Tror knappt jag är
ensam om känna mig som en inbrottstjuv vid kontakt med sjukvårdens
akutmottagningar.
Det känns varje gång som man skulle behöva en
livboj för överleva dessa samtal.
Du har fått en akut åkomma som
kräver en läkare. Tycker du i ditt febriga liv.
Det tycker sällan
sköterskan med uppgift sortera bort hitta-på-sjukdomar. Du ställs
inför frågor som påminner om en polisutredning.
Överlever du kan
du möjligen-men bara möjligen-få tid till en akutläkare. Du kan
också sorteras bort till en distriktssköterska. I sämsta fall får
du besked om att ringa i nästa dag i stället. Alla tider är
nämligen bokade.
Du sitter där med lång näsa.
Ungefär så här
går det till i stort sett i hela landet. Självklart fattar även
jag att grindvakten måste finnas där. Absolut en av de tyngre
arbetsuppgifterna en sköterska kan åka på.
Grindvakt med uppgift
krossa dina drömmar om en läkarkontakt.
Det finns patienter som
ringer upp som inte är världens roligaste patienter.
Gnällspikar.
Sjukast i hela världen.
Det finns helt enkelt inga andra medborgare
som är sjukare, så det så.
I går-söndag-sökte jag akut för
ögoninflammation på höger öga. Ringde Getinge Vårdcentral på
Lunds sjukhusområde. Fick en tuff grindvakt i örat.
Bortdribblad.
Ringde i morse till Vårdcentralen i Lomma.
Mötte en omtänksam
grindvakt.
Snart målgång.
Pumpade upp min livboj.
Nu så.
Kanske.
FOTNOT: bilden spegelvänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar