Mina extra ben har slocknat-depp i kubik

Här står jag och hänger över min el-scooter i hallen. Den har slocknat. 

Det är där jag förvarar min älskade vän. 

I hallen. 

Perfekt värme för batteriet. Modeordet hållbarheten godis för elkraften. Överlevnaden kan därmed förlängas från fyra-fem år till det dubbla. 

El-scootern är mina extra ben. Mina normala laggar är icke något att skriva hem om. Därför är racern med 10 km/tim som topp, väldigt viktig för mig. Annars sitter jag också fast i hallen. (texten fortsätter efter bilden)

Den 28 juli 2017 köpte jag min racer på Hjälpmedelsteknik i Lomma. 

Bilden här ovanför provkör jag den för första gången. Sedan dess har vi blivit som ler och långhalm tillsammans. Kärlek kallas det också för. 

Ett känt blickfång i byn. 

I stort sett dagligen har vi tagit en tur ut i verkligheten. 

Träffat otaliga trevliga medborgare. 

Fått goda historier mig till livs. Många slutat som blogginlägg. Har gått som en klocka. 

Aldrig några problem. 

Tills idag torsdag. 

Batteriet laddat upp för körfest. Trots det satt min vän fast i hallen. Rörde sig inte en millimeter. 

Elen fungerade. 

Ändå stendöd. 

”Något med det tekniska. Vi hämtar den på fredag morgon,” sa Franko på Hjälpmedelsteknik. 

Tack för det. 

Jag behöver verkligen mina extra ben. 

FOTNOT: Jag kallar den för racer. Känner mig då mer som Lewis Hamilton.