Marken smyckas-ett gratis skådespel i Lomma

 

Bilden visar en lönn i all sin nakenhet. 

Nästan i alla fall. 

Endast några få löv kämpar en ojämn kamp för sina liv. Deras kamp tar slut idag. 

Hård vind med upp till 16 m/s (SMHI) kommer dra in över Lomma. 

På sjöspråk blåser det kuling. 

Det är lönnens tuffa liv vi ser, när hösten greppar all livets grönska. För inte alls länge sedan bjöd lönnen oss på en ståtlig grön och grann krona. 

Nu är det över. 

I en sista bjudning smyckas marken ljuvligt vacker i Lomma. Ett färgsprakande skådespel utanför min Täppa. Helt gratis är det också. 

Inte ens coronan rår på föreställningen. 

Jag tog bilderna av konstverket. 

Lönnens stam som du kan se på den översta bilden här nedanför är kringskuren. 

Smyckad som en lövad sal i Taj Mahal.

Vackra lövbädd.

Bättre än så kan det inte bli.

 

Lommalönnar man kan göra sirap av-läs och häpna

Utanför vårt staket till Täppan växer 12 stora lönnar på rad. Inget märkligt med det, kan tyckas. 
Det tyckte jag också. 
Tills igår. 
Idag tycker jag något helt annat. 
Lönnarna planterades kring 1990. De var då knappt metern höga. Såg mest ut som sköra pinnar. 
Jag vet, för vi flyttade in i bostadsområdet som nybygge i Lomma hamn 1987. Jag har alltså följt lönnarna utanför Täppans staket växa från sköra pinnar till väldig jättar. En lång resa på 30 år. 
De skänker oss numera tidig skugga från solens strålar, samt vackra löv till hösten som krattas upp. 
Sedan var det då fågelsången. 
Tidig morgon eller på kvällskvisten sommartid bjuds vi på en mäktig ljudkuliss av fågelsång. Körernas kör, skulle man kunna säga. 
Förra veckan bestämde jag mig för, ”Projekt fågelsång-lönnkören.” Vilka fågelarter är det som sjunger så ljuvligt för oss? 
Så fastnade jag i de väldiga lönnarna. 
Vad jag kan förstå med min ringa kunskap, rör det sig om sockerlönnar. Bladen är på pricken sockerlönnens blad-se vinjettbilden. 
 Det märkliga med lönnarna, är att träden är viktiga i både Kanada och USA. Används för tillverkning av biljardköer, lagringsfat för wiskeymärket Jack Daniel´s, uthärdar skogsbränder m m, och inte minst, för tillverkning av lönnsirap. Stor sak på andra sidan Atlanten. Sockerlönnens löv är också symbol för Kanada. Finns på deras flagga. Minns Lönnlöven. Kanadas hockeylandslag.
Nu även Lommalönnen.
Fågelsången får bli en uppföljning. 
En godbit mina bloggläsare har att se fram emot. 
Ibland tar livet helt andra banor än vad man tänkt sig. För övrigt är lönnsirap inte någon favorit.
Fast sockerlönnar gillar jag.
Fattas bara annat. 

Så kan också en 50-årig förlovningsdag firas

Visst minns ni lönnens näsor. Enkel och kul klibbade lösnäsan fast på våra näsor, när vi var barn. 
Det är en sak. 
Det är en helt annan sak, när man vuxet upp till ett gammalt tröskverk. Kranen har blivit alldeles för stor. 
Barndomens lösnäsa blir som en liten gräshoppa landat på snoken. Inte riktigt så kul längre. Hur som helst, så firade jag och hustrun vår 50-åriga förlovningsdag med just en lösnäsa och linbana. 
Det var hustrun som stod för den modiga bedriften med linbanan. 
All heder åt henna. 
Där fick jag lång näsa, skulle man gott kunna säga. 
Applåder mottages dygnet runt.

Höstlövet som kom på besök

Nämen, så näpet då. 
Plötslig låg en liten bit av hösten på hallens dörrmatta. Ett litet oskyldigt löv. Alldeles ensam i den stora förvirrade världen. Förskjuten från den väldiga lönnen som förbereder sig för vintern genom släppa sin lövkrona. 
Först blir löven färgglada. Precis som det ska bli skönt få slippa försörja den otacksamma lönnen. 
De glada löven sprider förnöjsamma leende bland oss människor. 
”Hösten är sååå vacker”, säger vi då, medan löven snart nog skingras för vinden. 
Till slut antar löven en allt mer rostfärgad ton. Flera nyanser av brunt. Förmultnar och blir till mylla. 
Men innan hädanfärden tittade det lilla lövet in till oss. 
”Goddag och välkommen”, sa jag (ja, vad säger man till ett litet löv). 
Vad hände sedan?
Jag öppnade dörren och kastade ut lövet. 
Jag fick ångest över mitt tilltag. 
Stackars lilla löv.
Förlåt.