När hösten stack hål på mig

Ni vet hur det är. De flesta av oss har någon gång i livet åkt på en punktering: cykel, moped, MC, el-scooter eller hemska tanke, bilen (värsta tänkbara). 

Allting som finns i verkliga livet, tycks kunna åka på en punktering. 

Dina lungor kan också punkteras, men det är en helt annan sak. Speciellt nu i convid-19-tider. 

I vilket fall som helst, så ser du en punktering som ett ingrepp i din personliga integritet. 

Frågorna staplas.

Vem vill mig något så ont? 

Varför ska just jag drabbas? 

Är inte livet ett bekymmer ändå med övertrasserade bankkonton. 

Skjutningar till höger och vänster. 

Donald Trump. 

Och så åkte jag på min första punktering på min el-scooter, 38 månader efter köpet på Hjälpmedelsteknik i Lomma. Luften pös ur både mig och det lilla bildäcket. 

Det kändes som om själva hösten stack hål i mig. 

Genast infann sig dessa självömkande tankar. 

Varför ska just jag drabbas som aldrig ens skrapat fram en vinst på en trisslott? 

Deckarna (bra den) på Hjälpmedelsteknik fann till slut en liten förarglig tagg från en Hagtornsbuske i däcket. 

Lagat och klart. 

Tack. 

Visst, jag håller med dig. Det här är en liten skitsak i det stora hela, med över en miljon människor i världen som dukat under av pandemin. 

Men ändå. 

Varför just jag? 

Jag är ändå en 70-plussare som samhället är så rädda om.

Hösten kan vara för jävlig.