Sitter och bläddrar i
Sydsvenskans välmatade bilaga om veckans TV-tablåer. På slutet har
man hängt på radiotablåerna som en släpvagn.
Ännu en välmatad
helsida.
Där tar det stopp.
Tvärnit.
Kan omöjligt läsa ett enda
radioprogram med mina ordinarie glasögon. Allt blir till en gröt
med små texter.
Hämtar mina läsglasögon.
Hjälper föga.
Letar
fram Sherlock Holmes förstoringsglas. Plötsligt växer
radioprogrammen fram som knopparna på vårens buskar i Täppan.
Det
är alltså priset man får betala i ålderdomens hektiska liv.
(texten fortsätter efter bilden)
Synen blir sämre. Det
hör åldrandet till, säger du. Visst så är det. Trots jag
opererade bort grå starr och provade ut nya glasögon hösten 2021.
Så sitter jag där likt förbannat med Sherlock Holmes
goggles-förstoringsglaset. Kämpar med Sydsvenskans tablå om
kommande radioprogram.
Kanske borde jag åter prova ut nya glasögon.
Känns väl tidigt, men ändå.
Sydsvenskans lästest blev en
prövning i morgondimman vid frukostbordet.
Det var väl rostat bröd
jag åt?
”Nä, en skiva lingongrova. Du borde nog också testa dina
smaklökar,” sa hustrun och log sockersött mot gubbens förstelnade
blick.
Och där stoppade vi livet.
För en stund i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar