Det har faktiskt varit en hel del att titta på i TV under julen. TV-soffan har gått varm.
Efter Kalle Anka, Karl Bertil Jonssons julafton mjukat upp soffan intogs rummet av Petra Mede som klädde av sig själsligt i, Min sanning.
Sedan slog Hollywood klorna i mig med en dokumentär om filmikonen, Ingrid Bergman. Ett vänligt porträtt om en genomusel mamma.
En svensk filmstjärna på riktigt som spelat mot alla de stora i dåtidens Hollywood: Humphrey Bogart, Gary Cooper, Clark Gable, Cary Grant osv.
TV-soffan smalt.
Jag med.
Snart skulle bomben slå ner.
Star Wars stjärnan Carrie Fisher, 60, hade avlidit i en hjärtinfarkt.
Världsnyhet.
Det hjälpte inte.
Jag ställde frågan: vem?
Tänkte jag, för jag kan inget om dessa pipande robotar, till mina söners förskräckelse. Jag läste på och fascinerades av hennes livsöde som på sitt sätt var ett äventyr med droger och stora framgångar, inte minst som författarinna.
Carrie Fisher var också ett äkta barn av Hollywood. Bara en sådan sak.
Hennes föräldrar var inga mindre än Debbie Reynolds, 84, (dog natten till torsdag, extra inlägg), samt sångaren Eddie Fisher, död 2009.
Det skakade liv i TV-soffan.
Minns Debbie som den sockersöta bruden i mitt filmstjärnepaketet.
Minns smörsångaren Eddie Fisher.
Kvinnotjusaren som i äktenskapet med Debbie Reynolds plötsligt började hångla med Elisabeth Taylor.
Skandal givetvis.
Hollywood skilsmässa av bästa sort. Nytt pampigt bröllop-det är trots allt Hollywood- med änkan Elisabeth Taylor.
Hennes tredje make, Michael Todd, störtade nämligen med sitt plan.
Eddie sjöng färdigt för Elisbeth Taylor 1964.
Richard Burton kom in i bilden.
Då jävlar.
Fast det är en helt annan historia.
Det var på den tiden alla reportrar i Hollywood frossade i skandaler.
Härliga tider.
Hoppsan!
Carrie Fisher?
Lärde mig att hon var prinsessan Leia i Star Wars-filmerna.
Även gamla hundar kan lära sig sitta.
Bilden här nedanför är smörsångaren med sina troféer.
RÖTT KORT TILL FAR!
Jag hade knappt hunnit lägga ut texten, när larmet gick.
Lillsonen som blir 40 år i februari tog genast far i öret.
"Du har felstavat Leia. Fasansfullt. Rött kort!"
Jag snabbade mig rätta.
Leila blev åter Leia.
Pust och stön, men nära var jag allt.
Nära jag slaktat en helig ko.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar