Kvällens match mot Italien är som vi alla numera har helt klart för oss: vinna eller försvinna. Från VM i Ryssland 2018.
Vi har med oss i bagaget 1-0 hemma mot italienarna. Siffrorna kunde faktiskt blivit större. Jag är inte förvånad.
Italiensk fotboll är inne i en svacka. Saknar de riktigt stora världsstjärnorna. Förutom målvakten Buffon då.
Bulldozern Chiellini har aldrig varit någon världsstjärna.
Immobile är inte där ännu.
Tänk på hur det sett ut. På den tiden Sverige aldrig slog Italien i fotboll. Ta laget som blev världsmästare 1982:
målvakten Dino Zoff, försvarare Franco Baresi, Giuseppo Bergomi, Antonio Cabrini, Claudio Gentili, mittfältare Tardelli, Bruno Conti, anfallare Alessandro Altobelli, Francesko Graziani och den verkliga stjärnan, Paolo Rossi.
Laget i VM 1990 på hemmaplan gick inte heller av för hackor:
Paolo Maldini, Franco Baresi, Gianluca Vialli, Giuseppe Bergomi och en ung Roberto Baggio och målvakten Walter Zenga.
För nämna några.
Namn med klang.
Det var en helt annan kaliber på dessa spelare än dagens Italien.
Jo, Buffon i målet. Han är bättre än Zenga. Möjligen också vassare än klassikern Dino Zoff. Blev 40 år gammal den äldste spelaren som vunnit ett VM-guld.
Nej, det gnistrar inte om dagens italienska landslag.
Vem minns du mer än Buffon?
Marco Veratti är avstängd. Immobile? Möjligt också, Chiellini, för sina skådespelarinsatser som hör hemma i Hollywood.
Italien i dag saknar alltså världsstjärnor. Det ger Janne Andersson en stor fördel i dagens match på San Siro i Milano.
Andra sidan är frågan hur långt det räcker.
Nagelbitare.
Visst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar