så nattens bedrövelser. 

Följde CNN. 

Stormningen av kongressen i Washington. 

Kuppförsök. 

Människor dör. 

Historia skrevs framför mina ögon. 

Den där jävla presidenten, Donald Trump, är fan i mig inte riktigt klok. 

I ett nafs försvann Elvis, Gary Cooper, Coca Cola och krombilarna. 

Kom tillbaka 1950-tal! 

 

Biden-Harris: Teamet som ska läka USA, världen och mitt diskbråck

 

Jag väcktes i natt tio i två, av ett förödande diskbråck. Joe Biden ska hålla sitt segertal klockan två. Med viss möda staplade jag mig upp till TV:n. 

"Perfekt," tänkte jag märkligt nog i plågorisets famntag. 

För en gång skull lite nytta med ett eländigt diskbråck. Det skulle visa sig bli rena rama läkarbesöket. 

Först klockan fem i halv tre i natt dök så Kamala Harris upp på scenen i Wilmington, Deleware. Joe Bidens vice president, första kvinnan i ämbetet någonsin. Dessutom afroamerikan, bara en sådan sak. 

Hon talade om Amerika och världen som nu skulle läkas. Det finns mycket att städa upp efter narren Donald Trump. 

Doktor Kamala Harris strålade med sitt positiva sken ut över den svenska natten. 

Denna begåvade kvinna gick rakt genom rutan. Hamnade hos mig i TV-soffan. Jo, jo...banne mig om inte mitt diskbråck började släppa. 

Wilmington jublade i alla fall. 

Tio minuter senare kom så chefsläkaren, USA:s blivande president, Joe Biden. 

Han talade också om att läka USA och världen. Tittade beundrande på sin läkarkollega. Viftade nästan osynligt fram henne till podiet. 

Det var som han ville säga.

"Vi är nu ett framgångsrikt team som ska ta itu med bland annat covid-19. Vilket Trumpen gav blanka fan i."

Kamala Harris kommer få en framträdande roll, var så säker på det.

Ja, så då mitt diskbråck som plötsligt inte bråkade med mig längre.

Snacka om läkarteam.

Visste ni att Wilmingtons flagga är samma som Sveriges-se flaggbild här nedanför? 

Det har med den svenska drottningen Kristina (1626-1689) att göra. 

Nya Sverige hette också Wilmington en gång i tiden. Fast det är en helt annan historia som någon annan får berätta.

 

USA-knarka valet: Grattis Fokus-svenskt rekord med 20 sidor

 

Svenska medier slår knut på sig själva i jakten på mest och bäst om presidentvalet i USA. 

Jag har aldrig upplevt något liknande. Då har jag ändå följt kampen om Vita huset sedan 1960, och den berömda matchen mellan John F. Kennedy och Richard Nixon. 

Jämförelsevis inte ens en stilla västanfläkt mot dagens enorma bevakning av den kommande USA-valet. 

I morse fick jag tidskriften Fokus i brevlådan. Jag räknar till 20(!) sidor om det amerikanske valet den 3 november. Jo, ni läste rätt. 

20 sidor! 

Det måste vara svenskt rekord i bevakningen av ett amerikanskt presidentval, för en enskild produkt. 

Inte ens Barack Obama kampanj kom ens nära. 

”Jag ser ett missbruk. Redaktörerna USA-knarkar”, säger den latinamerikanska korren, Henrik Brandão Jönsson, till min facktidning, Journalisten. 

Och betonar med kraft. 

”Jag ser ett missbruk. Redaktörerna USA-knarkar. De måste läggas in på behandlingshem och vänja sig av med drogen. Lära sig att världen är större. Studera ett annat språk. Titta runt hörnet, fortsätter han och tar nya sats: 

”Faran är att svensken blir en idiot som kan alla knepiga detaljer i så kallade Swing States, men har ingen aning om politiken i Kina, Indien eller Europa." 

Bra rutet, Henrik. 

Jag håller helt med dig. 

Dagens Fokus ger syn för sägen med 20(!) sidor. Tala om att USA-knarka valet. 

Så här ser öppningen ut inne i tidningen. 

Ack du milde min tid.

 

Inte bara Donald Trump: Coronaskräck bland Lommas kortlappar

Det där förbannade viruset, verkar ta sig in precis över allt. Stänga alla dörrar och fönster tycks inte hjälpa. 

Igår-fredag-kom beskedet att Vita Huset i Washington fått in viruset. 

USA:s president, Donald Trump, testats positivt för convid-19. Flögs i natt svensk tid, till ett militärsjukhus med en helikopter för inläggning på presidentsviten. 

Jag såg själv transporten i CNN:s direktsändning. Inget vanligt akutfall alls. 

En världsnyhet. 

Givetvis.

I veckan har min gode vän och lumparkompis, bridgespelaren Peter Aspe, berättat för mig om coronaskräcken bland Lommas bridgespelare. 

Kortliret har lyfts över från Havsblick till nätet. 

”Fast det finns klubbar i andra kommuner som börjat spela på riktigt. De använder korssatta plexiglas. Spelarna använder också vinylhandskar, samt färre spelare i lokalen. Personligen skulle jag inte besöka sådant spel i pandemitider,” berättar Peter Aspe och fortsätter: 

”Nätspelet är trevligt. Visserligen mindre social gemeskap. Däremot blir koncentrationen på spelet bättre.” 

Inte ens kortlapparna går alltså fria från eventuella attacker från coronan. Spelarna kan dra med sig viruset in till spelbordet. Heller tusen och andra vis. 

Möjligen borde det vara riskfritt för Donald Trump i sin ensamhet få lägga en och annan patients. För säkerhetsskull en sprillande ny kortlek.

Hallå vänner! 

Det tar fan i mig aldrig slut.

 

 

Donald Trump coronasjuk-rekordstort intresse för journalistyrket i USA

 I morse när vi vakande, möttes vi av beskedet, att USA:s president Donald Trump testats positivt för coronaviruset, convid-19. Även så också hans fru Melania Trump. De båda testades efter att ha flugit tillsammans med Vita husets förra kommunikationschef, Hope Hicks, till och från debatten mot Joe Biden i Cleveland i tisdags. Presidenten bekräftade det själv via Twitter. 

Ständigt denna Trump, höll jag på skriva och skrev just det. 

Vi tar det från början. 

Det startade så fort Trump klev in i Vita Huset. Fake News spreds över världen. Reportrarna vid de stora amerikanska nyhetsorganisationerna läxades och läxas upp. Sedan har det varit Donald Trump morgon, middag och kväll. 

Lögn och förbannad dikt har ramlat ur presidentens twittrande, och spritts som en löpeld ut över världen. 

Det har varit ett liv och kiv av sällan skådats slag. Något liknande har de luttrade reportrarna i Washington DC aldrig upplevt. 

För en gammal nyhetsjournalist som en annan, är det här rena rama guldgruvan. Faktum är att journalistyrket har sällan varit så populärt i USA som det är idag. Jag kan konstatera det när jag googlar, och finner hundratals reporterjobb att söka i enbart Washington. 

Jag kontakta min gode vän, Jan Moller, chef för Louisiana Budget Projec i Baton Rouge, USA. (texten fortsätter efter bilden)

Jan Moller är en prisbelönt journalist som arbetat i Washington, Las Vegas och New Orleans. 

Jan Moller har stora avslöjanden på sin meritlista. 

Ligger jag då rätt på det i mina antagande om journalistyrkets stigande popularitet i USA? 

”Ja, du har rätt att det är gyllene tider för journalister, speciellt i Washington. En kompis till mig här i Baton Rouge är professor i journalistik på universitetet. Han har berättat för mig, att ansökningarna för journaliststudier har gått upp dramatiskt under Donald Trumps tid i Vita Huset. Det är nästan otroligt, att så många vill bli journalister, när tidningarna nästan blivit utdöda,” bekräftar Jan Moller mina antagande för mig. 

Inte lär det bli mindre fram över med en coronasjuk amerikansk president i Vita Huset. På bild här nedanför med smittkällan Hope Hicks. Det amerikanska valet blir mer spännande och ovissare än någonsin. Det är bäst ta på sig säkerhetsbältet.