Klart besked: Calle Rockbäck inte drabbad av MRSA-bakterien

Visst händer det roliga saker här i livet. En slogan som Kvällsposten körde med under 1970-talet 
Idag passade den in på min egen situation. 
Vi tar det från början som Hasse Alfredson sa till Martin Ljung i den där berömda sketchen i tågkupén. 
Får ljusbehandlingar på Hudkliniken i Malmö sedan mer än ett år tillbaka. Snart är det 100 behandlingar som är väldigt behagliga. Det råder en stillhet som i en svensk kyrka på landet. En fridsam miljö, med andra ord. 
Tills i fredags i förra veckan. 
En sjuksköterska kom rusande med långa topsar i högsta hugg. 
”Vi måste ta MRSA-prov på dig. Gapa!” 
MRSA lät mer som BSA, motorcykelmärket som Bill Nilsson blev världsmästare på i motocross 1957. 
Det skulle snart visa sig vara betydligt allvarligare än så. MRSA betyder nämligen multiresistenta bakterier. 
Den elakaste bakterien du kan råka ut för. Ingenting biter nämligen på fanskapet. Ditt liv riskerar gå i stå. Få blemmor och sår över hela kroppen som aldrig läker. Penicillin? Glöm det. MRSA förvandlar allt till sockerpiller. 
Vilket är lika med ett glödhett helvete. 
Jag blev DNA-topsad i halsen, näsan och perineum=straxt söder om pungen. Det var först efteråt jag började fatta grejen. 
MRSA är vansinnigt smittosamt. 
Idag fick jag beskedet. 
Jag var ren. 
Inget MRSA-bakterie hade fastnat på Rockbäck. 
Klarade mig. 
Tur det. 
Annars hade alla jag träffat sedan i fredags kallats in och blivit topsade. Hustrun låg sämst till. Orsaken var den här. 
Man hade fått in en patient för behandling som det på en annan avdelning på sjukhuset upptäcktes att mannen hade MRSA. 
Därför blev jag och 30 andra patienter DNA-topsade för MRSA. Jag klarade mig. Är oändligt tacksam över detta.
Undrar just hur det gått för de andra?

OBS: Bilden är en illustration. Det är jag som lagt in varningstecknet för MRSA.