Den optimala Fars Dags presenten-boken om Bosse Larsson personlig hälsning från Staffan Tapper

Vem hade kunnat ana, att Fars Dag skulle sluta med klang och jubel. Dagen började nämligen i moll. 
Far gått i baklås-deadlock. 
Det var mycket som skulle gå rätt, om Malmö FF skulle fixa biljetten ut i Europa 2019. Därför gick naturligtvis allting rätt. 
Far som numera får stanna hemma på grund av sjukdom, exploderade i TV-soffan. Klang och jubel, när familjen kom hem efter sett matchen på plats. 
Inte nog med det. 
Fars Dag presenten lyfte festen kring Janne Andersson mat: en kokt med bröd. Whisky och pilsnerdricka. 
Till det överlämnades presenten från sönerna. 
Hyllningsboken om MFF-ikonen, Bosse Larsson, av författarna Micke Sjöblom, Staffan Tapper samt bildredaktör Anders Roos. Dessutom med en personlig dedikation till far från den förträfflige Staffan Tappar. 
Far fick en tår i ögat. 
Jodå, far har mött Staffan på fotbollsplanen. 
Det var för 57 år sedan. Malmös skolmästerskap. Fars lag, Rörsjöskolan, blev mästare. Minns att Staffan grät av besvikelse. 
I vuxna livet stöttades familjen Tapper, när sonen drabbades av en fruktansvärd sjukdom och dog. 
Nu är det far som gråter. 
Därför kändes Malmösupportrarnas mäktiga tifo till familjen inför söndagens match mot Elfsborg extra fin-se bild här nedanför. 
Staffan tillsammans med dottern Emma samt med en bild på Börje Tapper, pappa till Staffan och Emmas farfar. 
Börje tog tre SM-guld med MFF. Skyttekung och VM-brons i Brasilien 1950. 
Det blev en Fars Dag som aldrig kan bli bättre.
Vi måste träffas, Staffan. 

Hycklarna

För 53 år sedan kom boken, ”Hycklarna” ut.  Det var en prästfrus memoarer skriven av Annalisa Nilsson, prästfru själv sedan 17 år tillbaka. 
Annalisa avslöjade en hemlig värld om allt hyckleri inom kyrkolivet. Församlingsarbetet många gånger ett inbördeskrig. 
Präster som använde sin gudomliga makt som fan-förlåt-själv för borsta ryggen på domkapitlet. 
Ogudaktiga förenings-och ordensbröder som röstar fram sin favorit i kyrkovalet, men aldrig besöker en kyrka. 
Det blev naturligtvis ett himla liv. 
Modiga Annalisa fick alla tänkbara svartrockare att rasa. 
Jag kom och tänka på den i dag bortglömda boken efter helgens kyrkoval. Inte sedan 1950 har så många svenskar gått och röstat i det bortglömda valet. 
Väldigt många har inte en susning om vad kyrkans liv handlar om. 
Skiter fullständigt i det. 
Allt är numera politik. 
Sverigedemokraterna stoppas. Det lyckades inte fullt ut. 
Likväl står vi med tomma kyrkor, när det är tid för högmässan på söndag. Religionen offrades på ett altare uppbyggt för stoppa Jimmie Åkesson. 
Märk väl. 
Svartrockarna tiger still. Finns väl inga kvar.
Annars började de fega ur efter Annalisas Nilsson bok, ”Hycklarna” som kom ut 1964. 
Själv blev jag konfirmerad i Pauli kyrka i Malmö för 57 år sedan-se bild här nedanför. Läste för den berömda prästen Mårten Werner. 
Årets rekordartade kyrkoval kändes ruttet. 
Eller som det står i bibelns Mosebok: 
”Herren skall slå dig med sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats.” 
Ge mig en whisky.

Boken alla talar om: Över 100 läkare räddade mitt liv

<

Jag har i många år grunnat över skriva en bok om den svenska sjukvården. Fast på mitt vis, med lätt anslag i texten. 
Mina nära och kära har uppmanat mig: skriv. 
Andra har sagt samma sak: skriv. 
Mitt CV som patient inom den svenska sjukvården är Ranelidiskt världsrekord. 
Ingen nu levande varelse från syd till norr eller öst till väst, kan konkurrera med min meritlista. 
Första sjukhusinläggningen kom redan 1950. 
Tre år senare opererades min brustna blindtarm bort av stjärnkirurgen, Fredrik Kock. Gift med primadonnan, Gaby Stenberg. 
Bara en sådan sak. 
Sedan har resan fortsatt i ett rasande sjukhus-och operationstempo i snart 70 år. Mitt liv uträknat ett antal gånger. 
Underbara möten med patienter, galna och skickliga läkare, över 100 till antalet som räddat mitt liv (jag har räknat). 
Sjukvårdspersonal att beundra men även se upp med. Upplevt en sjukvård som gått från nästan stenålder till dagens högeffektiva industri. 
Det skulle säkert bli en helt galen bok som lämnar stort avtryck. 
Vi får se. 
Det gäller orka skriva också. 
Det mesta har jag i mitt huvud, så det är ingen fara med den biten. 
För tillfället  behandlas jag på 5-6 helt olika vårdinstanser. 
Ligger också i fejd med en läkare på Vårdcentralen i Lomma. 
I eftermiddag ska jag till min fina sköterska, Linda, för omläggningen av kulhålet (ser ut så, men är inget kulhål-bara ett jävla hål) i min högra fot. 
Vet inte hur det slutar. 
Äventyret i sjukvården är som kriga likt en indian. Det gäller undvika en massaker som slaget vid Wounded Knee med Big Foot och grabbarna 1890. 
Jag tror jag får putsa upp fjäderskruden.

Filmsuccé: ”En man som heter Ove”-verklighetens Ove fastnade i Ölandstoken.

Filmen med Rolf Lassgård som Ove har jag inte sett. Boken om Ove har jag däremot läst. Eftersom allt pekar på en stor filmsuccé, kommer grannar runt om i Sverige i smyg studera sina grannar.  
Granne på granne, så att säga.
Vem är som filmens Ove? 
Bor det någon Ove i min villaförening? 
Finns Ove i vår bostadsrättsföreningen? 
Vi är många som mött en Ove i våra liv. Utan haft något namn på honom: en vresig ordningsman som pekar med hela handen som områdets egen polis. 
Ove en man i övre medelåldern. 
Kan också vara en pensionär som plötsligt inte har sitt jobb att gå till. Förvandlas lätt till en vresig Ove. 
Ogräs i rabatterna kan få Ove att spåra ur. 
Årsmötena förvandlas gång efter annan till gräsliga rabalder om ogräs. 
Just den typen av Ove har jag mött en och annan gång i mitt oändligt händelserika liv. En annan gång gick det mycket vilt till.
Jag minns för några år sedan när vi tömde min avlidna mors lägenhet i Lomma. Med ett släp till bilen blockerades gångbanan för en kort stund. 
Då kom verklighetens Ove ångande med sin permobil. 
Han blev fullständigt galen. 
Gapade och skrek. 
Fick tokspel.
Backade sitt åkdon. Tog sats för omkörning, trots det inte fanns plats för någon omkörning. Full gas framåt. 
Med ett brak fastnade Ove i en Ölandstok, en flerårig buske. 
En kvist kilade sig också in under skjortkragen. 
En annan kvist med gula blommor, piskade Oves ena kind röd. 
Token tog den tokige fan, skulle man kunna säga.
Permobilen med Ove satt fast som i ett skruvstäd.
Resten är historia. 
När mina söner var små, kallade de verklighetens Ove för Dysterkvist. 
Så se upp för Ove. 
Han finns.
Alldeles i din närhet. 

Nominerad till Nobels Fredspris-Greg lurade hela världen

Det började med att jag hösten 2010 såg Greg Motenson som firad gäst hos Skavlan. 
Den pratglade amerikanen hade samlat in miljontals dollar till sin organisation, Central Asia Institute (CAI). Pengarna användes till att bygga skoler till fattiga barn i Pakistan och Afghanistan. 
Även USA:s president, Barack Obama, skänkte ett större belopp till organisationen. 
Om alla sina äventyr i de otillgängliga bergen, bland annat blev han tillfångatagen av talibanerna m m, berättade han för den etablerade journalisten, David Relin. 
Det blev boken, Tre koppar te, som blev en världssuccé. 
Det var därför en hyllad Greg Mortenson som också blivit nominerad till Nobels Fredspris två gånger, satt och skroderade hos en imponerad Skavlan.

Det skulle emellertid visa sig vara lögn och förbannad dikt. 
Greg Mortenson visades sig vara en patologisk lögnare som lurade hela världen med sin fantastisk historia. 
Den som stack hål på hela ballongen, var den världsberömde alpinisten och författaren, Jon Krakauer (bla Tunn luft). 
Jon reagerade på öppningsberättelsen om att Mortenson intresse startade med att han försökte bestiga Mount Everest 1993. 
Jon som kan sina berg kollade. Det stämde inte alls. Han grävde vidare. Fann att allt var lögn och förbannad dikt. Talibanerna som pekades ut var helt vanligt fredliga pakistaner osv osv. 
Det visade sig också att skojaren tankat ut närmare fem miljoner dollar från CAI och levt ett lyxliv. 
Det berömda TV-programmet, 60 Minutes, följde upp. 
Allt rasade samman. 
Vi hade alla blivit blåsta. 
Nu har myndigheterna hemma i Montana, USA, krävt Greg Mortenson på en miljon dollar. Journalisten, David Relin, som på sitt vis faktiskt var helt oskyldig men lurad, slängde sig framför ett godståg hemma i Portland, USA. 
Och jag sitter här med skojarboken och bläddrar. Hur som helst så var den mycket bra.