När jag intervjuade Zlatan i Lomma

Jag vaknade upp klockan tio minuter över fem i morse. Förstod inte riktigt att jag låg i min säng. Var fortfarande kvar i drömmen: mötet med Zlatan på Mårtenssons Livs, ICA-butiken i Lomma. 
Jag var dyblöt av svett som efter ett hårt träningspass. Övermåttan lycklig på riktigt. Jag av alla små människor hade fått en intervju med den Store som Mats Olsson i Expressen kallar Zlatan för. 
Totalt ofattbart. 
En gnista inombords lyste upp rummets mörker. Vilket blogginlägg jag skulle skriva. Jag borde ögonblickligen berätta om mitt unika möte i natt för hustrun: mötet med Zlatan på Mårtenssons Livs, ICA-butiken i Lomma. 
Hustrun ligger på höger sida om mig. Jag hör tydligt hennes tunga andning. Hon sover djupt. Själv började jag vakna upp som om jag sov fortfarande. Det känns som jag fortfarande är kvar i mötet. 
Exakt. Kan ta på det.
Trots vakenheten. 
Glädjen. 
Nästan överlycklig. 
Sakta går det upp för mig. 
Tankar.
I have a dream.
Hur kunde vårt möte bara vara en dröm? 
Allting var på riktigt? 
Det gick att ta drömmen med ut i rummets morgonmörker. Ni förstår. 
Besvikelsen. 
I stället för somna om, trevade jag mig upp i morgonens sega nattmörker som inte släpper förrän klockan 08.32, denna dag. 
Jag hade bestämt mig för att omedelbart skriva ner mitt möte med Zlatan Ibrahimovic hos Mårtensssons Livs, ICA-butiken i Lomma. 
”Det var så här. Jag strosade runt i butiken för ströhandla. Inget märkvärdigt alls. Plötsligt dyker handlaren Lars upp bland montrarna. Han ler mot mig och berättar att Zlatan varit inne och köpt en påse med frallor. Grejen är den, att Zlatan efter betalat för bullarna glömde kvar påsen vid kassan. Nu undrade handlaren om jag kunde kontakta Zlatan och berätta om de kvarglömda bullarna. Jag svarade att det blir svårt. 
Zlatan är inte den man kan ringa upp på mobilen hur som helst. 
Nämligen inte alls. 
Här känns plötsligt drömmen förvirrande. 
Plötsligt dyker den Store upp i butiken med sitt berömda breda leende. Jag står nu med bullpåsen i min hand. Räcker Zlatan påsen: det var den du gömde. Tack, får jag till svar och så skrattar vi gott. 
Tänk vad några kvarglömda frallor kan lätta upp stämningen? 
Jag presenterar mig. Mina frågor börjar hagla över den Store. Mobilkameran knäpper bilder. Det handlar mycket om söndagens match mot Crystal Palace. Zlatan avgör i 88:de minuten. Ser Progba få bollen. Zlatan rycker åt sig en lucka till vänster. Progba slår en smörpassning. Crystel Palace försvarare är som stenstoder. Så snabb Zlatan är, hinner jag tänka, innan Zlatan från ett omöjligt läge skjuter förbi den utrusande målvakten som skurit av minsta skottvinkel. Bollen i mål. 
Nästa drömsekvens. 
Jag har följt med Zlatan ner till Höje å. Våran egen Mississippiflod. Zlatan har kommit till Lomma med en liten båt modell eka. Nu drar han loss den. Vinkar åt mig. Simmar (?) en bit ut i Höje å, samtidigt som han skjuter på båten. Kliver dyblöt ombord. Vi vinkar åt varandra. Jag har allt dokumenterat i bilder. Skyndar mig hem. Lycklig som en tupp. 
Grannfrun, Boel, jobbar på Securitas. Nu sitter hon på ett fik. Bevakar två banditer. Jag skryter lite om mitt möte med Zlatan.” 
Det är ungefär här som jag vaknar upp från drömmen. Dyblöt som jag simmat i Höje å. Det var allt tur jag gick upp och skrev ner den. Drömmar glöms bort lika fort som ett knäpp med fingrarna. 
Det är nästan på jag fortfarande tror på att mitt möte med Zlatan är sant. 
Drömmar bygger luftslott. 
Jag väckte aldrig hustrun.