Fågelsång i coronatider: Lönnkören i Lomma

Titta på bilden här ovanför som är ett kollage av mig. 
Den ljudmatta med fågelsång, vi upplever just nu från de väldiga lönnarna utanför vår Täppa är förunderlig. 
Lönnkören/coronakören drar igång tidiga morgnar och fram mot kvällningen. På bilden ser ni också längst ner en kråka. Den kraxar mest sittande på vårt staket. Platsar inte i den skönsjungande kören. 
Falsksångare. 
I mitten finner ni också en skata. 
Den hör inte heller hemma i kören. 
Det är en fidus som mest bygger sitt bo i någon av de 12 lönnarna. 
Och trasten busar. 
Busvisslar. 
I skyn svävar skrattmåsen. 
Men resten av sångkören? 
Koltrasten är leadsinger. Huvudvokalisten bland andra skönsjungande fåglar. Den går aldrig ta miste på. 
Men igen. 
Resten då? 
Coronakören/lönnkören. 
Ja, säg det. 
Tid koppla in ett proffs på ämnet. 
Skådaren av fåglar och journalisten, Tobias Christoffersson, inlagd bild längst ner till vänster på översta bilden. 
Vilka fåglar trivs i våra lönnar, och tänkas kan ingå i kören? 
Knappast alla samtidigt, men från och till, i alla fall. 
Kanske. 
Låter så.
Jag skickade över en ljudfil från en av lönnkörens kvällsföreställning till Tobias. Snabbt kommer svaret.
 ”Det låter utan tvekan som att du har en flock starar som håller till i trädet. De låter mycket och på många olika sätt, särskilt när de är många tillsammans. Just det här stimmiga tjattret som hörs inifrån lönnen är typiskt för starar i grupp.” berättar Tobias Christoffersson. Sedan listar Tobias följande fåglar som trivs i lönnar: 
stare, svarthätta, lövsångare, svartvit flugsnappare, rödstjärt, gransångare och nötväcka. Radions P1 Naturmorgon meddelar också att Gransångaren låter som den sjunger ”salt sill”. Jaså?
Lotta på Liseberg.
Allsång på Skansen.
Inte en chans. 

Lommalönnar man kan göra sirap av-läs och häpna

Utanför vårt staket till Täppan växer 12 stora lönnar på rad. Inget märkligt med det, kan tyckas. 
Det tyckte jag också. 
Tills igår. 
Idag tycker jag något helt annat. 
Lönnarna planterades kring 1990. De var då knappt metern höga. Såg mest ut som sköra pinnar. 
Jag vet, för vi flyttade in i bostadsområdet som nybygge i Lomma hamn 1987. Jag har alltså följt lönnarna utanför Täppans staket växa från sköra pinnar till väldig jättar. En lång resa på 30 år. 
De skänker oss numera tidig skugga från solens strålar, samt vackra löv till hösten som krattas upp. 
Sedan var det då fågelsången. 
Tidig morgon eller på kvällskvisten sommartid bjuds vi på en mäktig ljudkuliss av fågelsång. Körernas kör, skulle man kunna säga. 
Förra veckan bestämde jag mig för, ”Projekt fågelsång-lönnkören.” Vilka fågelarter är det som sjunger så ljuvligt för oss? 
Så fastnade jag i de väldiga lönnarna. 
Vad jag kan förstå med min ringa kunskap, rör det sig om sockerlönnar. Bladen är på pricken sockerlönnens blad-se vinjettbilden. 
 Det märkliga med lönnarna, är att träden är viktiga i både Kanada och USA. Används för tillverkning av biljardköer, lagringsfat för wiskeymärket Jack Daniel´s, uthärdar skogsbränder m m, och inte minst, för tillverkning av lönnsirap. Stor sak på andra sidan Atlanten. Sockerlönnens löv är också symbol för Kanada. Finns på deras flagga. Minns Lönnlöven. Kanadas hockeylandslag.
Nu även Lommalönnen.
Fågelsången får bli en uppföljning. 
En godbit mina bloggläsare har att se fram emot. 
Ibland tar livet helt andra banor än vad man tänkt sig. För övrigt är lönnsirap inte någon favorit.
Fast sockerlönnar gillar jag.
Fattas bara annat.