Låt livet blomma-besked idag om jag drabbats av en stroke

 

Ni som hängt med på bloggen minns säkert min kaosartade midsommar. Dagen före midsommarafton hamnade jag på Lomma Vårdcentral. Jag hade drabbats av en galen yrsel. Kunde varken stå eller gå. En fruktansvärd upplevelse. Fick köra med min el-scooter in till läkarens behandlingsrum. Undersökningen fick ske med mig sittande kvar i min racer. Läkaren undersökte mig så gott det nu gick. 

”Misstänker du drabbats av inflammation på balansnerven. Vill skicka dig med en ambulans in till sjukhuset i Lund. Utesluta att du inte fått en stroke,” kom läkaren fram till. 

Jag vägrade ambulansen. 

Det var kanske korkat av mig. 

Jag körde sakta hem i stället. 

Mådde apa.

 Skrev om min vägran till ambulans på bloggen. Årets midsommar blev i alla fall den mest yra midsommar jag upplevt, om Herrskapet förstår vad jag menar. Trots kranvatten i snapsglaset. 

Verkligen inget kul alls. 

Efter någon vecka började yrseln klinga av. Inte hastigt utan plågsamt sakta. 

Jag fick mitt ömma huvud röntgad den 18 juli. Då fanns i alla fall inte mycket av yrseln kvar. 

Idag måndag fick jag så äntligen röntgen beskedet. Läkaren ringde: 

”Rockbäck har ett perfekt huvud. Ingen stroke,” löd det glada beskedet. 

Pust, pust...låt livet blomma.

Vaccinspruta bokad: Dagen som blev ner och UPP!

 

Onsdagen började i moll. 

Först oro behöva ge sig in till det stora lasarettet i Lund. Röntgen av risig axel och revben som är av. 

Röntgen lätt som en plätt. 

Nej, oron är att behöva ge sig in i något som kan vara en smittohärd. 

Själva sjukhuset, alltså. 

Oron dämpades omgående.Handsprit och munskydd delades ut redan i portgången. 

Oroande mycket folk på banan som det heter. Fast allt flöt på med avstånd samt en ensam ledsen hiss. Van att åka stuvad upp och ner. Nu enbart jag själv. 

Åter hemma. 

Tid att pusta ut. 

Då ringde telefonen. Det var vännen Eva-se den inlagda lilla bilden här ovanför-som slog larm. 

”Det finns massor med lediga tider utlagda på Vårdguiden till Lomma Vårdcentral för en vaccinspruta,” skrek hon nästan i min trattlösa mobiltelefon. 

I dessa tider bli en människa nästan galen inför ett sådan efterlängtat besked. 

Jag satte mig frustande vid min stationära dator. 

Loggade in.

Vårdguiden.

Se på fan. 

Bara till välja vraka bland tomma tider lördagen den 17 april från 70-75 år. 

Jag bokade och tjoade. 

I soffan satt hustrun och bokade via mobilen och tjoade. Äntligen målgång. 

Tack för tipset, Eva. 

Det fick fan i mig bli en whiskey på det. 

Skål!

 

Calle Rockbäcks galna dag på röntgen i Malmö

Det här är Sofia. Röntgensköterska på Ellenbogen i Malmö. Hon gav mig en glad, tokig och härlig dag onsdag förmiddag. 
Sofia var av en helt annan kaliber, än den surpuppan som hyvlade av mig i går på ortopeden i Lund-se tidigare blogginlägg. 
Mina trassliga höfter skulle röntgas. 
Sofia mötte mig med ett glatt leende. 
”Nejmen, är det inte Magister Tutnäsa som kommer”, kvittrade hon. 
”Jag är i alla fall pappa till Johan som skrivit böckerna, så jag är väl farfar då”, svarade jag förvånat och mådde genast mycket bättre. 
Det visade sig att Sofias dotter var helsåld på Magister Tutnäsa. Något av husguden, förstod jag. 
Det blev plötsligt en röntgen med glada skratt och lustiga kommentarer. Ellenbogen har verkligen en pärla i Sofia. Hon räddade min dag. 
”Nu får du se till så dottern går vidare med Johans andra populära böcker om Flax och Rekordfarfar”. 
”Ja, det måste jag”, svarade Sofia och röntgade mig efter alla konstens regler. Se där-en skönt galen dag på röntgen i Malmö. 
Svensk sjukvård har sina ljusa stunder. 
Sofia till exempel. 
Puss, på dig. 
Tack för att du finns.

Calle Rockbäck mötte djävulen i Lund-på ortopeden

Det var precis så jag uppfattade henne: en djävul med huggtänder och gula kattögon. 
Möjligen söt i allt elände. 
Vad vet jag, för jag talade med den oförskämda sköterskan i telefon. 
Nu, mitt Herrskap, får ni tredje delen i kampen om min raserade högra höft. Den korta versionen. 
Jag har 70-års erfaren av svensk sjukvård. 
När jag för några år sedan låg inlagt under flera veckor på ortopeden i Lund, hade jag ca 30 förvirrade läkare som jobbade med mitt då trasiga liv efter en olycka. Det var ingen kul upplevelse. 
Fast jag är tacksam över att de räddade mitt liv. 
När jag i går ringde dit för bli uppsatt på min läkares telefonlista, så han kunde ringa mig, blev det tvärstopp. 
Något som varit en självklarhet under både 80-1990-talet, var 2017 helt omöjligt. 
Sköterskan morrade. 
Jag såg djävulen i huggtänder med gula kattögon fräsa åt mig. 
”Det har gått ett år. Du är ute ur rullarna.” 
Jag försökte med att jag varit patient på ortopeden i Lund i 32 år och ville endast få en remiss till röntgen. 
”HA-begriper du inte. Det har gått ett år. Du är ute.” 
Den arga damen som förhoppningsvis var söt, helt omöjlig. 
”Gå till din vårdcentral”, väste hon så fradgan skvätte i örat på mig. 
Klick och slut. 
I dag var jag hos min förtjusande husläkare på Lomma Vårdcentral. Jag drog storyn för hennes. Hon gapade av pur förvåning. 
Givetvis fixade hon en remiss för röntgen av min illa höft. Det blir i morgon-onsdag. Ellenbogen i Malmö. 
Tack Jana. 
Personalen på ortopeden i Lund skulle behöva charmkursen som SAS-Janne Carlsson blev berömd för en gång i tiden.
Det hade gjort susen. 
Om inte annat så för patienten. 

Cirkus Rockbäck

Fredagen blev topp 1. 
Farfar och farmor invaderas av fem barnbarn i åldersspannet 3-12 år. 
Föräldrarna på bio. 
Star Wars. 
Barnbarnen fungerade hur bra som helst. De bjöds på köttgrotta (favorit) i ugn, glass, julmust, cola och godis. Sedan blev det hoppa och studsa under några timmar. 
Inte farfar som mest satt förvånad och kollade in Raketen. I uppdraget ingick nämligen också ”vårda” en liten hundvalp modell snart stor. 
Raketen for verkligen fram som en raket. 
400 km/tim. 
Utan paus. 
Där hängde inte ens barnbarnen med. 
Det var något alldeles enastående krut i den valpen. Ändå har farfar haft egen jycke under många år. 
Mattfransarna rök i 400 km/tim. 
Ja, det var en upplevelse. 
Tyckte farfar och barnbarnen. 
Inte farmor som fick städa upp spillrorna av hemmet.

Lördagen blev topp 2. 
Farfar röntgades på Ellenbogen i Malmö. 
Roligaste var värdeskåpet. 
I varje bås säkrades nycklarna med en sked, stekspade eller en visp. 
Rätt fyndigt, faktiskt. 
Farfar hamnade i skåpet med vispen. 
Röntgen gick bra. 
Man fann att farfar i stort sett var sjösatt på torra landbacken. 
Sedan bar det av ut till Swedbank Stadion. 
Hämtade ut årskorten till MFF säsongen 2016. 
Det regnade. 
Det gjorde inte så mycket. Farfar redan full med vatten. 
PLING! 
På dörren. 
Raketen. 
Familjen med barnen (2 stycken) på julfest. 
I dag var Raketen mycket trött. Inte ens mattfransarna, ja, de som var kvar, vill säga, lockade. Rak lång somnade Raketen. 
Dagens avfyring på sparlåga. 
Soppatorsk. 
För hur länge då?

Total lycka

”Lyckan kommer, lyckan går. Lycklig den som lyckan får.” 
En ramsa som jag läste som liten rar Gosse. 
Mer än 60 år senare läste jag i dag åter detta klassiska barnrim. 
Tro nu inte det var lätt att hamna i denna sällhet. 
För en tid sedan testade min lungfunktion. Den var usel. Endast 52 procent fanns kvar av mina lungor. 
Det fick bli röntgen. 
Oro. 
Har man en gång i tiden överlevt en komplicerad njurcanceroperation, kan man tänka sig det värsta scenariot. 
Jag kände mig inte död, men nästan. 
Nu väntade jag på det tunga beskedet. 
Ännu större oro. 
Doktorn lovade ringa mig. Ge svaret på lungröntgen. Till slut orkade jag inte vänta längre. 
I morse ringde jag själv. Fick tala med Åsa, en sjuksköterska. Denna underbara människa lovade fixa biffen. 
En halv timme senare ringde hon med beskedet: 
”Lungorna är helt bra. De säckade samman efter ditt tuffa år. Nu kommer de att återhämta sig fullt ut.” 
”Jag älskar dig, Åsa”, skrek jag rakt ut av glädje.
Klockan exakt 09.50.
”Lyckan kommer, lyckan går. Lycklig den som lyckan får.” 
I dag blev lyckan min. 
Gud som haver, så lycklig jag är. 
Svårare än så här, är det faktiskt inte att få uppleva riktig LYCKA!
Ja, OK då.
Tack!

Skräckfilm-fast på riktigt

Det är precis vad jag känner i dag. 
Oro och rädsla. 
Tätt samman packad till skräck.
Skräckfilm, fast på riktigt.
Vad jag än försöker tänka på; hjärnas tankar fylls upp av mina egna lungor. Absolut inget annat får plats. 
För en tid sedan testades min lungfunktion. 
”Dina lungor är usla, endast 52 procent funkar,” sa min läkare. 
Det är nu min oro sätter fart. 
Hjärnan maler tankar som kvarnen maler mjöl som sprids till fruktan i dag, då lungorna ska röntgas. 
Det är en av de mer behändig röntgenvarianter. Totalt smärtfri samt snabbt överstökad. 
Det kan inte hjälpas. 
Tankarna är där hela tiden.
Ingen kol. 
Testad. 
Lungcancer? 
Värsta tänkbara. 
Rökare? 
Nej. 
Fast har man för 17 år sedan gått igenom en omfattande operation för njurcancer, så finns tankarna där som mjölnarens mjöl som sprider sig för vinden. 
Söker tröst med hjälp av den glade sjömannen Karl-Alfred som käkar spenat och blir starkare än en oxe. Det kan behövas. 
Fram till nästa vecka sitter jag fast i en kniptång. Först då kommer läkaren att meddela resultatet. 
Till dess nynnar jag vidare på: 
”Här kommer Karl-Alfred boy, oj, oj...
FOTNOT. Det kändes befriande och få skriva av sig oron. Tack-för att du orkade läsa texten.

"Äckelpottagroggen"

Kartongen ser helt ofarlig ut. Namnet, Laxabon, låter tjusigt. 
Den goda laxen till julbordet i ny förpackning. 
Glöm det med en gång. 
I stället innehåller kartongen fyra vassa påsar med kemiskt medicinskt preparat. Dessa spädes ut med 4 l vatten som ska drickas mellan kl 14.00-19.00 i kväll. 
Det är just det som är den stora utmaning. För vätskan klar som vatten smakar; "äckelpottagrogg". 
Den sista halvlitern blir alltid en kamp. 
Ett litet vardags drama i all sin enkelhet. Fast jag HATAR varje sekund som vätskan pressas ner.

Det är ingen nyhet för mig. 
Jag har gjort denna röntgen förr i mitt oändligt spännande liv. 
Efter min allvarliga olycka den 3 april i år, blir det här te.x tredje gången gillt. Tarmsköljningen. 
Diarréns Formula 1. 
Fullt blås, om mitt Herrskap förstår vad jag menar. 
Ruggigt effektiv. 
Soprent. 
Rena spegelhallen i 3 meter tunntarm och målet för attacken; 5 meter tjocktarm. 
Coloskopi heter röntgenvarianten. 
På tisdag ska Dr Emma (samma namn som min numera döda farmor) sticka upp ett smalt böjligt instrument med inbyggd kamera i min trötta röv. 
Tarmen genomlyses. 
Sänds direkt i min interna TV. 
Det har jag inga som helst problem med. Man är väl fåfäng. 
Nej, det är det där med att hälla i sig 4 liter vätska i eftermiddag. Vätska som smakar död apa. Hoppas jag fixar det. Min oro är stor. 
Jag HATAR nämligen varje liten droppe av "äckelpottagroggen".

Till slut en liten kommentar om Göran Perssons sågning av partikollegan, Stefan Löfven, i gårdagens Agenda. En märklig historisk uppläxning från en f d socialdemokratisk statsminister, av en sittande socialdemokratisk statsminister. 
Tala om kris inom socialdemokratin.

En dag på röntgen-och en Härfågel!

Jag tillbringade gårdagen på röntgen i Malmö. Gjorde en supervariant, CT-colografiundersökning. 
Det är en av de mera jobbiga röntgentyper. Den kräver flera dagars förberedelse: från matomläggning till svält, och som avrundning stenhård laxering som förvandlar människan till en fontän i Malmös vackra parker. 
Quick step, den indiska varianten av diarré, är blaha, jämförelsevis. 
När du väl är på plats, sätts en pip i din ändalykt och du fylls med koldioxid. Tjocktarmen, ca 1,5 m lång, spänts ut till en spärrballong. 
Du har förvandlats till livs levande växhusgas. I sådant läge är det tur man inte är en miljöpartist. 
I ena armen har en nål satts in. 
En stund senare meddelar en metallisk röst från rymden, att kontrastmedel sprutas in om 16 sekunder. 
Du är färdig att röntgas. 
För min egen del innan jag ens kom in till det allra heligaste, blev det en rörig start. Maskinhaveri.

Jag skickades fyra våningar ner till en reservapparat. 
Där fick jag byta om till pappkalsonger med en pip-öppning baktill, samt en sällsynt liten klänning. 
Då kom beskedet. 
Maskinen på våning fyra fungerar åter. 
Det blev till att trava ut till hisshallen i entrén, iförd pappkalsonger med en pip-öppning baktill samt en sällsynt liten klänning. 
Jag log mot min förvånade omgivning som om jag inte gjort annat i mitt liv, än gått omkring med pappkalsonger med en pip-öppning baktill samt en sällsynt liten klänning. 
Både hiss färden tillbaka och själva CT-colografiundersökningen gick sedan bra. Personalen mycket vänlig och kunnig. 
Fast mitt bestående minne är varken pappkalsongerna eller klänningen. 
Nej, det är en gammal dams reaktion, när vi patienter fick beskedet om att maskinen var sönder. 
Hon tittade på mig och sa: 
”Maskinen sönder? Det kan fan inte vi hjälpa”. 
Varför är det så roligt när gamla damer svär?

HÄRFÅGEL I LOMMA 
Musikern, artisten, sångaren, journalisten och fågelskådaren, Tobias, låter meddela följande. En Härfågel har de senaste dagarna synts vid Strandhusen i Lomma. 
Spännande.
Håll utkik!