Sverige tog emot 10 000 ungerska flyktingar! Ungerns tack-vill stoppa Sveriges NATO-ansökan

Det var hösten 1956. Den högröstade demokratirörelsen i Ungern blev för mycket för Sovjetunionen. En kommunistisk lydstat ska veta hut. De ryska tanksen rullade snart in i landets huvudstad, Budapest. 

Krossade allt och alla. 

Demokratirörelsen mosades sönder och samman under de ryska larvfötterna. 

Det blev en oerhört blodig uppgörelse. 

Jag som var 10 år satt hemma i Malmö. Följde Kurt Anderssons dramatiska rapporter i ångradion. 

TV fanns inte. 

Den svenska befolkningen öppnade sina hjärtan. Tog med förtjusning emot närmare 10 000 ungerska flyktingar. I min skolklass dök det en dag upp en ungersk flyktingpojke. Den första flyktingen som vi barn fått träffa och lära känna. Vi tog väl hand om honom. 

Någon rasism fanns inte på kartan. I stället lärde vi honom svenska. Snart var han en i gänget. 

Det var så det gick till i Sverige för snart 70 år sedan. Av bara farten blev ungerska fotbollsspelare med Puskas i spetsen något av våra hjältar. 

För inte tala om löparna, István Rózsavölgyi(1929-2012) och Sandor Iharos( 1930-1996). De tävlade till och med på gamla Idrottsplatsen i Malmö 1957. 

Gjorde världstider på kolstybben. Jag var där med min ungerska kompis. 

Nu sitter jag i Lomma och tänker tillbaka på en svunnen tid. Blir förbannad när Ungern med Orbán i spetsen vill stoppa det svenska NATO-medlemskapet. 

Sverige som gjorde så mycket för en sargad ungersk befolkning. Tack för kaffet, Viktor Mihály Orbán. 

Ni borde skämmas.

 

 

Bagagekaoset inget nytt: Min samovar(tekokare) på flykt-hamnade i Istanbul

 

Ni har säkert hört talas om bagagekaoset på flygplatserna. Något rörigt måste jag erkänna. Du kanske själv har drabbats av bagagesoppan? 

Nu är det här inget nytt. 

Inte alls, mina vänner. 

För 30 år sedan flög jag en hel del till USA. Det var alltid ett äventyr. 

För mitt bagage. 

En resväska höll för 2-3 flygningar sedan var den förbrukad. Det kunde också ta dagar innan den dök upp. 

En gång hade en truck på Kennedy Airport, New York, mosat resväskan. Fick den i slamsor, men fram kom den. Förr eller senare. 

För inte tala om min älskade samovar(tekokare). Köpte den för några tior i Sibirien. På den tiden Ryssland var Sovjetunionen. Checkade in lådan med samovaren till inrikesflyget. Planbyte i Omsk till Moskva. 

Bara det ett äventyr både för mig och tekokaren. Nästan börjat räkna bort samovaren.

I Moskva skulle jag ta planet till Arlanda som naturligtvis fått flygförbud på grund av dåligt väder i Stockholm. Jag hamnade i Frankfurt med Aeroflot. Sa tyst för mig själv goodbye till min samovar. 

Till slut kom jag med ett SAS-plan till Arlanda. Det gjorde inte mitt bagage. 

Samovaren tekokaren? 

Förmodligen Istanbul. 

Allt på drift i Europa. 

Någon dag senare släpptes jag in i en väldig hangar på Arlanda. Där låg stuvade berg med flygbagage som flugit fel, men nu hamnat rätt. 

Resväskan fann jag i en väldig hög. Någorlunda hel. Inget att bråka om. 

Men samovaren tekokaren då? 

Borta för alltid? 

Då såg jag den lilla buckliga trasiga lådan, stå där ensam i ett hörn. 

Såg väldigt övergiven ut. 

Pep efter hjälp. 

Det är en sådan stund man inte tror finns, men finns visst det.

Tamejfan var det inte tekokaren samovaren som stod där och längtade efter husse.

Minsann. 

Snacka om kärlek. 

Nu står den på hedersplats i mitt hem. Snacka om proveniens som Ann Lundberg brukar säga i Antikrundan. Nej, jag har aldrig använt den. 

Instruktionsboken är minst sagt i klyddigaste laget. För inte tala om elsladden. 

Bara den kan döda en ardennerhäst.

 

Tänker Putin på Hiwi? Nazister i Ukraina under andra världskriget

 

Ni har säkert hört Putin tala om nazisterna som en tung orsak till kriget i Ukraina. Först ska man då ha klart för sig att Putin är en KGB-man. Fostrad i Sovjetunionen med andra världskriget som en grundläggande plåt. 

I Ukraina var det några hundra tusen som valde bli Hiwi. Läser vidare i bland annat Wikipedia: 

”Hiwi, från Hilfswilliger, är ett tyskt ord som fritt översatt betyder frivillig medhjälpare; termen skapades under andra världskriget. En "hiwi" var en person från motståndarsidan som frivilligt hjälpte tyskarna, det vill säga en kollaboratör. Överlägset störst betydelse under kriget fick de hiwir som hjälpte tyskarna under kriget mot Sovjetunionen. Hiwir kunde hjälpa tyskarna på många sätt: underrättelseinformation, polisiärt arbete, tolkning m.m., men de flesta "hiwir" var stridande soldater i den tyska armén Wehrmacht. Även SS-trupperna (Einsatzgruppen och Waffen-SS) använde sig av hiwir.” 

Det är bara en bit som jag plockat från Wikipedia. För en gammal KGB-agent är detta svek en oförlåtlig handling. Ukraina hörde på den tiden till Sovjetunionen. 

Är det därför Putin talar om nazisterna i Ukraina? Ja, vem vet? Kan det verkligen vara så tokigt? 

Jag kan bara hänvisa till Wikipedia. Googla också vidare på Hiwi. Och-inte minst-läs böcker om andra världskriget.

FOTNOT. Det fanns kollaboratörer i de flesta länder som deltog i andra världskriget. Inget konstigt med det.

 

En påskhistoria: Kokt ägg i Sovjetunionen

På bilden ett Fabergéägg som är diamantbesatt och emaljerat påskägg. Fabergéäggen anses vara bland det absolut bästa inom juvelerarkonsten. Således ett oskattbart värde. Alltså inget påskägg man äter, precis. 
En gång i mitt rika liv, har jag däremot ätit kokt ägg i gamla Sovjetunionen. På flygplatsen i staden Omsk som ligger i västra Sibirien vid floden Irtysj. 
Jag mellanlandade för planbyte en tidigt morgon med snöglopp i luften. Skyndade mig in till restaurangen. 
Sugen på frukost. 
Det här var alltså på den tiden när Ryssland hette Sovjetunionen, och ett paradis för alla svenska kommunister. Salen var tom som när på en morgonsur babusjka bakom en tom glasmonter/disk. 
Letade i parlören och sa möjligen andfådd, ”завтрак (frukost)”. Babusjkan glodde på mig som om jag inte var riktigt klok. Suckade och pekade längst bort på den tomma disken. I all sin ensamhet rullade försiktigt några förvirrat kokta ägg omkring. Jag kastade till babusjkan en rubel och nöp äggen. 
Då dängde den strama damen upp en halv liter vodka på disken. Det var allt, det kommunistiska paradiset hade att komma med som frukost. 
Jag tog mig en rejäl klunk av spriten som brände till. i den annars tomma magen. Skalade äggen och bet av. 
Äggen säkert kokta i dagar, för färgen på gulan blåsvart. All sköljdes ner med pissljummen vodka. 
Det kommunistiska paradiset gick inte av för hackor, om man säger som så. Det gällde att inte vara kräsen.
En annan gång ska jag berätta om påskäggen i Ukraina. 
Pysanka som de kallas för. 
Går nog inte att äta, fast vem vet. 
Glad Påsk, på er alla.

Färsk memoarflik: I dag for mitt hjärta ut i rymden

För 60 år sedan sköt Sovjetunionen upp världens första satellit i rymden. En Sputnik som gick ett okänt öde till mötes. 
Det är så jag upplever mitt eget hjärta. Far omkring utan kontroll. Jag blir trött så jag ser stjärnor som de ryska rymdforskarna 1957. 
Den 15 november togs ett EKG på Lomma Vårdcentral. Jag hade åter fått hjärtflimmer. Blodtrycket och pulsen dansade rumba. 
Sedan väntade jag på motdraget från den svenska sjukvården. Jag brukar få tid om en s k elkonvertering för att få hjärtat att ticka rätt igen. 
Och Rockbäck på fötter. 
Jag väntade och väntade.
Normalt går det med en väldig fart. Nu tyst. 
I dag bestämde jag mig för ta tag i saken. Det var då som mitt hjärta förvandlades till en sputnik och for ut i rymden på en okänd resa. 
Vilken röra. 
Jag ringde hit. 
Jag ringde dit. 
Jag ringde upp. 
Jag ringde ner. 
Pratade med Karin, Elsa, Martin, Svea, Ragnhild, Sven-Bertil, Thorild, Lisa-Mari, Kurt och Knut. 
Ja, rymden är stor. 
Till slut målgång.  En kan alltid hoppas.
Skickade helt enkelt ett mail. 
Väntar få kontaktad med min hjärtläkare som är en stjärna på hjärtflimmer, men så är han också ryss. 
Hipp! 
Hopp! 
Sputnik!

Centrumtorget i Lomma inget att skratta åt

Nej, det ”nya” Centrumtorget i Lomma är verkligen inget att skratta åt. Sett en dag i sol, regn, köld eller dimma-en ”dötrist” plats. 
En annan gång för inte alls länge sedan, fanns det ett annat Centrumtorg i Lomma. På samma plats. 
Det var inte heller något att skratta åt. Även det ”dötrist”. 
En gång på bloggen jämförde jag det med Röda Torget i Moskva, Sovjetunionen 1978. Då stod jag själv mitt på det världsberömda torget mol allena. Ja, bevakad av en KGB-agent, vill säga. Naturligtvis. 
Nu åter till Lomma. 
Det gamla Centrumtorget revs efter alla konstens regler. Det fanns icke en smula kvar av en gången historia. 
Jo, statyn Grodan. 
Ett nytt Centrumtorg såg dagens ljus. 
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, invigde det under pompa och ståt. Ett nytt torgnamn presenterades som ingen minns i dag. Alla fortsatte kalla det för Centrumtorget. 
Vad fick då Lommaborna? 
Grodan i alla fall en ny och värdigare placering. 
Annars ser det nya torget i stort sett såg ut som det gamla torget, som ändå finns men nu som nytt Centrumtorg. 
Hur som helst, så är det nya i alla fall lika ”dötrist”. 
Efter att tomten tittat in med Julrundan den 10 december: 
läge för en idé om en pånyttfödelse.
God Jul-i förskott.
 

Ungernkrisen: 8000 ungerska flyktingar kom till Sverige-SKÄMS UNGERN!

Minnet är kort. 
Den Ungerska regeringen har redan glömt bort, när de bad omvärlden om hjälp 1956. Däremot minns jag det som det var i går. 
Folkupproret mot det kommunistiska styret slogs brutalt ner. 
Sovjetunionen rullade in sina tunga tanks i Budapest. Blodbadet ett faktum. Den ungerska revolten sköts i bitar av det kommunistiska paradiset, Sovjetunionen. 
Människor dog i drivor. 
Fasansfulla bilder-precis som i dag-kablades ut över världen. (texten fortsätter efter bilden)

Budapests befolkning flydde hals över huvud. Precis som i dag, fast värre, vandrade 10 000-tals förtvivlade ungrare den 20 mil långa vägen till gränsstationen, Nickelsdorf. Målet var som i dag, Wien i Österrike. 
Människor kom med barnvagnar, hästar och tomhänta, men med tårfyllda ögon. 
I Sverige startades omedelbart stora hjälpsändningar. Allt behövdes i vinterklimatet som rådde; kläder, mat och t o m blodplasma. Svenska Röda Korset åkte ner med flera bilar. Vi gjorde redan då så gott vi kunde.
Den 12 november 1956 började de ungerska flyktingarna komma till Sverige. De första hamnade i ett uppsamlingsläger i Ystad. 
Totalt tog vi emot ca 8000 ungerska flyktingar. 
Om allt detta, har dagens Ungerska regering helt glömt bort. 
Nu bygger man i stället taggtrådshinder, planerar sätta in militären samt absolut inte längre ställa upp med bussar de 20 milen till gränsstationen. 
Dagens flyktingar får gå. 
Precis som de själva fick för snart 60 år sedan. 
Minnet är som sagt var kort. 
SKÄMS UNGERN!

Plastpåsen

Egentligen är det inget märkvärdigt alls med en plastpåse. Den har sedan urminnes tider, känns det som, varit en frälsare för oss konsumenter. 
Fast en gång i tiden var en plastpåse hårdvaluta i det kommunistiska paradiset, Sovjetunionen. 
Därför var jag laddad med plastpåsar när jag besökte Novosibirsk 1978. 
Kunde det bli ett byte? 
Plastpåse mot en balalajka? 
Jag hade inte mer än lämnat mitt hotell förrän jag omringades i snömodden av en hord surrande människor. 
En yngre man som presenterade sig som student talade lite engelska. Jag förstod att han var förhandlaren. 
Jag slet upp mitt triumfkort; en tre liters plastpåse. 
Det blev alldeles tyst. 
Hela Sovjetunionen stannade för en kort stund. 
”Vad är det?”, frågade till slut förhandlaren och såg ut som en fågelholk. 
”Plastic bag”, svarade jag och förklarade att man kunde förvara mat som bröd i påsen. Fågelholken vände sig mot de andra fågelholkarna och översatte. 
Reaktionen omedelbar. 
Skrattsalvorna ekade mellan husväggarna. 
Maken till västerländsk dekadens hade sällan skådats. Jag har varken förr eller senare blivit så utskrattad. 
Människorna i det kommunistiska paradiset hade aldrig någonsin sett en plastpåse. 
Jag kände mig fånig. Gav den skrattande horden gratis alla mina plastpåsar. Lommade in till hotellets säkerhet med skrattsalvorna ringades i mina öron. 
I går läste jag så om att världsmästaren i karate, Anton Krivosheev, hittats mördad på en soptipp i Novosibirsk. 
Inpackad i plastpåsar!? 
Bråk om mjölkproduktion lär vara orsaken, enligt rysk media.
Mjölken är en sak, men plastpåsar. 
Förstå att jag kom ur balans. 
Det kändes nästan som; "Vad har jag nu ställt till med".

Rymdskräp

Ni vet hur det är. 
När man letar efter en Rembrandt poppar något helt annat upp. 
För min egen del ramlade det plötsligt ut ett litet tunt bokomslag. Rysk text och Sovjetunionens flagga prydde framsidan. Det såg spännande ut. 
När jag öppnade den styva pärmen stirrade både rymdgubbar och rymdraketer mot mig. Mitt minne visste genast ge besked; 
ryska frimärken som jag köpte för några medhavda disktrasor i det kommunistiska paradiset, Sovjetunionen under 1970-talet. 
Då sades det vara en investering för framtiden. 
I dag hade Antikrundans experter skrattat ut mig. 
”Fyndet” knappast värt några korvören ens. 
Fast på sitt sätt känns det som äkta rymdskräp.
Papperskorgen?
Aldrig. Den som spar han har. 
Vad vet man om framtiden? 

Så tog kommunisterna över barn-TV i Sverige

Vi som var med på den röda tiden, glömmer det aldrig. 
Rödrockarna som hyllade Mao Tse-tungs Kina, Sovjetunionen och inte minst, Östtyskland. Ledande svenska kulturpersonligheter, journalister och politiker for som skållade råttor till Öststaterna. 
Kom sedan hem som profeter för det kommunistiska paradiset. 
Spred sina förkunnelse i text, debatter och i vår allt mer röda TV. Om de kommunistiska drömstaterna som skänkte liv och lycka åt sina medborgare. 
I dag har det visat sig att man i stället tog medborgarnas liv och drev länder i djupaste misär. 
Skäms på er, ni medlöpare.
Jag vet vilka ni är. (texten fortsätter efter bilden)

Inte ens våra barn gick fria. 
Under 1970-talet importerades, Drutten och Jena.
FRÅN SOVJETUNIONEN. 
De blev mäkta populära. 
TV-folket höll tyst med var paret kom i från. 
Jag gick själv i fällan. Köpte dockan Drutten till vår förstfödde son 1974. Känner mig fortfarande blåst. 
För övrigt vimlade det av barnprogram med dockteater från Tjeckoslovakien samt andra kommuniststater. (texten fortsätter efter bilden)

I den statliga svenska televisionen prånglade man också ut dockan John Blund. Rösten gjordes av TV-ikonen, Lennart Swahn. 
Allt sändes innan småttingarna skulle gå och sova. De svenska barnen nannades av John Blund. 
FRÅN ÖSTTYSKLAND. 
Även John Blunds nationalitet gömdes undan. 
Östtyskland. 
Detta förfärliga kommunistiska land. 
Landets politiska elit var mördare, men hyllades storligen i Sverige. (texten fortsätter efter bilden)

Mitt i denna kommunistiska röra med barnprogram, fastslog en kvinnlig chef för barn-TV på SVT, att Disney skulle förbjudas i svensk TV. 
Varför begrep jag aldrig. 
Det visades endast Kalle Anka på julaftonen. 
TV-recensenten, Björn Fremer, på Kvällsposten höll på få blodstörtning över kärringen. 
Vi hade faktiskt en kommunistisk TV i Sverige under 1970-talet. 
Stackars barn och vuxna. 
Därför jublade jag i kör med tyskarna när muren föll 1989. Det var bara början. 
Minns med fasa en kommunistkärring som satt i TV någon kväll innan. Hon höjde naturligtvis Östtyskland till skyarna. 
Var tog hon sedan vägen? 
Någon som vet? 
Jubileumsfesten i kväll vid Brandenburger Tor blir säkert storslagen. 
HURRA!
Inte minst för det fria ordet.
Tack för mig.
TILLÄGG: I Sverige ser jag nu-söndag kväll-personer som förr hyllade det kommunistiska paradiset, nu applåderar friheten. Förbannade medlöpare.