Coronatider: En Valborgsmässoafton med sorgkant

Varje morgon hälsar jag, God Morgon, på fotografierna-se bild här ovanför-av barnbarnen som vi satt upp ovanpå pianot. 
Familjen Rockbäck har blivit fotografier. 
Jag frågar också barnaskaran hur de mår. Tröstar med att farmor och farfar som är i karantän, sovit gott och mår bra. 
På bilden kan ni också se en liten Kinagubben från Peking blåsa lur om våren som kommit och med den kärleken. 
En ung flicka-längst till vänster-kompar med en ukulele. 
Det är så familjen Rockbäck träffas numera. 
Några fotografier ovanpå pianot som farfar en gång i tiden trakterat med vilda boogie woogies. En Valborgsmässoafton med sorgkant. Då tänker jag också på alla de som det där förbannade viruset släckt livet för. 
Nej, annat var det förr i tiden. 
Minns med saknad när jag håll Valborgstalet-se översta bilden här nedanför-inför mängder med förväntansfulla Bjärredsbor. 
Några år senare hälsade min son, Johan, våren välkommen inför menigheten i Lomma. Johans barnböcker hade väckt stor uppmärksamhet.
Jag en stolt pappa.
Det var på den tiden vårt jordklot-se sista bilden här nedanför-ännu inte drabbats av en pandemi. 
På den tiden gick det lätt att sjunga in våren. 
Utan hjälp av några fotografier. 
Det var bättre förr.