Det känns inget vidare
alls, när någon av dina läkare plötsligt avlider. Här har hen
gett järnet för komma till rätta med din/dina sjukdom/sjukdomar.
Plötsligt en dag när du kommer för behandling finns inte läkaren
kvar. Hen har överraskande gått till de sälla jaktmarkerna.
Kom
och tänka på det i förra veckan. Läste minnesord i
Sydsvenskan om en läkare som gått bort 75 år gammal. Kände väl
igen honom.
Min första läkare på Njurmedicin på
Universitetssjukhuset i Lund för över 40 år sedan.
En
patientläkare.
Vänlig och kunnig njurspecialist. Han skötte om min
sviktande hälsa under några år. Vi hade ett utmärkt samarbete.
Efter det har min resa inom den svenska sjukvården kantats av flera
läkare som avlidit.
En eminent kirurg som opererat mig framgångsrikt
flera gånger fick hjärtstopp. Kolliderade med bilen i ett träd och
dog. Om han inte var död redan före kraschen.
Efter en tuff
canceroperation undersöktes jag av en vänlig och omsorgsfull
doktor. Han led själv av cancer i munhålan. Dog efter en kort tid.
Jag överlevde min cancer.
Ni förstår själva hur mina tankar far omkring.
För
några år sedan hade jag en fantastisk läkare på
Universitetssjukhuset i Lund.
En riktig stjärna.
Han var helt
otroligt kunnig. En sjukvårdens dirigent i världsklass.
Även som
patientläkare.
Släppte aldrig greppet över dina sjukdomar. Vilket
är en ovanlig kombo.
En dag dog han mitt i steget.
Bara slocknade.
Föll död ner.
Gud vad jag saknar honom.
Jag har haft flera andra läkare
som avlidit, men vi stoppar där. Jag orkar inte mera.
Ni förstår
säkert själva.
Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar