Tropiska nätter i Lomma: Manick räddar farmor och farfar brinna upp i hettan

 

Här räddar manicken farmor och farfar från brinna upp. 

I natt var det hårda bud. 

Cirkus 25 grader ute och 80 graders lavaström inomhus. Kändes det som. 

Tropisk nätter i Lomma. 

Inte fan dansades det som i tropiska nätter i Havanna. I stället stön och stånk, om Herrskapet förstår vad jag menar. 

TUT-TUT! 

Då kom Storsonen farande med en manick-se vinjettbilden. Ut genom fönstret åkte en slang, modell avloppsslang. Innetemperaturen sattes till 20 grader. 

Manicken byter alltså ut värmen inomhus till människovänliga grader. 

Fiffigt så säg. 

Det är inte utan man tänker tillbaka till den 25 januari 2013. Ute var det 15 minusgrader. Jag illustrerade det på bloggen med bilden här nedanför. 

En ska inte vara pjåskig.

 

Familjen Rockbäcks coronaplåga: 135 dagar i bild!

Den översta bilden tog farfar en solig dag, med en bitande vinternarig vind den 24 mars i år. Rekommenderat avstånd 1 meter. 
Den understa bilden tog farfar idag, den 6 augusti. 
Värmebölja. 
Rekommenderat avstånd 2 meter. 
Samlingsnamnet coronaviruset, covid-19. 
Det har gått 135 dagar mellan bilderna. 
Fortfarande vet inte farmor och farfar när de får krama sina barnbarn som kikar fram mellan blomster, buskar och blad. 
Vet vi då mer idag den 6 augusti, än vi visste den 24 mars? 
Då trodde vi, att det där förbannade viruset skulle ge med sig efter den annalkande påsken. 135 dagar senare vet vi bättre. 
Tror vi i alla fall. 
Det blir ingen ordning och reda på covid-19, förrän vi får ett fungerande vaccin. Säkert som amen i kyrkan.
Efter nyår? 
Våren 2021? 
Ingen vet. 
Tusen och en spekulerar. 
Säger sig veta. 
Trots att ingen vet ett skit, när vi får fram ett vaccin. Inte ens Anders Tegnell som faktiskt borde veta. 
Däremot tycks pajasen Jonas Gardell ha klart för sig: 
Avskeda folk i frontlinjen. 
Folk blir som galna i coronatider. 
Farmor och farfar håller ut. Håller avstånd. Karantänliv. Luftpussar familjen Rockbäck utanför staketet. 
Snart är vi värda en medalj.
Bloggpuss på er alla. 

Coronatider: En Valborgsmässoafton med sorgkant

Varje morgon hälsar jag, God Morgon, på fotografierna-se bild här ovanför-av barnbarnen som vi satt upp ovanpå pianot. 
Familjen Rockbäck har blivit fotografier. 
Jag frågar också barnaskaran hur de mår. Tröstar med att farmor och farfar som är i karantän, sovit gott och mår bra. 
På bilden kan ni också se en liten Kinagubben från Peking blåsa lur om våren som kommit och med den kärleken. 
En ung flicka-längst till vänster-kompar med en ukulele. 
Det är så familjen Rockbäck träffas numera. 
Några fotografier ovanpå pianot som farfar en gång i tiden trakterat med vilda boogie woogies. En Valborgsmässoafton med sorgkant. Då tänker jag också på alla de som det där förbannade viruset släckt livet för. 
Nej, annat var det förr i tiden. 
Minns med saknad när jag håll Valborgstalet-se översta bilden här nedanför-inför mängder med förväntansfulla Bjärredsbor. 
Några år senare hälsade min son, Johan, våren välkommen inför menigheten i Lomma. Johans barnböcker hade väckt stor uppmärksamhet.
Jag en stolt pappa.
Det var på den tiden vårt jordklot-se sista bilden här nedanför-ännu inte drabbats av en pandemi. 
På den tiden gick det lätt att sjunga in våren. 
Utan hjälp av några fotografier. 
Det var bättre förr.

Så kan också en 50-årig förlovningsdag firas

Visst minns ni lönnens näsor. Enkel och kul klibbade lösnäsan fast på våra näsor, när vi var barn. 
Det är en sak. 
Det är en helt annan sak, när man vuxet upp till ett gammalt tröskverk. Kranen har blivit alldeles för stor. 
Barndomens lösnäsa blir som en liten gräshoppa landat på snoken. Inte riktigt så kul längre. Hur som helst, så firade jag och hustrun vår 50-åriga förlovningsdag med just en lösnäsa och linbana. 
Det var hustrun som stod för den modiga bedriften med linbanan. 
All heder åt henna. 
Där fick jag lång näsa, skulle man gott kunna säga. 
Applåder mottages dygnet runt.

Guldkantad söndag i TV-soffan

Söndagen vi lämnat blev något alldeles extra hemma i TV-soffan. 
Först värmde vi upp med att se MFF återvända till jorden igen. 
Vinst mot Häcken med 2-0. 
Det var lite mer än vanligt som blev ovanligt i den här matchen. Inte bara på plan. Utan även på läktaren. 
För där satt nämligen för första gången sex representanter från familjen Rockbäck: mina två söner med fyra barnbarn som ska fylla 15-13-12 samt 10 år under året. 
Stort. 
Väldigt stort. 
Farfar stolt som en tupp. 
Skrek sig hes i TV-soffan. 
Farmor var inte mycket sämre. 
Hon kacklade som en hel hönsgård. 
Det gäller odla fram intresset för MFF medan tid ges. Fostra nya supportrar inför framtiden. Inte minst viktigt. På det blev det äntligen också en vinst för klubben. Bättre än så kan det inte bli. 
Sedan växlade TV-soffan om till hockeyfinalen mellan Tre Kronor-Schweiz i Köpenhamn. Det blev ett nervkittlande drama i fem akter: tre perioder, förlängning samt avgörandet som kom i straffläggningen. 
En ny Forsberg avgjorde som en annan Forsberg avgjorde OS-finalen 1994. 
Först Malmö FF:s återkomst till jorden. 
Sedan. 
Sverige världsmästare i ishockey. 
Vår TV-soffa fortfarande glödhet i morse. 
Snacka om guldkantad söndag.

När halloween endast fanns i USA

Tänk er när ni kliver in i hotellhissen och möts av ett gäng galna amerikaner. Vuxna människor som skriker de hemskaste ljud ni kan tänka er. 
Vi stod som förstenade. 
Till slut kraxade jag ur mig: 
”Vad händer?” (fast på engelska) 
”It`s HALLOWEEN!!!” 
Skriker hela gänget rakt upp i våra ansikten. 
Det var så vi mötte halloween för första gången i våra liv. Vi hade inte varit i Pittsburgh, USA, i många dagar. 
Visserligen hade vi sett lakan hänga och dingla i trädgårdarna, pumpor som grinade illa, personalen i butikerna utklädda till skräckfigurer, likkistor i choklad i skyltfönstren, skelett, men ändå. 
Obegripligt. 
Vad fan är det som händer? 
Tänkte vi. 
Året var 1990. 
Det skulle dröja ytterligare fem år-på ett ungefär-innan skräckfesten slog rot i Sverige. Fram till dess var halloween en helt okänd företeelse. 
Vi är fortfarande förvånade över den där upplevelsen i hissen på hotell Holliday Inn i Pittsburgh. 
Numera är det vår barnbarn som hemskt gärna vill skrämma skiten ur farmor och farfar-se bilden här nedanför. 
Tänk som det kan sluta.

Cirkus Rockbäck

Fredagen blev topp 1. 
Farfar och farmor invaderas av fem barnbarn i åldersspannet 3-12 år. 
Föräldrarna på bio. 
Star Wars. 
Barnbarnen fungerade hur bra som helst. De bjöds på köttgrotta (favorit) i ugn, glass, julmust, cola och godis. Sedan blev det hoppa och studsa under några timmar. 
Inte farfar som mest satt förvånad och kollade in Raketen. I uppdraget ingick nämligen också ”vårda” en liten hundvalp modell snart stor. 
Raketen for verkligen fram som en raket. 
400 km/tim. 
Utan paus. 
Där hängde inte ens barnbarnen med. 
Det var något alldeles enastående krut i den valpen. Ändå har farfar haft egen jycke under många år. 
Mattfransarna rök i 400 km/tim. 
Ja, det var en upplevelse. 
Tyckte farfar och barnbarnen. 
Inte farmor som fick städa upp spillrorna av hemmet.

Lördagen blev topp 2. 
Farfar röntgades på Ellenbogen i Malmö. 
Roligaste var värdeskåpet. 
I varje bås säkrades nycklarna med en sked, stekspade eller en visp. 
Rätt fyndigt, faktiskt. 
Farfar hamnade i skåpet med vispen. 
Röntgen gick bra. 
Man fann att farfar i stort sett var sjösatt på torra landbacken. 
Sedan bar det av ut till Swedbank Stadion. 
Hämtade ut årskorten till MFF säsongen 2016. 
Det regnade. 
Det gjorde inte så mycket. Farfar redan full med vatten. 
PLING! 
På dörren. 
Raketen. 
Familjen med barnen (2 stycken) på julfest. 
I dag var Raketen mycket trött. Inte ens mattfransarna, ja, de som var kvar, vill säga, lockade. Rak lång somnade Raketen. 
Dagens avfyring på sparlåga. 
Soppatorsk. 
För hur länge då?

Lund skinnar handikappade

Lund behöver tydligen pengar för sin omvårdnad av tiggarna. För det kan väl inte vara på det viset, att man annars medvetet skinnar handikappade. 
I dag lyftes blicken och färden gick till Nova. Lundabornas eget köpmecka. 
På fredag ska farfar och farmor pyssla om fem barnbarn, samt en VÄLDIGT glad hundvalp. En liten julklapp så här i förtid, sitter alltid fint. 
Om man är barnbarn, vill säga. 
Så farfar svängde in på parkeringsplatsen, där man kan stå gratis i tre timmar. 
Ja, om du inte är handikappad. 
För då får du allt betala. 
Lundaspexarna är berömda för sina lustigheter. Det är en sak, men att handikappade får betala för en parkeringsplats för handikappade är en nyhet. Alla andra som är friska och sunda får alltså stå gratis i tre timmar. 
Farfar körde vidare. 
Jodå, det blev trots allt klappar åt barnen.
Tack för den julhälsningen, Lund.

Större än Nobelpriset: Tomtedräkten som ger mig julens första tårar

Inte en jul utan jag skriver på bloggen om tomtedräkternas Tomtedräkt med stort T. Den ger mig alltid de första tårarna i julens egensinnade värld av sockervadd. 
För min egen del är Tomtedräkten större än Nobeldagen. 
Tomtedräkten är mitt eget Nobelpris. 
Min verkligen älskade mormor sydde upp dräkten åt mig för ca 62 år (1953) sedan. Alltså samma år som galningen, Josef Stalin, satte skorna. 
Det är verkligen väldigt länge sedan. 
Dräkten är ett förstklassigt hantverk. 
Den lilla rara gossen förvandlades genast till en sedd liten människa som vuxenvärlden bugade och bockade för. 
Även deras något hårda röstlägen förvandlades till en mjuk pepparkaksdeg. Sedan dess har Tomtedräkten gått i arv: mina barn och nu till barnbarnen. 
Till årets tomteparad i Dalby, får den en sista översyn av farmor hemma i Lomma. Jag sitter på en stol och hulkar. Det är allt skönt med julens tårar som betyder saknad och glädje över en Tomtedräkt med ett evig liv. 
Större och finare än alla Nobelpris i världen.
Lycka till i Dalby, Nissen

Bananer och bomber-hög tid tippa allsvenskan

Till helgen drar allsvenskan i gång på riktigt. Full rulle hela påskhelgen. Det är bara långfredagen som klarar sig. 
Det hör också till att man ska tippa hur allsvenskan slutar. Jag drog samman eliten; barnbarnen, Samuel, 6 år, Jonathan, 8 år, farfar (jag själv) och farmor. 
Lillpojken Samuel hade lite svårt med koncentrationen. TV-spelet på läsplattan med bananer och lila bomber var klart mycket roligare.

Jonathan hade tidigare laddat upp med frisören som klippte till. Frisyren med MFF format i håret toppades med ”di blåes” färg. Mamman förfasade sig. Pappan skrockade förläget. 
För Jonathans del var saken klar; Malmö FF vinner, Elfsborg tvåa, HIF trea och Kalmar FF slutar på fjärde plats. 
Lillebror jagade bananer och lila bomber. Fastslog under viss krångel; MFF etta och Hammarby tvåa. Sedan sinade koncentrationen. 
Farmor (ville inte vara med på selfien) fortsatte med MFF i topp, sedan IFK Göteborg, Elfsborg och AIK. 
Farfar överraskade vid bordet med att tippa IFK Göteborg som etta, sedan AIK, först på tredje plats MFF. 
Åker ur serien gör Falkenberg, men sedan var vi oeniga. Det fanns både GIF Sundsvall, Halmstad BK och Gefle IF som kandidater. Den som lever får se, men kul hade vi. 
En tippning så god som någon.