Färsk memoarflik: I dag for mitt hjärta ut i rymden

För 60 år sedan sköt Sovjetunionen upp världens första satellit i rymden. En Sputnik som gick ett okänt öde till mötes. 
Det är så jag upplever mitt eget hjärta. Far omkring utan kontroll. Jag blir trött så jag ser stjärnor som de ryska rymdforskarna 1957. 
Den 15 november togs ett EKG på Lomma Vårdcentral. Jag hade åter fått hjärtflimmer. Blodtrycket och pulsen dansade rumba. 
Sedan väntade jag på motdraget från den svenska sjukvården. Jag brukar få tid om en s k elkonvertering för att få hjärtat att ticka rätt igen. 
Och Rockbäck på fötter. 
Jag väntade och väntade.
Normalt går det med en väldig fart. Nu tyst. 
I dag bestämde jag mig för ta tag i saken. Det var då som mitt hjärta förvandlades till en sputnik och for ut i rymden på en okänd resa. 
Vilken röra. 
Jag ringde hit. 
Jag ringde dit. 
Jag ringde upp. 
Jag ringde ner. 
Pratade med Karin, Elsa, Martin, Svea, Ragnhild, Sven-Bertil, Thorild, Lisa-Mari, Kurt och Knut. 
Ja, rymden är stor. 
Till slut målgång.  En kan alltid hoppas.
Skickade helt enkelt ett mail. 
Väntar få kontaktad med min hjärtläkare som är en stjärna på hjärtflimmer, men så är han också ryss. 
Hipp! 
Hopp! 
Sputnik!