Solen strålar ute och jag nynnar inomhus på låten, ”Sommar, sommar, sooomaaarrrrr.” Då ska väl det där förbannade viruset nått sin peak.
Egentligen är allting ofattbart.
”En mardröm,” som förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, sa om convid-19. Allt roligt har skjutits upp, till en oviss framtid.
Möjligen då Antarktis.
Om det nu kan fungera som en tröstnapp.
183 länder virusdrabbade.
Det går över mitt förstånd.
Talade i morse med bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Ålderman som jag. Han lever isolerad i sitt hem i skogarnas Västergötland.
Klättrar snart på väggarna.
Rolle har leda.
Friskas upp med lite golf idag.
Håller annars koll på sina vänner världen runt. Coronan finns i både Kathmandu, Nepal och New Dehli, Indien.
Miljarders människor har en och samma fiende: ett litet osynligt virus.
För en gång skull blir vi alla förenade tillsammans som den kyrkliga syföreningen TF, Tråckla Fort.
En och samma fiende.
Idag såg DäckTeam i Lomma till att bilen fick sina sommardäck. Två saker att glädjas åt: solen och sommardäck.
Ja, jävlar, så lite som behövs.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar