skip to main |
skip to sidebar
Utanför vårt staket till Täppan växer 12 stora lönnar på rad. Inget märkligt med det, kan tyckas.
Det tyckte jag också.
Tills igår.
Idag tycker jag något helt annat.
Lönnarna planterades kring 1990. De var då knappt metern höga. Såg mest ut som sköra pinnar.
Jag vet, för vi flyttade in i bostadsområdet som nybygge i Lomma hamn 1987. Jag har alltså följt lönnarna utanför Täppans staket växa från sköra pinnar till väldig jättar. En lång resa på 30 år.
De skänker oss numera tidig skugga från solens strålar, samt vackra löv till hösten som krattas upp.
Sedan var det då fågelsången.
Tidig morgon eller på kvällskvisten sommartid bjuds vi på en mäktig ljudkuliss av fågelsång. Körernas kör, skulle man kunna säga.
Förra veckan bestämde jag mig för, ”Projekt fågelsång-lönnkören.” Vilka fågelarter är det som sjunger så ljuvligt för oss?
Så fastnade jag i de väldiga lönnarna.
Vad jag kan förstå med min ringa kunskap, rör det sig om sockerlönnar. Bladen är på pricken sockerlönnens blad-se vinjettbilden.
Det märkliga med lönnarna, är att träden är viktiga i både Kanada och USA. Används för tillverkning av biljardköer, lagringsfat för wiskeymärket Jack Daniel´s, uthärdar skogsbränder m m, och inte minst, för tillverkning av lönnsirap. Stor sak på andra sidan Atlanten. Sockerlönnens löv är också symbol för Kanada. Finns på deras flagga. Minns Lönnlöven. Kanadas hockeylandslag.
Nu även Lommalönnen.
Fågelsången får bli en uppföljning.
En godbit mina bloggläsare har att se fram emot.
Ibland tar livet helt andra banor än vad man tänkt sig. För övrigt är lönnsirap inte någon favorit.
Fast sockerlönnar gillar jag.
Fattas bara annat.
Längst upp till vänster på löpsedeln, Kirk Jones, som försökte ta sig ner för Niagarafallet på gränsen mellan USA-Kanada-i en boll.
Det var ingen bra idé.
Kirk dog.
Naturligtvis.
Badbollen har jag lagt in i bilden som en galen illustration till den spritt språngande Kirk Jones.
Längst ner på bilden precis vid fallet som rytande kastar sitt skum över oss, står jag och min hustru.
När vi besökte det berömda fallet för flera år sedan, var vi väl pålästa.
Visste att många tokiga människor försökt ta sig ner för fallet på de mest märkliga vis. Något som är absolut förbjudet.
Det slutade med en rätt säker död. Självmord är inget ovanligt. Därför är bevakningen kring fallet rigoröst.
Kirk Jones lyckades emellertid 2003, bli den förste som överlevde med enbart skjorta och byxor som utrustning. Han hade tur, men blev halvt ihjälslagen. Det blev dryga böter och drömmar om en boll.
Efter 2003 har ytterligare tre personer avlidit. Samtliga i de mest märkliga försök i i grenen sätta udda rekord nedför Niagarafallet.
I april i år, hittades kroppen av Kirk Jones. Denna gången hade galningen försökt ta sig ner med en boll(!?).
Det gick åt helvetet.
Berömd?
Ja, Kirk Jones hamnade till och med på en blogg på andra sidan jordklotet.
I dag kände jag för skriva dynga. Enbart blaj (dynga) om ingenting som visar sig bli någonting om den märkligaste och egendomligaste presidenten i Amerikas historia: Donald Trump.
Grejen är att det finns hur mycket vansinnigheter som helst om Donald Trump på nätet. Dyngan står som spön i backen. Supermobbning.
Andra sidan är han själv en dyngspridare (nätmobbare) av stora mått.
Det senaste Trumperiet är ett bryggeri i Toronto, Kanada, som laserar ölet Fake News Ale. Passar bäst den som har små händer och stort ego. För att riktigt kunna smaka på Trumpölet ska det helst drickas pissljummet.
Några rader blaj-blaj i dag känns faktiskt befriande.
Bara inte folk sätter ölet i vrångstrupen.
Donald Trump är som Angela Merkel menar en opålitlig figur. Det känns som vad som helst kan inträffa-när som helst.
Jag tror jag väljer en Tuborg.
Tryggt och gott.
Det kändes som en städning av kroppen. Tre Kronor slår Kanada i en rafflande straffuppgörelse.
Det kändes som ett reningsbad för min deppade hjärna.
Ja, en storstädning av hela min lekamen.
Tidigare såg jag MFF helt onödigt få stryk mot IFK Norrköping. Den förlusten bet långt in i min sargade kropp-depp i hjärnan.
Det var inte med några större förväntningar jag såg fram emot Sveriges VM-final mot Kanada. Det kändes som depparnas stora jubelkväll.
Ack så fel jag fick.
Tre Kronor städade bort MFF:s haveri, då Norrköping gör två avgörande mål i minuterna 82 och 84 (1-2) i matchen.
Sedan kom då hockeyn.
Henrik Lundqvist spikade igen det svenska målet. Jag hade sett Sverige bäste ishockeymålvakt genom tiderna i aktion. Allt deppande städades bort.
Det var som Malmö FF aldrig mött IFK Norrköping.
Sverige hockeyvärldsmästare för tionde gången.
Det var en starkt nattlig upplevelse.
Tack för den pucken, Henrik Lundqvist.
Nu blir du frimärke.
”Skandal,” sa Peter Northug om den svenska och norska utskåpningen på 50 km i Lahtis.
En kanadensare tog guldet.
En engelsman hamnade på fjärde plats.
Sedan kom norrmännen och Marcus Hellner bäste svensk på tolfte plats.
Jag håller med Northug.
Skandal!
Lirar man inte enbart hockey och curling i Kanada?
Ja, sedan England som enbart har en backhoppare världen skrattade åt för 30 år sedan. Jo, jag ägnade timmar åt skidor i TV i dag.
Vasaloppet tog en norrman hem. Det brukar numera bli så.
Duktiga dalmasar är numera kransmasar.
Värst av allt: en kanadensare och en engelsman.
Inte konstigt att Donald Trump är president i USA.
Storyteller.
Jag gillar det engelska ordet.
Mustigare än berättare. Känner mig mer bekväm med storyteller.
Lögnen blir genast vackrare.
I helgen fick jag ett mail från en av världens med efterlysta kvinnor. I alla fall var det så i november 2011.
Interpol-International Criminal Police Organization (ICPO)-skickade ut en most wanted-lista på 322 namn med bilder och annat smått och gott.
Brotten man efterlystes för, innehöll hela skalan av förbrytelser. Av alla dessa namn var 17 kvinnor.
Kallad världens mest efterspanade kvinnor. Jag satsade på kvinnorna.
Där fanns en vacker kvinna från Kanada som stack ut ur mängden. Hon hade flytt med sitt barn till ett land i Mellersta Östern.
Fader hemma i Kanada förtvivlad. Interpol efterlyste henne för kidnappning. Det var inte mer med det.
Åren gick.
Tills i söndags.
Plötsligt hör kvinnan av sig till mig.
Hennes önskemål är att jag ska plocka bort bilden på henne och barnet. Det kan annars ställa till det. Inte minst för dottern som i dag bör vara 12-13 år.
En känslig ålder.
Mamman berättar också att de nu har återvänt till Kanada. Hon är inte efterlyst längre. Inväntar domstolens beslut om vårdnadstvisten.
Därför är det viktigt att,”snälla, plocka bort bilderna.”
Eftersom jag är en godhjärtad person, gjorde jag så. På wanted-bilden maskade jag över kvinnans ansikte.
Världens mest efterlysta kvinna som inte längre är världens mest efterlysta kvinna blev glad och oerhört tacksam.
Jag hade gjort en insats i Kanada. Kände mig nästan som barndomens hjälte, gränspolisen King.
Det var väl en söt liten berättelse, levererat av Storyteller.
Vill då få hela originalstoryn, klicka HÄR.
Alliansens förslag om JAS-gripen i kampen mot IS/daesh i Syrien, blev i stället transportflygplan. Till våren 2017 ska också skickas ett Herkulesplan för Minusma-insatsen i Mali.
Med andra ord.
Det blev den käcka Dumbo av hela historien.
”Det var det dumbaste vi hört.”
Alliansen med major Björklund (L) i spetsen skakar av vrede.
Alliansen ville alltså på allvar, att lilla Sverige med en tanks att försvara Gotland med, skulle luftvägen ge sig på IS/daesh i Syrien?
Jag har väl aldrig hört på macken!
”Magen, heter det väl, dumskalle,” som Hasse Alfredson sa i den där roliga monologen med Martin Ljung på stenåldern.
Tack och lov öppnade regeringen mjukt i dagens besked. Givetvis är man väl medvetna om trängseln i luftrummet över Syrien. Dessutom är inte stridsflygplan Miljöpartiets starkaste sida, om Herrskapet förstår vad jag menar.
USA började bomba på allvar i början av september. Efter det har drös med länder skickat bomber över IS/daesh i Syrien.
Hur många länder som deltar är en väl bevarad hemlighet, men det är Kanada, Australien, Frankrike, Ryssland samt många, många fler.
OBS.
Även arabländer deltar.
Sägs det.
Terroristorganisationen, IS/daesh, borde vid det här laget lagts i grus.
Varför är man då inte i grus?
Ja, svara på det, den som kan.
Mitt tips: stryp vapenleveransen till IS/daesh.
Den här storyn hittade jag av alla tidningar i en gammal Hänt i Veckan.
Fast där hade man gömt i texten att grisen Esther, The Wonder Pig, är medlem på Facebook.
Jag valde att lyfta fram just den detaljen.
Det finns skäl till det.
För en tid sedan fick inte komikern Kryddan Peterson (bilden till höger) heta Kryddan på Facebook. Efter mycket om och men fick han till slut grön ljus för Kryddan.
Kryddan mötte patrull.
Grisen Esther fick däremot klartecken sprida sina dofter över en miljard medlemmar på Facebook. (texten fortsätter efter bilden)
I bland blir man inte riktigt klok på vad som är rätt och riktigt.
Hur som helst, så bor Esther hemma hos paret Jenkins/Walter i Ontario, Kanada.
Paret har t o m köpt på sig ett större hus. Allt för att grisen Esther ska få större svängrum i deras hem.
Jo, grisen lever och frodas i det ombonade hemmet. Man kan säga att Esther har det-förlåt-svinaktigt bra.
Inte nog med det.
Svinet både twittrar, bloggar, finns på Instagram osv. Det är ingen hejd på-förlåt igen-svineriet på sociala medier.
Det låter som en rötmånadshistoria, men är alldeles sant.
NÖFF, på er.
Vårens spel i allsvenskan har gått knackigt.
När nu serien stänger för semester under drygt en månad ligger IFK Göteborg i topp. Hela sju poäng före Malmö FF. Något nytt Champion League-spel till hösten blir det knappast tal om. Laget är en enda röra.
Klubben ser några hundra miljoner fladdra bort för vinden.
Då kom ett geni i klubben på den gordiska knuten;
”Vi låter supportrarna äga (ett annat ord för köpa) en bit var av gräsmattan på Swedbank Stadion.”
”Sponsring. Lysande”, skrek någon till svar.
Sagt och gjort.
I går gick man ut med sitt erbjudande till klubbens medlemmar om att bli en av ägarna (läs köpare) till gräsmattan.
Låter nästan panikartat.
I kväll ser jag först Sverige med Zlatan möta Norge i en meningslös träningsmatch. Sedan kopplar jag in Sverige utan Zlatan men med Lotta, möta stenhårda damer från Nigeria.
Det blir en svår kockosnöt att knäcka. Nästan omöjligt, men vi har världens bästa landslag, säger de som inte begriper sig på fotboll.
I hjärnan snurrar MFF:s gräskoncept som är en maskering. I stället handlar det om en desperat jakt efter pengar. Det kan vara jobbigt att vara Sveriges rikaste klubb.
Vad gör man inte när laget inte fungerar?
En sak är då säker.
Supportrarna funkar alltid. Hur gräsligt vissa ändå kan uppföra sig.
Titta bara på detta underbara tifo från gårdagens match mot Djurgården.
FOTNOT. Bilden på löpet är min illustration. Har inget med MFF att göra.
Ni som har hängt med i de senaste inläggen på bloggen, har fått uppleva en spännande resa med Google Earth.
Slutmålet var jakten efter en galen Coffee Shop, en bit från Niagarafallen på den amerikanska sidan.
Jag fann den till slut.
Fast sedan år 2000 är det en indisk restaurang (lilla bilden).
Hur som helst, så ramlade jag med min familj in där en tidig söndagsmorgon i början av 1990-talet, för att spisa frukost. Vi var de enda gästerna.
Stället drevs av ett par i övre medelåldern. Maken brassade käket.
Scrambled eggs,bacon, toast, jam and cheese samt blaskigt kaffe.
Så långt allt väl.
Grejen var servitrisen. Mannens hustru. Hon var något i hästväg.
Min son Johan får berätta om den udda upplevelsen.
”Damen hade hår som svart stålull, svettades ymnigt och stapplade runt som om ett skadeskjutet rådjur. Pappa och mamma frynte med näsan, hon luktade dagen efter fylla.
När hon talade hickade och svalde hon tungt om vartannat. En rap smet ut genom munnen när hon tog emot beställningen som hon med darrig penna skrev ner i blocket.
Efter frukosten räckte hon över en gästbok.
"Please, write something in it", sa hon och kvävde ännu en rap.
Jag och min storebror var inte sena med att klottra ner en hälsning på svenska som löd något i stil med:
"Vi åt upp nästan hela frukosten trots den bakfulla kärringen (jo, såna oförskämda ord använde dessa två välartade gossar) Hon rapade och fes hela tiden. Tack och lov kräktes hon inte på oss."
Tack Johan. Din beskrivning stämmer på pricken.
Jag har varken förr eller senare varit med om en servitris som fiser och rapar. Dessutom är jag säker på att damen även hade morgontankat, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Hur det gick med Niagarafallet?
Alldeles utmärkt.
Hustrun och jag blev blöta.
FOTNOT. Den suddiga damen på bilderna är en illustration.
Sedan då?
Rakt fram kommer man till tullstationen mellan USA/Kanada.
Bron som sammanbinder länderna heter Rainbow Bridge.
Fram till 1941 hette bron, Honymoon Bridge.
En väldig ismassa krossade kärleksbron.
Ny bro.
Nytt namn.
Några hundra meter till vänster på den kanadensiska sidan ligger nämligen Niagarafallen.
Det var och är poppis att gifta sig där.
I jakten med hjälp av Google Earth i mitt letande efter den där märkliga frukoststället som jag och min familj hamnade på, får jag nu ta hjälp av Googles Street View.
Jag känner nämligen igen mig, men måste vrida bilden in på Niagara Street.
Jag lägger in en liten vriden bild allra överst som ren illustration.
Såja. Nu börjar det likna något.
Jag är helt klart på rätt väg.
Jag minns inte det där stora bruna huset som är hotellkedjan Days Inn. Däremot ringer en klocka något alldeles våldsamt.
Jag stirrar som förhäxad på den något skrangliga byggnaden rakt fram.
Tack vara förnämliga Street View tror jag mig stå vid målet för min världsomsegling med Google Earth.
Det är inget snack om saken.
Då upptäcker jag något väldigt fel. Det är en indisk restaurang.
Punjabi Hut! Med Lamb Palak (lam i spenat) på menyn.
Är jag trots allt helt fel ute?
Jag får kalla in reservstyrkan. Min familj.
Bilder mailas över till sönerna som också har ett bestående minne av den där där söndagsmorgonen på en galen Coffee Shop vid den amerikanska gränsen till Kanada.
Det var absolut ingen indisk restaurang.
Några hundra meter bort dånar Niagarafallet, världens mest berömda vattenfall.
Varje år är det alltid någon tokfrans som försöker ta sig ner för fallet i alla möjliga omöjliga tunnor, rör m m.
Lyckas man. Dör man.
Men så var det, det där med Punjabi Hut?!
Fortsättning följer.
Något jag aldrig använder är Google Earth. Jag testade det för flera år sedan när det var ett nytt fenomen på Internet. Blev så där imponerad.
Nu har tiden gått. Allting blir bättre och bättre.
Tid för en ny världsomsegling med Google Earth.
Jag reste lyxklass.
Från mitt eget hem.
Jag försökte lista ut något väldigt avancerat; ett sjaskigt mat ställe i Buffalo, USA, med Niagarafallen Kanada/USA.
För många år sedan hamnade jag på stället med min familj en tidig morgon för att äta frukost. Det blev en oslagbar upplevelse som vi aldrig glömmer.
Fanns panget kvar?
Var låg det? Många frågor.
Jag skrev in Buffalo, Niagra Falls, USA.
Klickade i gång färden.
Resan startade i en rasande fart. Klotet vred sig. Dyket kom likt en missil. Rakt in i massan.
634 mil bort från Lomma ökas tempot i dyket. Buffalo breder ut sig.
En stad med över en miljon invånare. NHL-laget, Buffalo Sabres, där svenskarna Anders Lindbäck och Johan Larsson spelar.
Det var allt tur jag satt stadigt på min stol hemma i tryggheten. Annars hade jag väl åkt med in Googles jordklot, för så stark var upplevelsen.
På den översta bilden kan ni se det stora världsberömda fallet.
På undre bilden dyker Rainbow Bridge upp som förbinder USA med Kanada.
Ja, så plötsligt stod jag där. Rainbow Blvd. and Niagara Street, Buffalo, USA.
Bilden här nedanför.
Jo, jag var omtumlad.
Jag reste 634 mil från Lomma på bara några sekunder.
Men nu var frågan var låg det där oslagbara frukoststället, en Coffee Shop som vår Herre alldeles glömt bort. Ett himmelrike för galenskapen.
Fanns det kvar?
Spännande fortsättning följer.
Fast först måste världen hitta Putin.
Kan Google Earth fixa det?
Det här Jennifer Jones, 40 år i sommar och världens bästa curlingspelare med åtta Grand Slam segrar.
Jennifer som är advokat till yrket tävlar för Kanada. Det här koncentrationsfenomenet krossade våra svenska damer i morse.
Curling är som schack, fast på is. Det gäller att ligga ett drag före och helst slå ut motståndaren schack-matt.
Jag tjusades av Jennifer Jones säkerhet i en ytterst svår sport. Han satte precis alla sina stenar på ett mästerligt vis. Det var bara att i arla morgonstunden bli imponerad.
De olympiska spelen är hennes sista turnering, sedan lägger hon av.
Privat är hon advokat, gift och har ett litet barn hemma i Kanada.
Nu laddar jag om för skidor.
Vilken dag vi har framför oss.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
