Vi trodde mardrömmen var över. Då dyker nästa nattmara upp. Fyller oss åter med gastkramning. I alla fall för oss som håller på Malmö FF.
I över 500 dagar har
vi levt med coronarestriktioner. Kulturen med Jonas Gardell i spetsen
har kvidit under oket.
Ingen publik.
Allt inställd.
Sportvärlden
har som bekant haft samma publikfria resa. MFF:S trojka larmat och
stått i.
”Begriper inte Folkhälsomyndigheten, att vi kan ta vårt
ansvar?”
Orden ekat över en tom fotbollsanläggning.
Inget har
hjälpt.
Då kom plötsligt ljuset.
Efter över 500 dagar släpptes
så alla restriktioner den 29 september.
Jonas Gardell blev glad.
MFF:s trojka blev nästan ännu gladare.
Igår-söndag-folkvandring
till Friends Arena och MFF:s hemmaborg. Premiärmatchen med
fullskalig publik mot Mjällby drog över 21 000 åskådare. Det var
fest, glam, sång och bengaler. Arenan klädd i blått.
Sedan började
då matchen.
Det blev en ond dröm för alla blåa fantaster. Förlust
med 1-0 mot "sillastryparna".
Lirarna i MFF utan glöd.
Laget kvar i
bussen som man brukar säga. Visade inget intresse visa upp sig för
den stora publiken.
Nej, det var bättre förr.
Utan publik.
Kanske
inte ändå, men ändå.
Det var ju inte så här det skulle sluta.
Ledningen i MFF lär haft en sömnlös natt.
I Blekinge jublade
Mjällbyfantasten och TV-mannen, Peter Kullring.
Det gjorde han rätt
i.
Vi andra fick i stället uppleva, ”Den stora mardrömmen.”
Utan respirator.
Inte nog med det.
I Champions League ska MFF spela två
matcher mot Chelsea och en borta mot Juventus.
Två världslag.
Bevare mig väl.
Har någon en bibel över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar