Filmen med Rolf Lassgård som Ove har jag inte sett. Boken om Ove har jag däremot läst. Eftersom allt pekar på en stor filmsuccé, kommer grannar runt om i Sverige i smyg studera sina grannar.
Granne på granne, så att säga.
Vem är som filmens Ove?
Bor det någon Ove i min villaförening?
Finns Ove i vår bostadsrättsföreningen?
Vi är många som mött en Ove i våra liv. Utan haft något namn på honom: en vresig ordningsman som pekar med hela handen som områdets egen polis.
Ove en man i övre medelåldern.
Kan också vara en pensionär som plötsligt inte har sitt jobb att gå till. Förvandlas lätt till en vresig Ove.
Ogräs i rabatterna kan få Ove att spåra ur.
Årsmötena förvandlas gång efter annan till gräsliga rabalder om ogräs.
Just den typen av Ove har jag mött en och annan gång i mitt oändligt händelserika liv. En annan gång gick det mycket vilt till.
Jag minns för några år sedan när vi tömde min avlidna mors lägenhet i Lomma. Med ett släp till bilen blockerades gångbanan för en kort stund.
Då kom verklighetens Ove ångande med sin permobil.
Han blev fullständigt galen.
Gapade och skrek.
Fick tokspel.
Backade sitt åkdon. Tog sats för omkörning, trots det inte fanns plats för någon omkörning. Full gas framåt.
Med ett brak fastnade Ove i en Ölandstok, en flerårig buske.
En kvist kilade sig också in under skjortkragen.
En annan kvist med gula blommor, piskade Oves ena kind röd.
Token tog den tokige fan, skulle man kunna säga.
Permobilen med Ove satt fast som i ett skruvstäd.
Resten är historia.
När mina söner var små, kallade de verklighetens Ove för Dysterkvist.
Så se upp för Ove.
Han finns.
Alldeles i din närhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar