Coronan lyckas inte knäcka solen-och sommardäcken!

Något att glädja oss åt. 
Solen strålar ute och jag nynnar inomhus på låten, ”Sommar, sommar, sooomaaarrrrr.” Då ska väl det där förbannade viruset nått sin peak. 
Egentligen är allting ofattbart. 
”En mardröm,” som förbundskaptenen i fotboll, Janne Andersson, sa om convid-19. Allt roligt har skjutits upp, till en oviss framtid.

Det finns inte en plätt kvar på jordklotet som är virusfritt. 
Möjligen då Antarktis. 
Om det nu kan fungera som en tröstnapp. 
183 länder virusdrabbade. 
Det går över mitt förstånd. 
Talade i morse med bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Ålderman som jag. Han lever isolerad i sitt hem i skogarnas Västergötland. 
Klättrar snart på väggarna.
Rolle har leda.
Friskas upp med lite golf idag. 
Håller annars koll på sina vänner världen runt. Coronan finns i både Kathmandu, Nepal och New Dehli, Indien. 
Miljarders människor har en och samma fiende: ett litet osynligt virus. 
För en gång skull blir vi alla förenade tillsammans som den kyrkliga syföreningen TF, Tråckla Fort. 
En och samma fiende. 
Idag såg DäckTeam i Lomma till att bilen fick sina sommardäck. Två saker att glädjas åt: solen och sommardäck.
Ja, jävlar, så lite som behövs.