Sjukvårdens mörka hemlighet-byte av läkare ett riskmoment

Jag har varit en del av den svenska sjukvården sedan 1950. Då var jag ett litet barn. Låg inlagd för scharlakansfeber på Halmstads sjukhus. 
Isolerad. 
Fick inte ens träffa mamma eller pappa. Det var så det gick till för snart 70 år sedan. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna som Liberalernas partiledare, Jan Björklund, säger. 
Mina sjukdomar har stått som spön (förlåt Björklund) i backen. Flera dödligt allvarliga sjukdomar. 
Otaliga operationer. 
Stort som smått. 
Mängder av läkare har passerat revy. 
Vissa bättre än andra. Några slutat som stjärnor inom läkarvetenskapen. Rockbäcks sviktande hälsa en utmärkt träningsrunda mot större uppgifter i USA. Andra gått i pension eller själv avlidet, när de gett järnet för hålla Rockbäck vid liv. 
Hur som helst. 
Det är nu det blir bekymmersamt. 
På en specialistklinik ”ärver” en annan läkarkollega dina irrfärder inom den svenska sjukvården. 
Redan vid det första mötet, märker du att den nya läkaren är dåligt påläst i ditt fall. Det är nu din utbildning av nykomlingen startar. Detta är av yttersta vikt, för det handlar syvende och sist om ditt eget liv. 
En ny läkare med fräscha ögon, kan plötslig få för sig du ska ta hans favoritmediciner. Trots att det du redan har plockat i dig funkat jättebra de senaste 20 åren. 
Fallgroparna otaliga. 
För tillfället har jag ett hjärtflimmer som ställer till mycket oreda för mig. Väntar på en el-konvertering. Det blir den tionde sedan 2004. Brukar fungera alldeles utmärkt. Då har jag fått ett problem på halsen som egentligen kanske inte är något problem alls, utan endast jag som är nojig. 
Min hjärtläkare sedan 2004 är utbytt. 
När vi träffades var han en mycket begåvad ung man. Snart nog både professor samt en internationell auktoritet på hjärtats mysterium. Jag var alltså under den absolut bästa tänkbara läkarvård. 
Ställde till och med upp för honom i undervisningen av läkarstudenter. Berättade under muntration, att ett förmaksflimmer också kan uppföra sig som ett barnprogram i TV, Bo-li-bom-pa. 
Nu har min duktige hjärtläkare fått nya spännande uppdrag i USA. Därför träder en annan läkare in på banan. 
Jag blir omedelbart nervös. 
Jag vet. 
Det blir till börja om från allra första början igen med journalanteckningar, medicinlistor och förhoppningsvis tusen andra viktiga frågor som alla läkare inte är det minsta intresserade av. Det är jag. För det gäller mitt liv. 
Varför berättar jag då allt detta? 
Tänkte det kunde vara bra att veta. 
Insider information. 
Svensk sjukvård är inte bara köer eller väntetider på akuten. Svensk sjukvård är så mycket mer. 
Slutar jag inte nu, är det på väg bli en bok i psykoterapi. 
Därför stopp.

Calle Rockbäcks galna dag på röntgen i Malmö

Det här är Sofia. Röntgensköterska på Ellenbogen i Malmö. Hon gav mig en glad, tokig och härlig dag onsdag förmiddag. 
Sofia var av en helt annan kaliber, än den surpuppan som hyvlade av mig i går på ortopeden i Lund-se tidigare blogginlägg. 
Mina trassliga höfter skulle röntgas. 
Sofia mötte mig med ett glatt leende. 
”Nejmen, är det inte Magister Tutnäsa som kommer”, kvittrade hon. 
”Jag är i alla fall pappa till Johan som skrivit böckerna, så jag är väl farfar då”, svarade jag förvånat och mådde genast mycket bättre. 
Det visade sig att Sofias dotter var helsåld på Magister Tutnäsa. Något av husguden, förstod jag. 
Det blev plötsligt en röntgen med glada skratt och lustiga kommentarer. Ellenbogen har verkligen en pärla i Sofia. Hon räddade min dag. 
”Nu får du se till så dottern går vidare med Johans andra populära böcker om Flax och Rekordfarfar”. 
”Ja, det måste jag”, svarade Sofia och röntgade mig efter alla konstens regler. Se där-en skönt galen dag på röntgen i Malmö. 
Svensk sjukvård har sina ljusa stunder. 
Sofia till exempel. 
Puss, på dig. 
Tack för att du finns.

Calle Rockbäck mötte djävulen i Lund-på ortopeden

Det var precis så jag uppfattade henne: en djävul med huggtänder och gula kattögon. 
Möjligen söt i allt elände. 
Vad vet jag, för jag talade med den oförskämda sköterskan i telefon. 
Nu, mitt Herrskap, får ni tredje delen i kampen om min raserade högra höft. Den korta versionen. 
Jag har 70-års erfaren av svensk sjukvård. 
När jag för några år sedan låg inlagt under flera veckor på ortopeden i Lund, hade jag ca 30 förvirrade läkare som jobbade med mitt då trasiga liv efter en olycka. Det var ingen kul upplevelse. 
Fast jag är tacksam över att de räddade mitt liv. 
När jag i går ringde dit för bli uppsatt på min läkares telefonlista, så han kunde ringa mig, blev det tvärstopp. 
Något som varit en självklarhet under både 80-1990-talet, var 2017 helt omöjligt. 
Sköterskan morrade. 
Jag såg djävulen i huggtänder med gula kattögon fräsa åt mig. 
”Det har gått ett år. Du är ute ur rullarna.” 
Jag försökte med att jag varit patient på ortopeden i Lund i 32 år och ville endast få en remiss till röntgen. 
”HA-begriper du inte. Det har gått ett år. Du är ute.” 
Den arga damen som förhoppningsvis var söt, helt omöjlig. 
”Gå till din vårdcentral”, väste hon så fradgan skvätte i örat på mig. 
Klick och slut. 
I dag var jag hos min förtjusande husläkare på Lomma Vårdcentral. Jag drog storyn för hennes. Hon gapade av pur förvåning. 
Givetvis fixade hon en remiss för röntgen av min illa höft. Det blir i morgon-onsdag. Ellenbogen i Malmö. 
Tack Jana. 
Personalen på ortopeden i Lund skulle behöva charmkursen som SAS-Janne Carlsson blev berömd för en gång i tiden.
Det hade gjort susen. 
Om inte annat så för patienten. 

Calle Rockbäck: ”Därför nobbade jag ambulansen”

Först och främst. 
Gör aldrig som jag. 
Blir du allvarligt sjuk. Ring genast efter ambulansen. 
Exakt samma sak inträffade i slutet av maj månad tidigare i år. Även den gången nobbade jag ringa efter ambulansen. Samma höft rasade sönder och samman. 
För att fixa klara av något så galet som jag gjorde sent i torsdags kväll, måste du vara både tränad med krämpor och svensk sjukvård. 
Dessutom ha alla möjliga omöjliga hjälpmedel hemma, inte minst värktabletter som sänker en noshörning. 
Och, inte minst. 
Det viktigaste. 
Är du man eller kvinna måste du ha någon vid din sida. 
Jag har en fantastisk hustru som har närmare 40-års erfarenhet med mina tillkortakommande. Utan den viktiga insatsen blir det ambulansen på stubinen. 
Nu har mina vansinniga smärtor stillats. Inte helt. Går åt rätt håll.
I morgon måndag ringer jag till ortopeden i Lund. Varit patient där i över 30 år. Måste få till en röntgen av min högra höft. 
Då infinner sig tre alternativ. 
Antingen fixar ortopedens mottagning en tid. 
Ber mig uppsöka akuten om jag vill komma till omedelbart.  
Gå via Vårdcentralen för få en remiss. 
Om jag åkt in direkt natten till i fredags med ambulans. Vet jag att jag blivit väl omhändertagen. Röntgad framåt morgonkvisten (i bästa fall). Kräkts av alla morfinsprutor. Det värsta av allt: jag är så jävla trött på ligga på lasarett. 
Här nedanför lastas jag in i en ambulans. 
Den gången fanns det ingen återvändo.

Boken alla talar om: Över 100 läkare räddade mitt liv

<

Jag har i många år grunnat över skriva en bok om den svenska sjukvården. Fast på mitt vis, med lätt anslag i texten. 
Mina nära och kära har uppmanat mig: skriv. 
Andra har sagt samma sak: skriv. 
Mitt CV som patient inom den svenska sjukvården är Ranelidiskt världsrekord. 
Ingen nu levande varelse från syd till norr eller öst till väst, kan konkurrera med min meritlista. 
Första sjukhusinläggningen kom redan 1950. 
Tre år senare opererades min brustna blindtarm bort av stjärnkirurgen, Fredrik Kock. Gift med primadonnan, Gaby Stenberg. 
Bara en sådan sak. 
Sedan har resan fortsatt i ett rasande sjukhus-och operationstempo i snart 70 år. Mitt liv uträknat ett antal gånger. 
Underbara möten med patienter, galna och skickliga läkare, över 100 till antalet som räddat mitt liv (jag har räknat). 
Sjukvårdspersonal att beundra men även se upp med. Upplevt en sjukvård som gått från nästan stenålder till dagens högeffektiva industri. 
Det skulle säkert bli en helt galen bok som lämnar stort avtryck. 
Vi får se. 
Det gäller orka skriva också. 
Det mesta har jag i mitt huvud, så det är ingen fara med den biten. 
För tillfället  behandlas jag på 5-6 helt olika vårdinstanser. 
Ligger också i fejd med en läkare på Vårdcentralen i Lomma. 
I eftermiddag ska jag till min fina sköterska, Linda, för omläggningen av kulhålet (ser ut så, men är inget kulhål-bara ett jävla hål) i min högra fot. 
Vet inte hur det slutar. 
Äventyret i sjukvården är som kriga likt en indian. Det gäller undvika en massaker som slaget vid Wounded Knee med Big Foot och grabbarna 1890. 
Jag tror jag får putsa upp fjäderskruden.

Svensk sjukvård: Brister i svenska språket-en patientfara

Efter snart haft ett 70-årigt förhållande med svensk sjukvård, är det hög tid jag lägger korten på bordet-SMASH! 
Under den här resan har jag behandlats av otaliga läkare: 
vissa har varit riktiga stjärnor, andra mindre bra, ett fåtal riktigt usla. 
De gånger det brustet riktigt ordentlig, har det berott på bristfälliga kunskaper i det svenska språket. 
En läkare från Irak fick till slut rött kort av mig. Han byttes ut. 
Jag har också mött mängder med övrig sjukvårdspersonal: allt från specialistsköterskor till städare av skiftande kulör. 
Hemskast var en SVENSK sköterska som plågade mig svårt efter en operation. 
En sadist. 
Det var för många år sedan. 
Ett ytterst ovanlig ovänligt bemötande inom den svenska sjukvården. Den gången drog jag en nitlott. 
En annan gång var det en undersköterska, med minst sagt usel svenska, som hade kunnat ställa till ett helvete för mig. Nu är jag en tränad patient. Vaksam på stolpskott. Jag röt så sjukhusväggarna skakar än i denna dag. 
Risken för oss patienter är alltså att varken de invandrande läkarna eller övrig utifrånkommande (sicket ord) personal inte fixar svenska språket. Det kan i värsta fall för patienten faktiskt leda till döden. (texten fortsätter efter bilden)

På Lomma vårdcentral har jag fått en ny ”husläkare”, Jana Risk (bilden). Kom från Tyskland 2002. 
Hon är helt fantastisk. 
2013 blev hon årets distriktsläkare i Jämtland. Doktor Jana Risk pratar banne mig bättre svenska än vad jag gör. 
I det stora hela har jag bra erfarenhet av svensk sjukvård, med lite nagg i kanten, här och var. Fast kvinnliga läkare är med sin mjukare stil att föredra. Väldigt duktiga och omsorgsfulla är de också.
Jana Risk är ett lysande exempel på det.
Viktigast för din hälsa: alla nya utifrånkommande (sicket ord) MÅSTE lära sig svenska. Annars kan det gå riktigt åt helvete. 
Då har man fått Svarte Petter. 
FOTNOT. (Jag borde skriva en bok om det här)

Pärla fast i barnets öra-Amerikansk sjukvård i ett nötskal

USA har världens bästa sjukvård? 
På grund av alla krig, allt skjutande i förorterna i de amerikanska städerna, blir kirurgerna topptränade. 
På sjukhusen är det en helt annan frenesi, än på svenska sjukhus. Jag har sett det med egna ögon. 
Titta bara vilka som får Nobelpriset i medicin, år ut och år in. Dessa skarpa hjärnor kommer i regel från USA. (texten fortsätter efter bilden)

Världens bästa sjukvård? 
Ja, om du har pengar och är försäkrad långt upp över öronen. 
I bland räcker inte ens det. Du riskeras pungslås in på skinnet. 
Se bara vad som hände min gode vän i Baton Rouge, Louisiana, USA, och hans lilla dotter. För någon vecka sedan petade storasyster in en pärla i lillasysters ena öra. Där satt den fast som berget. 
Inget ovanlig alls. Händer allt för ofta sådana olyckor även i Sverige. Barn är barn. Då plockas pärlan ut av en läkare. (texten fortsätter efter bilden)

Är barnet under 18 år blir kostnaderna 0 kronor. 
I Sverige. 
I Louisiana drogs en väldans cirkus i gång. 
Efter mycket om och men, misslyckade försök, steg notan med raketfart. Till slut var den uppe i över 30 000 svenska kronor. 
Och pärlan satt fortfarande fast som berg i barnets öra. 
Efter ytterligare några tusenlappar målgång: pärlan ut. 
Det lilla barnet glad igen. Läkarkåren pustade ut. Föräldrarna dränerades på många tusentals dollar. 
Världens bästa sjukvård? 
Tja, jag vet inte. Det beror på vad det är.
Vården kan i alla fall bli hiskeligt dyr för den enskilde medborgaren. 
Nej, om man skulle ringa Vårdcentralen. Det är den vi skäller på bara för att vi får sitta i telefonkö. 
Jag gör gärna det, men så har jag också högkostnadsskydd. 
Fri vård. 
Bara en sådan sak. Rena rama drömmen i USA.