Styv kuling i Lomma: Den osynlige mannen i Kristerssons regering

 

I mitten av 1970-talet bjöds vi på TV-serien, Den osynlige mannen. Det var en forskare som utsatts för någon underlig form av strålning och blivit osynlig. 

Han löste brottslighet genom vara osynlig. En på sin tid rätt så töntig serie. 

Nu har statsminister Ulf Kristersson(M) tvingats montera in sin egen osynliga man i det kommande regeringsarbetet. Mannen är Jimmie Åkesson(SD). 

Han finns inte någonstans. 

Varken som minister eller vart tog han vägen? 

Sanningen är den att han finns över allt, men är som sagt var osynlig. 

Ulf Kristersson har gjort en klassiker. 

För få till en regering och inte minst en gedigen regeringsförklaring lutar han sig nu mot en outsider. Den osynlig mannen som inte finns, men finns precis över allt på en och samma gång. 

Jimmie Åkesson sitter stadigt på leken. 

Dagens regeringsförklaring osar Sverigedemokraterna lång väg. Tricket med en outsider har gjorts förr av karriärsugna politiker. 

Det har då slutat med dikeskörning. Senast var det karriärsugna amerikanska republikaner. De såg Donald Trump som en ofarlig outsider i presidentvalet 2016-läs också nyttig idiot. Vi vet hur det gick. 

De blåstes av banan. 

Ulf Kristerssons outsider blir nu en tämlig synlig osynlig varelse i regeringskansliet. En rektorstyp av den gamla skolan med argusögon. 

Håll i hatten, Herr Statsminister. 

Det blåser snabbt upp till styv kuling. 

I alla fall i Lomma.

 

Hallå! Vad är nu detta-foliehattarna attackerar

 

Vi som varit med i livet är som ett gammalt fint och dyrt årgångsvin, gapar av pur förvåning. Det senaste på barrikaderna är foliehattar. 

På Medborgarplatsen i Stockholm genomfördes förra helgen en olaglig manifestation av foliehattar. De trängdes och knuffades, för Covid-19 är en bluff. 

Mycket annat i vårt vardagsliv styrs av myndigheter som ljuger och står i. Foliehattarnas krig mot sanningen-läs högerextremister i första hand, finns även vänsterextremister. Galenpannor. 

Per T Ohlsson skriver i dagens Sydsvenskan: 

”Att bemöta foliehattar att helt enkelt göra så som man lämpligast gör med nollor i största allmänhet: ignorera dem.” Varnar alltså Per T Ohlsson och så skriver han själv en lång drapa till krönika om just foliehattar?! 

Hatten skyddar (Wikipedia) mot elektromagnetisk strålning och tankeläsning, till exempel från utomjordingar. Pseudovetenskap och konspirationsteorier. 

Vi som varit med i livet är som ett gammal fint och dyrt årgångsvin, har hört om galenskapen förut. 

Skrattat gott. 

Elvis lever som bekant. 

Sedan kom Donald Trump med sitt batteri med lögner. Foliehattarna fick luft under folievingarna. 

Det urartade med stormningen av kongressbyggnaden i Washington. 

Se på den berömda bilden av galningen här nedanför. Mannen med hornen. 

Är det meningen att den typen av tokiga människor ska styra oss i framtiden, Jimmie Åkesson (SD)? 

FOTNOT 1. Jag använde själv en foliehatt i en vinjettbild på bloggen, när jag skrev om Melodifestivalen 2017. Då såg jag det som en kul grej. I dag ser jag det som korkat. Förlåt mig. Jag hatar den här typen av tokigheter. 

FOTNOT 2. För övrigt har jag en hel perm fylld med dårskap. Tossigheter jag fått av den här typen av stollar under mina mer än 50 år som journalist.

 

”Adjöken, Mr President”

 

Donald Trump hade inte varit Amerikas president många dagar i januari 2017, när han sågs som världens clown. 

Jag var snabbt på det i ett inlägg på bloggen. Skapade min egen presidentclown. 

Jag minns det så väl. 

Funderade några svängar om man fick vara så ärevördig mot en amerikansk president. 

Till slut klädde jag på Donald clownkläder: byxor, hängslen, fluga, mössa, skor och en tröja med texten, America First Great. 

Jag blev rätt så nöjd med min skapelse. Fick min egen Donald Trump som clown. 

Det var bara början. 

För sedan svämmade nätet över med de mest groteska och vansinnigt roliga karikatyrer av presidenten. Inte ens Hitler kom nära.

Min Donald blev som en stillsam kvällsbön.

Det är alltså så vi kommer minnas Amerikas president de senaste fyra åren-en clown. 

Sämre betyg kan man knappast få på den posten. Andra sidan slipar nu tecknarna världen runt sina ritstift. 

Joe Biden och Kamala Harris som svärs in i dag som president samt vice president, har redan fått känna på hetluften. 

Det ska bli spännande följa.

Och hur nu den vänskapen kommer sluta.

 

Jag var 12 år när USA var Elvis, Gary Cooper, Coca Cola och krombilar

 

På bilden står jag helt tidsenligt klädd. 1950-talets ungdomsmode i all sin prakt: skinnpaj, stuprörsbyxor med slamkrypare på fötterna, skolväskan samt kronan på verket. Vågen. 

Elvisfrisyren. 

Allt samman otroligt viktigt för mer än 60 år sedan. 

Det var då allt roligt kom från USA. 

Stora bensinslukande amerikanska bilar överlastade med krom som fått en miljöpartist hamna på psyket. 

Minns tydligt när jag drack min första Coca Cola, snett mitt emot Synagogan på Föreningsgatan i Malmö. La Fontaine hette colabaren. 

Stort, ska ni veta. (texten fortsätter efter bilden)

Minns tydligt också alla Vilda Västern hjältar som Gary Cooper, Alan Ladd, John Wayne och allt vad de hette som Hollywood spred ut över världen. 

Vi ungdomar sög åt oss som läskpapper.

För inte tala om Elvis Presley som dundrade igenom med Rock`n`roll. 

Tutti Frutti. 

Ofattbart stort. 

Obegripligt för dagens unga människor att förstå. En ny ungdomskultur rullades ut som skulle förändra världen för alltid. 

Vi som var med förvandlades från små gubbar till tuffa tonåringar. 

Det var tider det. 

Och så nattens bedrövelser. 

Följde CNN. 

Stormningen av kongressen i Washington. 

Kuppförsök. 

Människor dör. 

Historia skrevs framför mina ögon. 

Den där jävla presidenten, Donald Trump, är fan i mig inte riktigt klok. 

I ett nafs försvann Elvis, Gary Cooper, Coca Cola och krombilarna. 

Kom tillbaka 1950-tal! 

 

Lommareflektion: ”Amerikanska valet gör mig spyfärdig”

 

Vi tålmodiga människor har kämpat med coronan i över åtta månader. 

På det får vi då den amerikanska presidentvalet med stök och bök från narren Donald Trump. 

Sleepy Joe ser ovanligt pigg ut, om man nu vill vara snäll. Han visar gärna upp sitt spänstiga 78-åriga steg upp till talartribunen. 

Resultatet verkar vara skrivit i helvetet. 

Våra svenska tv-kanaler satsade stort. TV4 körde dygnet runt. Experter på amerikanska val stod som spön i backen. Det pratades i timmar som blev till ett dygn.

De utsända reportrarna till USA slet som djur till ingen nytta. Till slut blev allting en omtuggad meny. 

Röster räknades men inga besked vem som skulle bli Amerikans nästa president. 

Då släckte våra tv-kanaler ner. 

Spyfärdiga. 

I fortsättningen får det lååångdragna amerikanska valet normal nyhetsbevakning. 

För slippa abstinensbesvär, slog jag mig idag ner några timmar med CNN. 

Det var som gå rakt in i elden. 

Maken till siffror som blev ännu fler siffror, kurvor hit och dit, kartor på längden och tvären, experterna klättrade på varandra, kombinerat med analyser på analyser med gubbar som ett pärlband. 

Rutan fylldes som en färgsprakande galen cirkusföreställning. Jag satt där korkad som en vettlös människa kallade mig på Facebook. 

Något resultat? 

Nä. 

Tänk när tekniken ger oss rullande-löpande röstsiffror? Då först blir det spännande på riktigt. 

Sätter en slant på Joe Biden. 

Målfoto.

Trött på en galen president. 

Till slut blev även jag spyfärdig. 

Var är hinken?

 

Klart besked-Lomma Bidenland!

Bortsett från coronan, är det en annan sak som fyller oss svenskar i dessa tider: det amerikanska valet den 3 november. Hur skulle Lomma kommuns två ledande politiker rösta? Donald Trump eller Joe Biden? 

Jag ställde frågan till kommunalrådet, moderaten Robert Wenglén och oppositionsrådet, socialdemokraten Per Bengtsson. Först ut Robert Wenglén:

"Joe Biden alla dagar veckan. Trumps sätt att vara är en skamfläck för alla förtroendevalda som gör sitt bästa för att försvara en liberal demokrati, en saklig debatt och mediernas roll i det goda samhället. Vi ser redan tendenser till populism och mytomani i den lokala politiska debatten. Så tillvida är det viktigt att Trumperan får ett slut.” 

Per Bengtsson svarar:

"Joe Biden. Han är den mer resonabla av de två. Och jag tycker att hans vicepresident är en stjärna. I det långa loppet har det givetvis betydelse för Lomma kommun i termer av import/export, resor till och från USA och så vidare. Sen tycker jag personligen att nivån på det politiska samtalet generellt i världen har sjunkit några meter sedan Trump blev vald till president, och den betydelsen tror jag är stor.”

 

Tack för intressanta svar. 

Nu vet vi alltså att Lomma kommun är ett Bidenland. Båda lägger alltså sin röst på demokraterna.

Joe Biden.

Vänsterut. 

Även om vänsterut i amerikansk politik är en miljon mil från Vänsterpartiet i Sverige. 

Högerut.

Donald Trump. 

Republikanerna, är mer besläktade med Sverigedemokraterna, samt ännu längre högerut lika med vapenmakt. 

Joe Bindens vicepresident, Kamala Harris, är utan tvekan en intressant nykomling för oss svenskar. Henne hoppas jag mycket på i framtiden. 

Borde banne mig få en betydligt större roll i Bidens valkampanj. Varför begriper ingen det?

 

 

 

Tommy Körberg dödligt sjuk-humorn segervapnet

 Vi var många som skakades om av Tommy Körbergs livsöde i Hellenius hörna. 

Tommy berättade själv om hjärtoperationen med byte av två hjärtklaffar, samt streptokocker som tagit sig ner i själva hjärtmuskeln. 

Ingen liten operation. 

Det var en tärd Tommy Körberg som nyligen kommit hem från sjukhuset efter drygt tre månader. Han har min största respekt, att han ställde upp och berättade för David Hellenius och oss TV-tittare. 

Jag fastnade för att Körberg nämnde humorn i kampen för överleva. 

”Humorn är viktig,” betonade han. 

Det där känner jag igen. 

Humorn är ett vapen jag själv använt några gånger när himlens portar stått i vänteläge på vid gavel. 

Då gäller det att se det lustiga i en näst intill omöjlig situation. Tankarna är mörka. 

Ens humor blir bisarr. 

Då pratar vi om att verkligen fånga dagens timmar, minuter och sekunder. 

Aldrig, aldrig vika ner sig. 

Därför tror jag Tommy Körberg orkade med och besöka Hellenius hörna. 

Klä av sig offentligt i sitt sköra tillstånd. 

Jag själv har skrivit blogginlägg som jag vet många har läst. Då fungerar humorn som rena rama medicinen. 

Bra jobbat, Tommy Körberg. 

På tal om humor. 

Ikväll ska vi titta på programmet, Trump och komikerna, i TV4 klockan 21.00. En dokumentär gjord av Anders S Nilsson och Folke Rydén. 

Ett gott skratt förlänger livet. 

Heller hur Tommy Körberg?

 

Hundratals miljoner bloggare-välkommen in i värmen Melania

 

Trodde ni blogglivet var på utdöende? 

Faktum är att det trodde jag själv också. 

Jag har drivet min blogg i över 12 år. Upplever inte att det är samma swing in London över blogglivet som det var i slutet av 2000-talet. 

På den tiden var blogglivet överväldigande. Sedan kom smartphones. 

Facebook och Instagram exploderade. 

Jag gnetade på med mina små rara saker på bloggen. Blandade och gav som den gamla välsorterade handelsbod jag är. Märkligt nog ÖKADE besöksantalet. 

Calle Rockbäcks BLOGG levde vidare med full kraft. Nåja, man ska inte förhäva sig. 

I veckan nåddes jag också av uppgiften, att Donald Trumps hustru, Melania, startat upp en blogg på Vita huset hemsida. Bättre placering på en bloggpremiär går knappast att få. Dessutom uppmärksammades Melanias blogg över hela världen. Blogglivet lever. 

Melania förvandlades till en utmärkt draghäst. 

Det glädjer mig som en anonym bloggare i den stora vida världen. 

Jag körde ett race på Google. Fick fram att i Sverige finns det 135 000 bloggare. I hela världen nämndes siffran 600 miljoner bloggare. 

Den siffran tar både jag och Melania med en nypa salt. 

Bäst så, för våra franska nerver.

 

Galen i Lomma: När jag gjorde en Trump i Täppan

Det här är egentligen inget jag vill berätta om. Det som fått mig lyfta på slöjan, är en läkares uttalande om Donald Trumps agerande de senaste dagarna.  

Vi har sett presidenten vinkat från en bepansrad bil till sina fans. Vi har sett presidenten slita av sig munskyddet och göra honnör, när han sjuk återvände till Vita huset. 

Vi har hört presidenten uttala sig, om bland annat att han inte känt sig så här bra på 20 år. 

Läkaren på Karolinska sjukhuset, Johan Styrud, har bemött agerandet med att Donald Trump är speedad på grund av den medicinska behandlingen mot covid-19. 

Främst då av kortisonpreparatet han behandlats med mot inflammation i lungorna. 

Det är först då jag börjar förstå presidentens galenskap världen fått skåda de senaste dagarna. 

På 2000-talet behandlades även jag av ett likvärdigt kortisonpreparat. 

Jag blev mer eller mindre tokspeedad. 

Till grannarnas förskräckelse for jag ut i Täppan och klippte gräsmattan och syrenhäcken halv fem på morgonen. 

Jo, ni läste rätt. 

Klockan halv fem på morgonen! 

Hur galet som helst. 

Jag blev oerhört aktiv. 

Kopplade av med att hälla i mig whisky, något som annars inte var min likör, om Herrskapet förstår vad jag menar. 

Till slut fick jag kontakta min läkare på lungan vid Universitetssjukhuset i Lund. 

”Jag tror jag blivit galen av kortisonet. Vad göra?” 

”Du har säkert fått en för stor dos. Vi skär ner intaget.” 

Vi gjorde så. 

Jag blev åter normal. 

Någorlunda tyckte i alla fall hustrun. 

Donald Trump och jag. 

Lika som bär, skulle man kanske kunna säga. 

Hu, hemska tanke.

 

När hösten stack hål på mig

Ni vet hur det är. De flesta av oss har någon gång i livet åkt på en punktering: cykel, moped, MC, el-scooter eller hemska tanke, bilen (värsta tänkbara). 

Allting som finns i verkliga livet, tycks kunna åka på en punktering. 

Dina lungor kan också punkteras, men det är en helt annan sak. Speciellt nu i convid-19-tider. 

I vilket fall som helst, så ser du en punktering som ett ingrepp i din personliga integritet. 

Frågorna staplas.

Vem vill mig något så ont? 

Varför ska just jag drabbas? 

Är inte livet ett bekymmer ändå med övertrasserade bankkonton. 

Skjutningar till höger och vänster. 

Donald Trump. 

Och så åkte jag på min första punktering på min el-scooter, 38 månader efter köpet på Hjälpmedelsteknik i Lomma. Luften pös ur både mig och det lilla bildäcket. 

Det kändes som om själva hösten stack hål i mig. 

Genast infann sig dessa självömkande tankar. 

Varför ska just jag drabbas som aldrig ens skrapat fram en vinst på en trisslott? 

Deckarna (bra den) på Hjälpmedelsteknik fann till slut en liten förarglig tagg från en Hagtornsbuske i däcket. 

Lagat och klart. 

Tack. 

Visst, jag håller med dig. Det här är en liten skitsak i det stora hela, med över en miljon människor i världen som dukat under av pandemin. 

Men ändå. 

Varför just jag? 

Jag är ändå en 70-plussare som samhället är så rädda om.

Hösten kan vara för jävlig.

Inte bara Donald Trump: Coronaskräck bland Lommas kortlappar

Det där förbannade viruset, verkar ta sig in precis över allt. Stänga alla dörrar och fönster tycks inte hjälpa. 

Igår-fredag-kom beskedet att Vita Huset i Washington fått in viruset. 

USA:s president, Donald Trump, testats positivt för convid-19. Flögs i natt svensk tid, till ett militärsjukhus med en helikopter för inläggning på presidentsviten. 

Jag såg själv transporten i CNN:s direktsändning. Inget vanligt akutfall alls. 

En världsnyhet. 

Givetvis.

I veckan har min gode vän och lumparkompis, bridgespelaren Peter Aspe, berättat för mig om coronaskräcken bland Lommas bridgespelare. 

Kortliret har lyfts över från Havsblick till nätet. 

”Fast det finns klubbar i andra kommuner som börjat spela på riktigt. De använder korssatta plexiglas. Spelarna använder också vinylhandskar, samt färre spelare i lokalen. Personligen skulle jag inte besöka sådant spel i pandemitider,” berättar Peter Aspe och fortsätter: 

”Nätspelet är trevligt. Visserligen mindre social gemeskap. Däremot blir koncentrationen på spelet bättre.” 

Inte ens kortlapparna går alltså fria från eventuella attacker från coronan. Spelarna kan dra med sig viruset in till spelbordet. Heller tusen och andra vis. 

Möjligen borde det vara riskfritt för Donald Trump i sin ensamhet få lägga en och annan patients. För säkerhetsskull en sprillande ny kortlek.

Hallå vänner! 

Det tar fan i mig aldrig slut.

 

 

Donald Trump coronasjuk-rekordstort intresse för journalistyrket i USA

 I morse när vi vakande, möttes vi av beskedet, att USA:s president Donald Trump testats positivt för coronaviruset, convid-19. Även så också hans fru Melania Trump. De båda testades efter att ha flugit tillsammans med Vita husets förra kommunikationschef, Hope Hicks, till och från debatten mot Joe Biden i Cleveland i tisdags. Presidenten bekräftade det själv via Twitter. 

Ständigt denna Trump, höll jag på skriva och skrev just det. 

Vi tar det från början. 

Det startade så fort Trump klev in i Vita Huset. Fake News spreds över världen. Reportrarna vid de stora amerikanska nyhetsorganisationerna läxades och läxas upp. Sedan har det varit Donald Trump morgon, middag och kväll. 

Lögn och förbannad dikt har ramlat ur presidentens twittrande, och spritts som en löpeld ut över världen. 

Det har varit ett liv och kiv av sällan skådats slag. Något liknande har de luttrade reportrarna i Washington DC aldrig upplevt. 

För en gammal nyhetsjournalist som en annan, är det här rena rama guldgruvan. Faktum är att journalistyrket har sällan varit så populärt i USA som det är idag. Jag kan konstatera det när jag googlar, och finner hundratals reporterjobb att söka i enbart Washington. 

Jag kontakta min gode vän, Jan Moller, chef för Louisiana Budget Projec i Baton Rouge, USA. (texten fortsätter efter bilden)

Jan Moller är en prisbelönt journalist som arbetat i Washington, Las Vegas och New Orleans. 

Jan Moller har stora avslöjanden på sin meritlista. 

Ligger jag då rätt på det i mina antagande om journalistyrkets stigande popularitet i USA? 

”Ja, du har rätt att det är gyllene tider för journalister, speciellt i Washington. En kompis till mig här i Baton Rouge är professor i journalistik på universitetet. Han har berättat för mig, att ansökningarna för journaliststudier har gått upp dramatiskt under Donald Trumps tid i Vita Huset. Det är nästan otroligt, att så många vill bli journalister, när tidningarna nästan blivit utdöda,” bekräftar Jan Moller mina antagande för mig. 

Inte lär det bli mindre fram över med en coronasjuk amerikansk president i Vita Huset. På bild här nedanför med smittkällan Hope Hicks. Det amerikanska valet blir mer spännande och ovissare än någonsin. Det är bäst ta på sig säkerhetsbältet.

Amerikanska presidentvalet: Två griniga gamla gubbar

Donald Trump är lika gammal som jag, 74 år. Joe Biden fyller 78 år den 20 november. Sleepy-Joe som Trumpen kallar honom för. Inga ungdomar precis. 

Kämpar med näbbar och klor om världens tuffaste jobb som Amerikas president. 

Hur i glödhetaste orkar gubbarna? 

Den omtalade debatten blev annars mest skit. Donald Trump gjorde allt för slita sönder debattklimatet. 

Joe Biden var inte dåliga han heller som bad Trumpen hålla truten. 

Kan ni tänka er den välkammade moderathövdingen, Ulf Kristersson, be Stefan Löfven hålla truten i en direktsänd svensk TV-debatt? 

Nej, kunde väl tänka mig det. 

Det hade tagit hus i helvete. 

Bäst träffade Los Angeles Times politiska stjärnjournalist, Seema Mehta som recenserade fighten i fyra boxningsronder, för sin tidning. Hon rundade av med att föreställningen fick henne tänka på filmen, Griniga gamla gubbar, från 1993 med Jack Lemmon, Walter Matthau och Ann-Margret som kuttersmycke. (texten fortsätter efter bilden)

"Trump är oförskämd och respektlös. Ingen av dem gav oss mycket politik, men vi fick en tydlig känsla av hur de skulle bete sig på kontoret. De fula grimaserna och avbrotten, mestadels från Trump, fick mig tro att jag tittade på filmen, Griniga gamla gubbar”, fyrade Seema Mehta av med i sin recension av tungviktsmötet i Los Angeles Times. 

Nya heta ronder är att vänta. Seema Mehta har en tuff arbetsuppgift framför sig. Hur galet som helst.

 

 

Coronamorgon: Ett glas apelsinjuice säkrare än malariamedicin

Här dricker jag ett glas nypressad apelsinjuice till frukosten. 
Varje morgon. 
Det är ljuvligt gott. 
Dessutom får jag i stort sett i mig mitt dagliga behov av C-vitamin. 
Donald Trump tar dagligen malariamedicin mot covid-19. 
I den mixen finns knappas några vitaminer alls. 
På så vis går den amerikanske presidenten emot all vetenskap. 
Även sina egna vaccinforskare. 
Det började med att han trumpetade ut, att dricka desinfektionsmedel kunde knäcka viruset. Hela världen skrattade åt tokigheterna. 
Vår egen humorist, Robert Gustafsson, bytte genast ut klorin mot handsprit i en kul filmsnutt på Facebook. 
Ett glas nypressad apelsinjuice hjälper naturligtvis inte mot coronaviruset. Det fattar jag också. Så enkelt låter sig inte det där förbannade viruset besegras. Däremot känns det betydligt riskfriare än Trumps malariamedicin. 
Smakar dessutom som balsam för själen. 
Malariamedicin smakar ingenting. 
Tog det en gång i förebyggande syfte inför en resa till en djungel. Vilket var en nödvändig medicin.
Vita Huset ligger inte i en djungel. 
I vart fall såg jag ingen när jag var där.
Det finns bara ett aber med nypressad aplesinjuice: 
det är dyrt, förbannat dyrt. 
Här nedanför en bild på åtta apelsiner från Coop i Lomma. 
Pris 108 kronor för 3,6 kg. 
Vi-hustrun också, naturligtvis-pressar två apelsiner varje morgon. Det blir 27(!) kr för två glas juice. 
Bara i maj månad kostar oss c-vitaminerna 837 riksdaler. 
Årskostnaden ligger på över 10 000 svettiga skattade pensionspengar. 
Svindlande.
Visst.
Något måste man få kosta på sig i denna märkliga tid. Dessutom säkrare än malariamedicin. Tror vi. 
Vi får se om Trumpen överlever.

Coronasterilisering: Robert Gustafsson dricker klorin

Vem kan glömma den klassiska sketchen med Robert Gustafsson, när han som Ove Markström, 15 år, halsar en liter klorin? 
För inte tala om att han även kunde spela, Lilla fågel blå, på njurarna. 
Annars gillade han också lira oljefat med familjen. Ove Markström är helt i takt med tiden. 
I alla fall i den coronatid som den amerikanske presidenten, Donald Trump, lever i. 
Han föreslog att desinficerade städprodukter skulle kunna användas för att hjälpa coronasjuka. 
Dessa dödligt sjuka människor skulle helt enkelt kunna göra som Gustafssons Ove Markström. Dra i sig en liter klorin. 
Och bli friska på kuppen. 
Det är ofattbart korkat sagt av en president över en supermakt. Andra sidan är jag inte förvånad. 
Redan den 24 januari 2017, när människan var pinfärsk som president i USA, förvandlade jag Trumpen till en clown på bloggen-se bild här nedanför. 
Nu väntar jag på nästa drag. 
När Amerikas president under den dagliga pressträffen i Vita Huset spelar Staffan Hellstrands, Lilla fågel blå, på njurarna. 
Pling-Plong!
Håll i hatten, Gott Folk. 

Världen är galen

Det sprack nästan redan i starten av 2020. 
Redan den 3 januari i år raderade Donald Trump ut generalen och terrorstämplade, Qassem Soleimani från Iran, på Bagdads flygplats. 
Han fick en amerikansk missil i huvudet. Av bilkortegen återstod endast några plåthögar. Av generalen ett finger med en ring. 
På ett ungefär, kan vi väl säga. 
Den 8 januari gör sedan Iran årets självmål, så här långt, vill säga. Skjuter ner ett civilt trafikplan på sin egen hemmaplan, Imam Khomeini International Airport. 176 människor förintas. 
Amir Ali Hajizadeh, högste befälhavare för Islamiska revolutionsgardets flygvapen, har personligen tagit på sig det fulla ansvaret för tragedin. 
”Önskade jag vore död,” sa han. 
Tala om självmål. 
Det gick alltså åt helvete med fred i 1000 år som jag skrev på en löpsedel i slutet av 2018. Det är gått åt helvete, så många gånger sedan jag skrev den löpsedeln, att jag tappat räkningen. Människan är fan i mig inte klok. 
Idag-13.1-skrev för övrigt Aftonbladet (texten fortsätter efter text/bild):

Fast redan på självaste nyårsaftonen 2019, blev jag först med nyheten. Om nu någon brydde sig. 
Jo, mina grannar, Boel och Benny, för Benny gjorde som jag. 
Kliade sig i ögonen. 
Det har vi fortsatt göra, för vintern är varm och hasseln blir då alla pollenallergikers pina. Gud vare med oss. 
Glöm inte att Kristi Brud står inför rätta denna veckan.

Det mörknar-missilattacken Bagdads flygplats

När det gamla året 2018, skulle bli ett nytt år 2019, hängde jag ut en gul löpsedel på bloggen, med förhoppningen om fred i tusen år. 
Visst naivt till tusen, men ändå, varför inte? 
Ni vet hur det gick. 
Det gick inte alls. 
Krigen fortsatte. 
Människor lemlästades och dödades som om det var den mest naturliga sak i världen. Vi matades med sjukhusbilder av gråtande trasiga barn. 
I år gick vi in i år 2020. 
Redan den tredje dagen på det nya året, svartnade min numera svårt fläckiga löpsedel. Donald Trump bestämde sig för vad varken Bush eller Obama vågat göra. Radera ut Irans krigare nummer ett, toppgeneralen Qassem Soleimani, samt slå ut ytterligare ett gäng höga dignitärer. Ni har säkert själva sett det i TV. 
En förödande missilattacken på Bagdads internationella flygplats. Det gav en signal om att ingen varken går, står eller springer säkert, här i livet. 
Jag tror de ledande prästerskapet hemma i Iran drabbats av mardrömmar. De kan när som helst få en missil i skallen. 
Hur kul är det? 
I Kreml sitter Putin och är förvånad. 
Han visade musklerna och invaderade Krim. Passade på ta ytterligare en bit av Ukraina. Sköt ner ett civilt passagerarplan över Ukraina med 298 passagerare som dog. Putin själv förnekar precis allting. 
Det är en gammal rysk taktik. 
Även om man blir överbevisad tusen gånger om. 
Den svenska reaktionen mager. 
Endast Carl Bildt röt till. 
Ansvaret för missilattacken på Bagdads flygplats meddelade Pentagon, var president Trumps eget beslut. Naturligtvis livligt påhejad av hökarna inom den amerikanska militären, kan jag tänka mig. 
Den svenska reaktionen mager. 
Endast Carl Bildt röt till. 
Förnekaren, Putin, har helt plötsligt fått stor respekt för Donald Trump. Fast någonstans gnager det. 
Trumpen tog på sig attacken. 
Är så att säga karl för sin hatt. 
På sitt vis. 
Det är inte Putins taktik. Och det gör ont, så förbannat ont, djupt in i Kreml. Rullgardin ner. Innan splitter far in genom rutan.

Jultomtekriget i TV-visst finns tomten!

Julkalendern i SVT drogs redan i starten in i ett veritabelt tomtekrig, så hette också avsnittet, ”Panik i tomteverkstaden”. 
Föräldrar har gått i taket, över att tomten inte finns. Den fule TV-tomten säger faktiskt själv att tomten inte finns. 
Jag hörde det själv, till min fasa. 
TV-tomten pratar skit. 
Det vet väl alla att tomten finns. 
Alla små och stora barns egen älskling. 
Själv är jag storm förtjust i Jenny Nyströms (1854-1946) ljuvliga tomtar. Se bara på vinjettbilden. 
Tomtefar vilar sig i form inför vad som komma skall, om lite mer än 20 dagar: ett flängande från arla morgonstunden bland grötfaten till sena kvällen bland glöggkannorna. Små och stora barn som fäller tårar av lycka. 
Över tomten.
Över julklapparna som aldrig får ta slut. (texten fortsätter efter bilden)

Julkalenderns tomte ser bara för jävligt ut med påklistrat skägg av bomull. Det är klart han inte finns. Så får bara en jultomte inte se ut. 
Kolla bara in, Jenny Nyströms underbara tomteliv. Tomtefar och tomtemors skapare av den riktiga tomten som vi alla tror på. 
Fattas bara annat. 
För inte tala om den amerikanske tomten som t o m lirar basket. En avart i tomtevärlden. Det måste vara president Trump som spökat ut sig. 
Hualigen...sätt på lite glögg.

Lommatanke: Gör President Trump en ”Custer”? Fast värre ändå

Den 25 juni 1876 var en söndag. Solen sken när det mest berömda indiankriget bröt ut vid Little Bighorn i Montana. 
Överstelöjtnanten, George Armstrong Custer, räknade med presidentposten, när han med sitt 7:e kavalleriet krossat indianupproret. 
I stället slutade uppgörelsen med en förkrossande seger för siouxkrigarna, under ledning av legendariska indianhövdingarna som Gall, Sitting Bull och Crasy Horse. Samtliga 235 soldater samt Custer själv dödades-se bild på honom här nedanför. 
Det stolta kavalleriet utplånades helt. 
Här sitter jag ca 750 mil bort i Lomma och tänker tanken, när jag ser president Donald Trump på TV larmar om att 15 000 soldater sätts in, mot de tusentals flyktingar som just nu promenerar genom Mexiko mot den amerikanska gränsen. 
Fattiga människor. 
Inga desperata indianer som stred för sin mark som amerikanske staten rånade dem på. Dagens metod är snarlik.
Fast omvänd, om Herrskapet förstår vad jag menar.
För 142 år sedan var det president Ulysses S. Grant som gav order. I dag heter han Donald Trump.
Visst, kan tyckas vara en korkad koppling, men ändå.
Mina tankar är där.
Måtte vår Herre Skapare bringa ordning och reda. På riktigt, som Löfven säger. Innan hela världen tappar fattningen. 
För övrigt. 
Måtte Malmö FF besegra IFK Göteborg idag. Annars blir det oreda i allsvenskan också.