Sandra Bullock och Angelina Jolie: Hollywoodstjärnor sugna på en Rockbäck

 

Det började med Sandra Bullock. Vår bekantskap blev till slut hetare än spisen. 

Då ska ni veta att Sandra Bullock inte är vem som helst i Hollywoods sagoindustri. Den tidigare Oscarsvinnaren drar årligen in åtskilliga hundra miljoner dollar på sina filmroller. Inget dåligt parti alls, om man skulle säga som så. Det hade varit något gå och flanera med över Centrumtorget i Lomma. Nu blev det aldrig så. 

Lika så bra det. 

Fast andra sidan rök där en liten biroll i en Bullockfilm. Så här gick det till som aldrig gick till alls. 

Innan förra året(2023) tog slut fick jag plötsligt en dag en vänförfrågan från Sandra Bullock på Instagram. Jag blev minst sagt förvånad. 

Jag hade ingen aning om att Sandra Bullock hade den minsta aning om min rätt obetydliga existens i världsmetropolen Lomma. 

Det får ni allt hålla med om. 

Hur som helst höll jag masken. 

Vi började med små käcka tillrop till varandra. Till slut lurade jag in henne/vem i en fälla. Anade nämligen ugglor i mossen. Tvingade skribenten skriva en längre story. 

Inget rätt där. 

Engelskan helt fel. 

När jag googlade Sandra Bullock visade det sig att hon bojkottade de sociala medierna. 

Bluff och båg. 

Någon ville lura skjortan av mig.

Sågen gick. 

Skarpt.

”Good luck to you”, fick jag till svars från skojaren. Det gäller vara vaksam.

Ja, sedan dök plötsligt Angelina Jolie upp och ville bli min vän. Det var hon som hade det stökigt nog med Brad Pitt. Det fick allt räcka så med mr Pitt. 

Aldrig får en stackars människa vara glad.

Det var i alla fall nära med Sandra Bullock.

Jaså, inte det.

 

Mer kärlek till avloppet-coronatrångt i rören

 

Mer kärlek till avloppet! 

Ni har säkert sett Avloppsjourens festliga annonser. På grund av coronarestriktioner kämpar kulturen med inställda föreställningar. Deras lockande annonser lyser med sin frånvaro. Då tar avloppet plötsligt över ruljansen. 

Vem såg den utvecklingen komma? 

”Helt klart har vi fått fler uppdrag i hemmen. Fler sitter hemma. Då kan det lätt bli stopp i avloppet,” säger avloppschef, Jörgen Andersson, på Avloppsjouren till mig. 

Själv var jag tidigt ute. 

För 30 år sedan fick jag avloppet filmat. En nymodighet på den tiden. 

Här har man kämpat ett helt liv för en roll i en Hollywoodfilm, så är det ens avloppssystem som snor hem hela kakan. Man kan bli bitter för mindre. 

Det visade sig att när huset byggdes rakade byggjobbarna överbliven våt cement ner i vårt avlopp. 

Det ställde till problem, vill jag lova. 

Stopp gång efter annan, tills tekniken med filma avloppsrören kom på plats. 

Premiärspolningen firades med champagne. 

”Det där med dumpad cement i avloppet är ett problem än i denna dag. Just nu jobbar vi med nio meter dumpad cement i ett avloppsrör.” fortsätter Jörgen Andersson och tar sats. 

”Ett annat problem är att folk renoverar sina badrum får 100 000 kronor, men byter inte ut gamla plaströr från 1970-talet. Då kan det bli problem med avloppet. Ett otyg.” 

Ord och inga visor från avloppschefen själv. 

Nu vet ni det. 

Ge ditt avlopp mer kärlek och omvårdnad. 

Själv retar jag mig mest på den där filmrollen i Hollywood som försvann med våra avloppsrör. 

Aldrig blir en stackare nöjd.

 

Filmstjärnetrassel: ”När jag gick vilse i Jodie Fosters säng”

Jag avrundade lördagskvällen med att titta på Graham Norton Show. Rätt kul, för där kan man få se livs levande legendariska Hollywoodstjärnor dyka upp. 
Det är vi svenskar inte direkt bortskämda med. Plågad av Hollywoodfruar som vi är. 
Hos Graham dyker så stjärnan Sally Fields upp-bilden till höger. Maken till fräsch 72 åring, får man gå till sig själv för att finna. 
”Där är hon. Jag har legat i hennes säng”, tjoar jag plötsligt till. Hustrun tittar på mig med slutna ögon. 
Kommentar onödig. 
Jag började genast leta i minnenas arkiv. 
Det var nära Sally Fields. 
Det visade sig vara en annan Hollywoodstjärna av hög kaliber. 
Jodie Foster. 
Ni vet hon med filmen, Lammen tystnar. 
En riktig skräckis som gav seriemördarna ett ansikte. Filmen spelades in i Pittsburgh, USA. Jodie Foster fick en Oscar. 
Under inspelningstiden bodde hon på lägenhetshotellet, Shadyside Inn vid Fifth Aveny i Pittsburgh. 
Sedan flyttade jag in med min familj. 
I samma lägenhet. 
Fann hennes namn på en papperslapp. 
Fick förklaringen i receptionen. 
Jodie Foster hade bott i lägenheten under filminspelningen. Jag har alltså sussat i samma säng som Jodie Foster. 
Nu tittade hustrun på mig med öppna ögon. 
Jag ska skriva till Jodie. 
Hon ska vara lesbisk, så hustrun kan blinka.

Zlatan Ibrahimovic v/s Donald Trump blir inte årets match

Så är då Zlatan klar för Galaxy i Los Angeles. Han kommer inte bara till en stad inramat med Hollywood, utan ett helt land fyllt med stora egon.
Number one är för övrigt landets president, Donald Trump. Jämförelsevis är Zlatan faktiskt noll. 
Ärligt talat. 
I USA är de flesta renons på vad fotboll är för en egendomlig sport. Superstar Zlatan faktiskt helt okänd för gemene man på gatan. Även om fotboll är stor i mångkulturella städer som Los Angeles och New York. 
Nej, i USA är det basketboll, amerikansk fotboll och inte minst störst av allt: baseboll. För min egen del en helt obegriplig sport. Trots tappra försök att lära mig denna variant av brännboll (jo, jag vet). 
Zlatan får försöka slå igenom i Los Angeles. Det kan bli nog så knepigt. Resten av landet kan han glömma. 
Det blir endast i svenska tidningar som Zlatan blir större än Donald Trump i Los Angeles. Undrar just vilken svensk TV-kanal som kommer sända Galaxys matcher? 
För vi TV-tittare har blivit bortskämda med Zlatans matcher i diverse olika länder. Fram med plånboken och pröjsa. Ser faktiskt fram emot det med spänning.

Lomma mitt bland brandinfernot i Kalifornien

Så känns det faktiskt. 
Brandinfernot i Kalifornien ha hamnat i mitt knä. 
Den minnesgoda läsaren av bloggen, kanske minns ett blogginlägg från mars 2014. 
Den berömda fotografen, Nina Prommer, ståtar med Lomma kommuns logga mitt band alla filmstjärnor på , Walk Of Fame, i Hollywood. Det gick att ordna, då Nina är en vän till mig. 
Det blev då en kul löpsedel som väckte uppmärksamhet. 
I dag har Nina Prommer hamnat mitt i eldinfernot i Los Angeles-se löpsedel. För några dagar sedan evakuerades Nina från sitt hem i Symar. 
Den rasande branden närmade sig med stormstyrka bostadsorten. Det var bara till fly hals över huvudet. 
Nu har hon fått återvända hem igen. 
Grannarnas hus ligger i aska, medan Ninas hus har mirakulöst klarat sig. Det enda som vittnar om branden är välkomstskylten som pepprats med sotflagor. 
”Jippi! Mitt hus står kvar.” 
Nina Prommers glädjetjut när hon kom hem igen. 
Det var lätt ta åt sig den glädjen. För det kändes som Nina placerat eldinfernot på andra sidan jordklotet i mitt knä hemma i Lomma. 
Lycka till med livet, Nina.
Jag är glad för din skull. 

Därför slår Sverige Italien i kvällens nagelbitare

Kvällens match mot Italien är som vi alla numera har helt klart för oss: vinna eller försvinna. Från VM i Ryssland 2018. 
Vi har med oss i bagaget 1-0 hemma mot italienarna. Siffrorna kunde faktiskt blivit större. Jag är inte förvånad. 
Italiensk fotboll är inne i en svacka. Saknar de riktigt stora världsstjärnorna. Förutom målvakten Buffon då. 
Bulldozern Chiellini har aldrig varit någon världsstjärna. 
Immobile är inte där ännu. 
Tänk på hur det sett ut. På den tiden Sverige aldrig slog Italien i fotboll. Ta laget som blev världsmästare 1982: 
målvakten Dino Zoff, försvarare Franco Baresi, Giuseppo Bergomi, Antonio Cabrini, Claudio Gentili, mittfältare Tardelli, Bruno Conti, anfallare Alessandro Altobelli, Francesko Graziani och den verkliga stjärnan, Paolo Rossi. 
Laget i VM 1990 på hemmaplan gick inte heller av för hackor: 
Paolo Maldini, Franco Baresi, Gianluca Vialli, Giuseppe Bergomi och en ung Roberto Baggio och målvakten Walter Zenga. 
För nämna några.
Namn med klang. 
Det var en helt annan kaliber på dessa spelare än dagens Italien. 
Jo, Buffon i målet. Han är bättre än Zenga. Möjligen också vassare än klassikern Dino Zoff. Blev 40 år gammal den äldste spelaren som vunnit ett VM-guld. 
Nej, det gnistrar inte om dagens italienska landslag. 
Vem minns du mer än Buffon? 
Marco Veratti är avstängd. Immobile? Möjligt också, Chiellini, för sina skådespelarinsatser som hör hemma i Hollywood. 
Italien i dag saknar alltså världsstjärnor. Det ger Janne Andersson en stor fördel i dagens match på San Siro i Milano. 
Andra sidan är frågan hur långt det räcker. 
Nagelbitare.
Visst. 

Rockbäcks vårpremiär-en fläkt av Hollywood

I går trädde jag för första gången på flera månader ut i världen. 
Min högra fot som haft amputation hängande över sig skulle testas. 
Solens skarpa strålar banade väg för våren som sköljde över Lomma med full kraft. Människorna tinade sakta upp som blåis på Antarktis. 
Ut stormade vännen, Boel, med mobilen i högsta hugg. Boel påminner faktiskt om Hollywoodskådisen, svenskan Ann-Margret. Ni vet hon som kuckilurade med Elvis Presley. 
Så då var det givet att Boel filmade premiärgossen som i tidiga tonåren gjorde allt för efterlikna just Elvis Presley. 
Boel lade ut filmen på Facebook. 
Filmen gjorde naturligtvis stor succé, så nu ringer väl Hollywood vilken dag som helst. Det skulle bli en lämplig uppföljare. För det finns redan en film om en vänsterfot. Den kom 1989. Blev en stor framgång. Fick två Oscars. 
Det är med andra ord hög tid filma, ”My right foot”. För min högra fot höll mer än väl i solskenets glans. 
Tack, Ann-Margret. Asch, Boel, menar jag. 
Och tack till alla er som gillade Boels lilla filmsnutt på Facebook.

Zlatan erövrat England

Finns inte mer att säga. 
Och i natt ska en man som heter Ove erövra Hollywood.

Muslimsk humor i filmens värld-HALALYWOOD

Så har vi då kommit till filmens förtrollande värld. 
Finns det några roliga filmer producerade av muslimer? 
Av och med muslimer som ska locka till skratt. 
Inte minst målgruppen. 
Muslimerna själva. 
Det vore fel av mig påstå att dessa filmer står som spön i backen. Minns du någon som blivit nominerad för en Oskar? 
Nej, jag förstår det. 
Den amerikanske muslimen, filmregissören, Omar Regan, tröttnade på filmer där muslimer ständigt är nationens fiende. 
Han bildade produktionsbolaget Halalywood. 
Spelade in filmen, American sharia. 
Den visades i helgen på Göteborgs Filmfestival i en moské. 
Omar Regans film gjordes tvärtom. Hollywoods polisfilmer med Kling och Klang som jagar skräckslagna muslimer, blev Kling och Klang fast muslimer som jagar skräckslagna västerlänningar. 
Imamerna morrade. 
Inget populärt grepp. 
Locka folk till att skratta? 
Ingen vidare succé. 
Alls.
För elva år sedan släpptes däremot en film som jagade muslimska komedier. Huvudpersonen åkte till Indien och Pakistan. Det blev mest vackra kvinnor och förvirrade indier och pakistanier. 
En praktfull kalkon hade skapats.
För 10 000 000 dollar.
Filmen fick årets Ruttna Tomatpris. 
Det där med film är svåra saker.
Egentligen inget att skratta åt. 

Star Wars stjärnan Carrie Fisher död-spelade prinsessan Leia

Det har faktiskt varit en hel del att titta på i TV under julen. TV-soffan har gått varm. 
Efter Kalle Anka, Karl Bertil Jonssons julafton mjukat upp soffan intogs rummet av Petra Mede som klädde av sig själsligt i, Min sanning. 
Sedan slog Hollywood klorna i mig med en dokumentär om filmikonen, Ingrid Bergman. Ett vänligt porträtt om en genomusel mamma. 
En svensk filmstjärna på riktigt som spelat mot alla de stora i dåtidens Hollywood: Humphrey Bogart, Gary Cooper, Clark Gable, Cary Grant osv. 
TV-soffan smalt. 
Jag med. 
Snart skulle bomben slå ner. 
Star Wars stjärnan Carrie Fisher, 60, hade avlidit i en hjärtinfarkt. 
Världsnyhet.
Det hjälpte inte. 
Jag ställde frågan: vem? 
Tänkte jag, för jag kan inget om dessa pipande robotar, till mina söners förskräckelse. Jag läste på och fascinerades av hennes livsöde som på sitt sätt var ett äventyr med droger och stora framgångar, inte minst som författarinna. 
Carrie Fisher var också ett äkta barn av Hollywood. Bara en sådan sak. 
Hennes föräldrar var inga mindre än Debbie Reynolds, 84, (dog natten till torsdag, extra inlägg), samt sångaren Eddie Fisher, död 2009. 
Det skakade liv i TV-soffan. 
Minns Debbie som den sockersöta bruden i mitt filmstjärnepaketet. 
Minns smörsångaren Eddie Fisher. 
Kvinnotjusaren som i äktenskapet med Debbie Reynolds plötsligt började hångla med Elisabeth Taylor. 
Skandal givetvis. 
Hollywood skilsmässa av bästa sort. Nytt pampigt bröllop-det är trots allt Hollywood- med änkan Elisabeth Taylor. 
Hennes tredje make, Michael Todd, störtade nämligen med sitt plan. 
Eddie sjöng färdigt för Elisbeth Taylor 1964. 
Richard Burton kom in i bilden. 
Då jävlar.
Fast det är en helt annan historia.
Det var på den tiden alla reportrar i Hollywood frossade i skandaler. 
Härliga tider. 
Hoppsan! 
Carrie Fisher? 
Lärde mig att hon var prinsessan Leia i Star Wars-filmerna. 
Även gamla hundar kan lära sig sitta.
Bilden här nedanför är smörsångaren med sina troféer.  

RÖTT KORT TILL FAR! 
Jag hade knappt hunnit lägga ut texten, när larmet gick. 
Lillsonen som blir 40 år i februari tog genast far i öret. 
"Du har felstavat Leia. Fasansfullt. Rött kort!"
Jag snabbade mig rätta. 
Leila blev åter Leia. 
Pust och stön, men nära var jag allt. 
Nära jag slaktat en helig ko.

Filmstjärnan Kirk Douglas fyller 100 år i dag!

Säger jag namnet, Kirk Douglas, blir jag 50-60 år yngre. Här kan vi tala om filmstjärneklass. Kirk Douglas fyller alltså 100 år i dag. 
Så har han också överlevt helikopterkrasch, stroke, 86 filmer i Hollywood och som sagt var: 100 år i dag. 
Kirk Douglas är den sista elefanten som finns kvar av alla manliga filmstjärnor som kom fram i Hollywood, efter att andra världskriget tog slut 1945. 
Det var filmstjärnor (vi sa aldrig filmisar) på riktigt under 1950-60-talet. Trollband biopubliken i knarriga nedslitna biografstolar. 
Elefantkyrkogården gnistrar av namn som: 
John Wayne (1907-1979), död i cancer. Västernhjälten tryckte ner en maffig västernhatt över sitt hemliga kalhygge. 
James (Jimmy) Steward (1908-1997), död i en hjärtattack. En gång köpte jag en kostym i hans hemstad Indiana PA. Kostymen är tidlös. Precis som Jimmy. 
Gary Cooper (1901-1961), död i cancer. Sheriffen hade hysch-hysch affärer med Ingrid Bergman (1915-1982). Grace Kelly (1929-1982) och Anita Ekberg (1931-2015), för att nämna några. 
Alan Ladd (1913-1964), död genom en överdos av piller och sprit. Hårdkokt men liten till växten, ca 165 cm lång. Medspelarna fick knalla omkring i grävda diken eller så stod hjälten på en pall. Levde ett liv i sus och dus. Försökte t o m skjuta sig. Missade hjärtat med en hårsmån.
Clark Gable (1901-1960), död i en hjärtattack. Denna kvinnotjusare ägde ett par osedvanligt stora öron som gömdes väl under filminspelningarna. 
Burt Lancaster (1913-1994), död i en hjärtattack efter en stroke. Obehagliga rykten seglade upp efter hans död. 
Glenn Ford (1913-2006), död efter en stroke. Cowboyen festade till rejält mellan varven. Efter en filminspelning i Frankrike blev det som vanligt fest. 
Vaknade upp dagen efteråt. Han hade skrivit in sig i franska främlingslegionen. Det blev ett rabalder utan dess like. 
William Holden (1918-1981), död genom ett fylleslag. WH snubblade på en mattkant och slog huvudet i en bordsskiva. Spräckte skallen och dog. 
Errol Flynn (1909-1959), död av en hjärtattack efter ett hårt leverne. Skandalerna med Flynn är så många att det skulle ta hela bloggen och räkna upp dem. 
Gregory Peck (1916-2003), död i en lungsjukdom. GP gästade Sigge Fürst (1905-1984) i radioprogrammet Speldosan 1952. Sigges engelska en höjdare. När GP säger Segge smälter lyssnarna. 
Johnny Weismüller-Tarzan (1904-1984), död i lungödem. Drabbades av Alzheimer. Rörigt privatliv. 5 OS-guld. 
Marlon Brando (1924-2004), död av cancer. Även MB hade ett rörigt privatliv. Är för alltid Gudfadern. 
Cary Grant (1904-1986), död av en stroke. Cirkusfantast. Kunde allt om flygande trapetser. Alltid välklädd. Gift fem gånger.
Jeff Chandler (1918-1961), dog under en ryggoperation. JC:s filmstjärnekort som apachekrigare var svårfångat. Hårdvaluta på samlarmarknaden under 1950-talet. Sjöng bra. Mest utanför duken. 
Randolph Scott (1898-1987), död genom kollaps av både hjärta och lungor. Cowboyen var om sig och kring sig. Dog rik som ett troll. 
Stewart Granger (1913-1993), död av prostatacancer. 
Roy Rogers (1911-1998), död av hjärtattack. Störst endast som filmstjärnekort i Sverige.
Henry Fonda (1905-1982), död i hjärtattack. 
Robert Mitchum (1917-1997) död i cancer. 
Humphery Bogart (1899-1957) Rökte ihjäl sig. Fast det gjorde många av hjältarna som dog i cancer. 
Bara män. De var elefanterna. Kvinnorna ofta kuttersmycken. Det var så det såg ut. Jag har säkert missat någon. Ber i så fall om ursäkt för det. 
Nu fyller alltså den siste elefanten, Kirk Douglas, 100 år. Här nedanför på en bild från 2015 tillsammans med sonen, Michael. 
Lyfter på hatten, för en ovanligt seg filmstjärna.
Kirk Douglas är namnet hela dagen. 

Mello: Måns Zelmerlöw och Petra Medes blinkning åt Hollywood

Torsdagskvällen inledningsnummer av, Måns Zelmerlöw och Petra Mede, var utan tvekan en blinkning åt Hollywood. Semifinal 2 öppnades av paret med, ”The Story of Eurovision”. Ett klassiskt Oscarsnummer med 30 dansare på scen. 
Det var världsklass på det numret som nästan tog andan ur de tävlande från 18 länder. Måns kan dansa. Det vet vi. Människan har också i tidig ungdom vunnit Lets dancè. Petra fick på grund av ryggen vara sparsmakad med dansen. 
Däremot visste jag inte att Petra Mede fullt ut, hade en sådan bra sångröst. Petra har jobbat med sin sångförmåga i vinter. 
Det var en fröjd att skåda. Jublet i Globen ville aldrig ta slut. En svensk variant light på, Fred Astaire och Ginger Rogers. En klar blinkning till Hollywood. 
Jo, den dånande semifinalen sändes också mycket riktigt i USA. 
Lycka till, Måns och Petra. 
I Hollywood.

Läsgodis: Carmencita Rockefeller från Malmö intar Stockholm

”Samboronbon, en liten by förutan gata”, sjöng Evert Taube på sin tid. 
Fritiof Andersson dansade tango med den söta Carmencita i en klassisk visa som kom ut 1937. 
36 år senare, 1973, skulle en annan söt Carmencita dyka upp i Malmö och få alla män på fall. 
Carmencita Rockefeller lyckades lura i den skånska adeln, att hon var släkt med den amerikanska finansfamiljen Rockefeller. 
Det var ingen hejd på Carmencitas karriär: barnbarn till den japanska kejsaren Hirohito, CIA-agent, företagsledare, toppdiplomat, toppkirurg samt geniförklarad cancerforskare. En ömsint man i överklassen föreslog till och med att Carmencita borde få Nobels Fredspris. 
Hennes livvakt, den fyrstjärniga generalen, Bing, fanns ständigt med på bluffresan. För egentligen var Carmencita hårfrisörska i Malmö och hette Karin, eller så. General Bing, i sin tur hennes man och hette Göran. 
1981 sprack hela historien. 
Hårfrisörskan och Göran fick en villkorlig dom samt några hundringar i böter. 
Hur många män i den högre skolan som blev blåsta på pengar, är det ingen som vet. Skammen stor. 
En domare(!) från Jönköping åkte dit, så till den milda grad, att han under rättegången vägrade acceptera hårfrisörskan som Carmencita Rockefeller. 
Nej, hans Carmencita fanns på riktigt. 
Den 12 april har musikalen, Carmencita Rockefeller, premiär på Scalateatern i Stockholm. En oslagbar historia. 
Jag bara älskar den.
Hallå Hollywood!
FOTNOT. Musikalen har tidigare spelats på bland annat Malmö Opera, men aldrig utanför Skånes gränser.

Tomtemor och Tomtefar i julens hetaste kyss

Cary Grants och Ingrid Bergmans kyss i Alfred Hitchcocks ”Notorious”, anses vara filmvärldens längsta kyss. Det är nästan så publiken till slut börjar gäspa. 
Hollywood har producerat åtskilliga andra klassiska filmkyssar. Vi har sett de flesta. 
Fast den mest klassiska julkyssen står i mitt hem. 
Tomtemor och Tomtefar ömt omslingrade i julens hetaste kyss. Kyssarnas kyss, finns alltså på riktigt. 
Jag fann det pussande paret på en loppis för många år sedan. 
”Det är mysigare om ni pussas hemma hos mig”, sa jag. 
”Så snällt av dig. Här är så dammigt”, svarade Tomtemor. 
”HO-HO", sa Tomtefar och nös. 
Till slut blev det också en liten tomteorkester. Så nu kan det pussande tomteparet t o m ta sig en svängom. 
Julen kan knappast bli vackrare än så här. 
Puss, på er alla.

Kim Novak-någon som minns stjärnan?

Kim Novak dök upp som en produkt av Hollywood i mitten av 1950-talet. 
Hon upptäcktes som den sötaste hissflickan och demonstratrisen av kylskåp som någonsin existerat. 
Snabbt förvandlade Hollywood Kim till glödhet filmstjärna. 
Vi rara gossar gick i spinn av denna söta uppenbarelse. Samlarvärdet stort. Hon var som en hel karamellburk med sött godis. 
Aldrig såg vi några filmer med Kim Novak. De var ofta barnförbjudna. Dessutom var hennes skådespelarkonst inte mycket att hurra åt. Det räckte gott med att ha henne som filmstjärna. 
En dag tröttnade Kim Novak på Hollywood. 
Drog sig tillbaka till ensamheten. Fyllde stugan med djur. 
Kim Novak blev något av en eremit. 
Åren gick. 
Jag glömde snart bort denna söta slickepinne till filmstjärna. 
Efter nästan 50 år klev hon åter fram i rampljuset. 
Oscarsgalan i mars i går. 
Kim Novak var prisutdelare.
Hollywood höll andan, om man nu kunde det.
Plastikkirurgin hade fördärvat den sötaste hissflickan på jorden. 
Kim Novak, 81 år, var faktiskt någon annan 2014, men ändå inte. 
Jag tittade mig i spegeln. 
Jo, jag själv kanske skulle behöva en och annan lyftning.

Bloggen mot en miljon besökare-2501 inlägg!

Här kan ni se en del av bloggens alla löpsedlar. Jag trängde samman 50 stycken som ni kunnat ta del av på min blogg på en enda löpsedel. 
Sammanlagt hade det kunnat vara många, många fler. För faktum är, med detta inlägget har jag sedan starten den i juli 2008 publicerat hela 2501 inlägg. 
Jag har skrivit om allt mellan himmel och jord. Inget har varit för litet eller stort att skriva om. I bland har det blivit väldigt bra. 
I bland väldigt dåligt. 
Jag bjuder på mig själv och har bara så väldigt kul. Allt i en journalistisk anda. Fattas bara annat. Jag är sedan 44 år tillbaka medlem i Svenska Journalistförbundet.

Bloggens löpsedlar har blivit uppmärksammade. Jag är som bloggare tämligen ensam om tekniken som jag började med för lite mer än ett år sedan. 
Jag valde typsnittet Cooper Black på löpsedeln. Det är också programledaren Roger Dackegårds favorit i Typo som sänds i P1. 
”Den har allt: humor, finess och tydlighet”, säger han till facktidningen Journalisten-se klippet här ovanför.

Det är naturligtvis helt omöjligt att peka ut vilket inlägg av alla 2501 som jag gillar bäst. Det har varit en fantastisk resa som ännu inte är slut. 
Fast två inlägg sticker ut. 
I slutet av november förra året skrev jag om min son Johans boklansering på Lomma bibliotek. Det blev succé. Far blev stoltare än en tupp. Självklart.  
Johan går för övrig in i slutspurten med bok nummer tre om den oslagbara Magister Tutnäsa. Erika "Esset" Palovaara kommer i vanlig ordning att står för illustrationerna. Kommer ut på IDUS Förlag.

Den 9 april kl. 18.00 kommer Johan också att berätta om sitt författarskap på Lomma bibliotek. Biljettsläpp den 26 mars. 
Det andra inlägget som jag i all hast kommer att tänka på, är när jag placerade Lomma kommuns logga på Hollywood Walk Of Fame. Detta funkade tack vare stjärnfotografen, amerikanskan Nina Prommer. Tack igen, Nina.  
Nu tuffar bloggen vidare mot 3000 inlägg och en miljon besökare. Om jag håller samman ska det nog gå vägen. 
2501-Tack! 
För att du läser min blogg.

Lomma hamnade i Hollywood tack vare en berömd stjärnfotograf

Den 19 november förra året höll jag ett föredrag i kommunhuset i Lomma. 
I kåserande form bjöd jag på en Lommaresa från 1200-talet fram till våra dagar. 
Slutet kryddade jag med en skruv. En slutkläm som fick åhörarna att tappa andan. Jag bjöd på löpsedeln här ovanför: 
Lomma på plats 
Hollywood 
Walk Of Fame. 
Den glada kvinnan med den käcka hatten som håller i kommunens logga vid de stjärnbeströdda trottoarerna längs gatorna Hollywood Boulevard och Vine Street i Hollywood, är Nina Prommer. 
Nina är inte vem som helst. Hon är en berömd amerikansk stjärnfotograf och skribent. Bosatt i Los Angeles, USA.
Hennes fotografier publiceras i tidningar som People, Time, Newsweek, Los Angeles Times, New York Times, The Observer, Stern, USA TODAY, bland många andra. Nu senast också i danska Berlinske. (texten fortsätter efter bilden)
 

Det finns knappast någon filmstjärna i Hollywood som inte känner Nina. Hon har plåtat dom alla. 
Därför blev jag extra glad, när Nina i samband med Oscarsgalan fick med hela nio bilder i USA TODAY. 
Det är stort. 
Det är jättestort.
Inte nog med det. 
Hennes  bilder från galan sprids nu i tidningar och på webbplatser världen över
Och Nina Prommer som ställde upp när jag bad henne fixa en bild med Lommas logga på självaste Walk Of Fame i drömfabriken. 
Ingen dålig PR kupp alls, om jag får säga det själv. 
Det blev alltså en slutpoäng på mitt föredrag som heter duga. 
En klassiker. 
Tack Nina, för du ställde upp.  För en gång skull var det du själv som blev måltavlan.
Grattis också till de enorma framgångarna i samband med Oscarsgalan.

En tokfrans i Sotji

En tokfrans i Sotji. 
Det låter som en gångbar filmtitel. 
Borgmästaren i OS-staden Sotji, Anatoly Pakhomov, lever i alla fall i sin en egen värld med lag 310 som huvudkudde. 
Lagen ger honom nämligen fullmakt att slänga ut folk från sina hem. 24-timmar får de på sig, sedan ut på gatan. 
Eller skogen. 
Utan något hem.
Ingenstans att bo.
Skit samma. 
Sno deras mark. 
Ställa folk på bar backe. 
Djup tragedi. 
I Ryssland 2014. 
Kanske just därför. 
I Ryssland.
Allt för några olympiska medaljer.

Lag 310 gav i alla fall borgmästaren ett brett leende av tillfredsställelse. Jag såg denna tokfrans i Sotji, slå ut i full blom i söndagskvällens lysande dokumentär i SVT om Rysslands handel och vandel med OS-byggandet i Sotji. 
Det måste vara världens mest inkompetenta byggprojekt någonsin. 
Kanske, vad vet jag. 
President Putin verkar inte heller ha fattat något. Stadens borgmästaren däremot, han har fattat. Fast kanske ändå inte, men ändå. Vi kör rakt fram med full gas.

Den vilda floden Mzymla ringas in med en ny fräsch järnväg samt en ny motorväg. Laxen är redan utrotad. Geologiska undersökningar saknas. Risk för jordskred. Backhoppningsanläggningen där också invigningen ska hållas på fredag, har redan rasat en gång. Några geologiska undersökningar existerar inte. 
Höghusen inne i Sotji med svindyra lägenheter som ingen köper. Risken att de rasar samman för stor. Inga geologiska undersökningar.
Så där håller det på.
Mitt i denna röra med anläggningar, vägar, flygplats, kraftverk, hamnar m m för minst 50 miljarder dollar, samt en korruption som får vilken skurkstat som helst att framstå som amatörer, springer alltså denna tokfrans till borgmästare omkring och skryter om Sotji som ett nytt Cannes. 
Människan är både döv och blind, men så lever han också i sin egen värld. 
Borde som sagt var, kunna bli en hyfsad rulle i Hollywood. 
Skämskudden får IOK, Internationella olympiska kommittén. 
FOTNOT. Det finns ett synonymord för tokfrans; galenskapare. Vinjettbilden ett montage av callerockback.blogspot.se