Sjuksköterskan, Sofia Olsson, var 70 år när hon dog i cancer på lasarettet i Lund 1934. Hon hade under många år varit hela Lommas hemsjukvård och hemtjänst.
I en och samma person.
Fler fanns inte.
Sofia tröstade fattiga, vårdade sjuka och visade medmänniskorna i Lomma en storslagen omsorg. Alldeles unik i sitt slag. Likt en Florence Nightingale.
Jag upptäckte hennes gravsten av en händelse vid midsommartid 2013. Fastnade för tacket från Lomma kommun på hennes gravsten.
Grävde med hjälp av Anna i kommunarkivet samt Solveig på landsarkivet i Lund upp hela sjuksköterskans Sofia Olssons liv.
Hon efterlämnade ingen.
Absolut ensam i livet.
Därför hade hon testamenterat hela sin kvarlåtenskap till Lomma kommun. Därför tacket från de styrande på gravstenen.
Jag skrev om min forskningsresa på bloggen.
Under åren som gått har ingen lagt en blomma på graven.
Ingenting.
Sjuksköterskan Sofia Olsson finns inte längre.
Bara gravstenen kvar som ingen bryr sig om.
Kyrkogårdsförvaltningen hade också bestämt sig för plocka bort graven, men så bloggade jag om Sofias öde och gravsten.
Nu är det bestämt att graven ska bevaras åt eftervärlden. Faktiskt tack vare min insats. Därför bestämde jag och min hustru oss för att tända ett ljus på Sofia Olssons grav, Lomma kyrkogård.
Sofia är inte ensam längre.
Länk till tidigare inlägg HÄR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar