Klart besked: Calle Rockbäck inte drabbad av MRSA-bakterien

Visst händer det roliga saker här i livet. En slogan som Kvällsposten körde med under 1970-talet 
Idag passade den in på min egen situation. 
Vi tar det från början som Hasse Alfredson sa till Martin Ljung i den där berömda sketchen i tågkupén. 
Får ljusbehandlingar på Hudkliniken i Malmö sedan mer än ett år tillbaka. Snart är det 100 behandlingar som är väldigt behagliga. Det råder en stillhet som i en svensk kyrka på landet. En fridsam miljö, med andra ord. 
Tills i fredags i förra veckan. 
En sjuksköterska kom rusande med långa topsar i högsta hugg. 
”Vi måste ta MRSA-prov på dig. Gapa!” 
MRSA lät mer som BSA, motorcykelmärket som Bill Nilsson blev världsmästare på i motocross 1957. 
Det skulle snart visa sig vara betydligt allvarligare än så. MRSA betyder nämligen multiresistenta bakterier. 
Den elakaste bakterien du kan råka ut för. Ingenting biter nämligen på fanskapet. Ditt liv riskerar gå i stå. Få blemmor och sår över hela kroppen som aldrig läker. Penicillin? Glöm det. MRSA förvandlar allt till sockerpiller. 
Vilket är lika med ett glödhett helvete. 
Jag blev DNA-topsad i halsen, näsan och perineum=straxt söder om pungen. Det var först efteråt jag började fatta grejen. 
MRSA är vansinnigt smittosamt. 
Idag fick jag beskedet. 
Jag var ren. 
Inget MRSA-bakterie hade fastnat på Rockbäck. 
Klarade mig. 
Tur det. 
Annars hade alla jag träffat sedan i fredags kallats in och blivit topsade. Hustrun låg sämst till. Orsaken var den här. 
Man hade fått in en patient för behandling som det på en annan avdelning på sjukhuset upptäcktes att mannen hade MRSA. 
Därför blev jag och 30 andra patienter DNA-topsade för MRSA. Jag klarade mig. Är oändligt tacksam över detta.
Undrar just hur det gått för de andra?

OBS: Bilden är en illustration. Det är jag som lagt in varningstecknet för MRSA.

Kopierade mediciner: ”När jag fick babianröv”

Livet kan bli mer spännande än man räknat med. Det började på allvar i feruari/mars. 
En allt mer tilltagande klåda.
Först en liten röd prick som såg ut som ett myggbett, sedan tusentals från hjässan ner till knäna. 
En explosion. 
Klådan formidabel. 
Akutremiss till Hudkliniken i Malmö. 
”Eksem,” sa doktorn och tog vävnadsprov-se lilla bilden. 
Behandling med ultraviolett ljus som ingår i vanligt solljus, 25-30 behandlingar, tre gånger i veckan. Först, helt naken, 40 sekunder sedan 50 sekunder i ett supersolarium-se bild här nedanför. 
Det blev för mycket på en gång. Mina gräddvita skinkhalvor som knappast någonsin sett solen slog bakut. Blev röda som en babianröv. 
Det ultravioletta ljuset är den del av strålningen som gör att man blir röd om man solar för länge. 50 sekunder i supergrillen blev för mycket, för mina gräddvita skinkhalvor. Babianröv är ingen överdrift. 
Det blev till att hoppa över en solning. 
Sedan på det igen. 
Vi startade med 25 sekunder med försiktig höjning vid behandlingstillfällena. Och se på fan: eksemen på kroppen har försvunnit, endast irriterande prickar kvar i huvudsvålen. Då ringde hudläkaren: 
”Rockbäck. Jag har fått svaret på vävnadsprovet. Du har fått eksem av en kopierad medicin. Vi ska nu utreda vilken av dina mediciner det är.” 
Se på fan tabletter, som Martin Ljung sa i en rolig monolog. 
Det florerar en sjuka på landets Apotek. Den ordinarie medicinen som läkaren skriver ut, byts ut av apotekspersonalen till en billigare som de säger, är helt ofarlig och har samma verkan. Då fick jag alltså gräslig eksem-och babianröv. 
Förbannad? 
Det är bara förnamnet. 
Återkommer. 
Garanterat. 
Även till Läkemedelsverket, var så säker på det.

Solen ett helvete för 100 000-tals svenskar

De flesta svenskar som lider av eksem i någon form, borde sitta som gubben på löpsedeln: väl påpälsade med hatt under ett parasoll. 
Det är naturligtvis ingen enkel sak i den svenska högsommaren med solen i högform. 
Statistiken på området är osäker. 
Ungefär 1 miljon svenskar lider av eksem, av en eller annan form. Några hundratusen så illa att de borde undvika solen helt. 
För dessa stackars satar gäller gräddvit som en engelsman. 
Själv har jag varit en soldyrkare under hela mitt liv. Jag har snabbt förvandlats till en vacker gräddkola. 
Det tog slut för över tio år sedan. 
Jag opererades för hudcancer. Visserligen ofarlig, men ändå. Tappade lusten för både solen och badet (fuskade med solen). 
Numera brottas jag med eksem. Ser ut som en flamingo. Kliar som hela Norrlands myggarmé har landat på kroppen.
Resultatlösa åtgärder har sats in. Nästa anhalt blir Hudkliniken i Lund. 
Där kommer jag springa på min lekkamrat som har klippkort till stället. 
”Ingen sol. Täck kroppen med kläder. Mössa, keps eller hatt på huvudet. Sitt under ett parasoll”.
 Läkarens ord träffar mig som ett piskrapp. 
Vi är som sagt var några 100 000 svenskar som ingen talar om. 
Det glömda folket.