Färdtjänstkaos: Jag fick lifta hem-dubbla ursäkter som plåster

 

Färdtjänst blåste mig mitt i natten. Den beställda bilen kom aldrig. 

Jag fick lifta hem till Lomma från Dalby. 

Mitt i natten! 

Det är naturligtvis en skandal av gigantiska mått. 

Jag skrev om dramat på bloggen. 

Jag skrev också till Gud och envar i ansvarig ställning. 

Efter en tid fick jag en skriftlig ursäkt från Skånetrafiken. I går fick jag också en ursäkt från den högsta politiska ledningen i Region Skåne. Regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden, Carina Zachau(M)-se bild här nedanför. 

I ett vänlig hållet mail-fattas bara annat-skriver hon: 

”Jag vill först beklaga det som inträffat. Våra resenärer måste kunna lita på att bilen kommer på den utsatta tiden och att man som resenär ska känna sig säker på att bli hämtad och komma fram i tid. Fordonsbristen ska under tiden inte innebära att våra resenärer blir strandsatta och behöver ordna sina hemtransporter själva. Jag tar frågan och dina synpunkter med mig i det fortsatta arbete.” 

Mer än så blev det alltså inte.  

Dubbla ursäkter. 

Hon tar i alla fall mitt fall att behöva lifta hem mitt i natten på grund av utebliven beställd färdtjänstbil, med sig i sitt fortsatte arbete. 

Alltid något kan tyckas. 

Bara det inte stannar vi bludder.

Undrar just om hon hittar min försvunna chaufför i färdtjänströran. 

För en röra är det. 

Kommer mera. 

Var så säker på det.

 

Åldring (jag) till attack mot myndigheten-larmar och står i

 

Visserligen har jag fyllt 75 år. Har mina krämpor både här och där. 

Kroppen äts upp inifrån. 

Krokig som en spiskrok. 

Sjukdomar huvudkudde. 

Befinner mig i dödens zon. Mellan 70-90 år sorteras de flesta av oss bort. 

Inte dement. 

Kan räkna upp namnen på de svenska spelarna som deltog i fotbolls-VM 1958. 

Hur många kan det? 

Ni som följt min blogg den senaste tiden har säkert läst om mitt raseri över färdtjänst. De gav fan i hämta hem mig i lördags. Trots allt var beställt och klart dagen innan. 

Nu fick jag lifta hem mitt i natten. 

Från Dalby till Lomma. 

Nu vänder jag på alla stenar jag kan hitta. 

Larmar och står i. 

Idag skickade jag i väg en skrivelse till Region Skånes kollektivtrafiknämnden. Ytterst ansvarig för färdtjänsten i Skåneland. Jag fann nämligen att färdtjänsten har en egen lag, Lag (1997:736) om färdtjänst. Jag anser man brutet mot paragraf 3. 

Jag citerar paragrafen i lagtexten som säger att färdtjänst av god kvalitet anordnas. 

När kunden får lifta hem har det gått riktigt ordentligt åt helvete. 

Kan icke räknas in som god kvalitet. 

Jag larmar och står i. 

Tänk att en gammal gubbe får dra hela lasset själv. Det är alldeles kolossalt bedrövligt.

Tur man inte ens har knäppkängor.

 

Färdtjänst Skåne erkänner: Vi gjorde fel-jag fick lifta hem

 

Det här är Carina Zachau(M). Hon är regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne. En politisk tungviktare med yttersta ansvaret för färdtjänstresorna i Skåne. Mer om henne senare. 

Jag har alltså nu tagit tag i den förfärliga färdtjänstupplevelsen i lördags. 

Min beställda bil kom aldrig. 

Det slutade med att jag fick lifta hem mitt i natten från Dalby till Lomma. 

Tid reda ut problemet. 

Vid dagens-tisdag-kontakt med Skånetrafikens kundtjänst för färdtjänst, lade man sig omedelbart platt till marken. 

”Det är vi som gjort fel. Det tar vi på oss. Bilen som skulle hämta dig gick upp i rök. I nuläget vet vi inte vad som hände med den aktuella chauffören. Han bara ramlade ur systemet. Något har gått allvarligt fel. Vi lägger nu upp ett ärende om det inträffade.” Jag krävde naturligtvis kompensation. 

Det fick jag. 

Inget man blir rik på precis. 

Jag slipper betala ditresan. 

Min räddande ängel mitt i natten som jag fick lift med får 18 kronor 50 öre per mil. 

Det rör sig om fyra mil. 

Jag är naturligtvis inte nöjd med den hanteringen. Därför förde jag senare idag upp mitt ärende på det politiska bordet i form av moderaten Carina Zachau. 

Hon har det yttersta politiska ansvaret för färdtjänst i Skåne. Nu får hon i rödaste rappet en skrivelse från mig. 

Det får rimligtvis inte gå till på det viset: kunde blir blåst och får lifta hem. 

Dessutom mitt i natten. 

Det krävs friska personer som åker färdtjänst i Skåne.

 

 

SKANDAL! Färdtjänst blåste mig-fick lifta hem mitt i natten

 

Ni har säkert läst om äldre handikappade medborgare som lämnats åt sitt öde: på en trottoar eller i ett trapphus i den brusande staden. 

Färdtjänsten har helt enkelt missat plocka upp kunden. Lämnats åt sitt bittra öde.

Kan det verkligen vara möjligt, kanske ni tänkt. 

Ja, det kan det. 

Jag blev själv lämnad åt mitt öde när gårdagens lördagskväll övergick till söndagsnatt. Min beställda färdtjänstbil kom aldrig. Det blev i nattmörkret en mängd förvirrade mobilsamtal med Skånetrafikens kundtjänst för färdtjänstresor. Chauffören hade uppenbarligen helt glömt bort att jag fanns till. 

Någon ny bil fanns inte att skicka. Ingen ledig, löd den beklämmande upplysningen. 

Skånetrafiken gav fullständig fan i hur jag skulle komma hem. Jag kände plötsligt starka sympatier med de portade flyktingarna vid den polska gränsen. 

Nu var jag rejält förbannad. 

Bad kundtjänst fara och flyga. 

Något drastiskt fick göras. 

Och gjordes.

Jag liftade hem till Lomma från Dalby. Linda förbarmade sig över mitt öde. 

När spöktimmen slog var jag äntligen hemma. 

Skandal! 

Är ordet. 

Så här får det naturligtvis inte gå till. Någon jälva ordning får det allt vara.

Återkommer.

Lomma hamn: Här vilar sig Nausica i form-så gick det sedan för familjen sjöfarare

 Visst minns vi familjen Thornblad som under festliga former återvände till Lomma hamn i början av augusti. 

I drygt två år hade familjen med pappa Anders, mamma Linnéa och döttrarna, Agnes 6 år och Tilde 8 år, upplevt en äventyrlig seglats på de sju haven. 

För familjen blev det efter hemkomsten en omställning till jobb, skolor och med 92 kvadratmeter bostadsyta hemma i Nöbbelöv i Lund. 

Ett hav med utrymme jämförelsevis med vad segelskutan, Nausica, kunde erbjuda familjen. 

Hur har det då egentligen gått? 

”Det är klart. Helt lätt har det inte varit alla gånger. Konstigt vore det annars. Nu har vi i alla fall köpt oss ett hus i Dalby. Flyttar in i december. Det blir en nystart för hela familjen,” berättar pappa Anders för mig. 

Några nya äventyr på böljan den blå planeras inte. 

”Inte än i alla fall. Barnen får nog bli vuxna först,” fortsätter Anders som i vinter tänker pyssla om Nausica. 

Om en vecka blir det en kortare resa till Lommas båtuppläggningsplats vid Södra Västkustvägen. Vintervilan väntar. 

För familjen väntar ett nytt annorlunda äventyr som husägare i Dalby. Så här såg det ut-bilden här nedanför-när familjen anlöpte Lomma i somras.

Det var verkligen klang och jubel och champagne.

 

Från Lomma till Kivik-rekordår med äpplen

Det flyter in äppelrapporter till bloggen. 
I Kivik dignar träden med äpplen. 
I Lomma tyder allt på något i hästväg (om man nu kan likna äpplen vid hästar). 
I Dalby håller träden på knäckas av tyngden. 
Det finns alltså tydliga tecken som pekar mot ett rekordår för äpplen i Skåne. 
Wiki skriver om att det finns 7500 registrerade äppelsorter. Ingrid Marie är alltså långt ifrån ensam på banan. 
Johannes röd höst låter spännande. 
För inte tala om Jazz. 
Visste ni att Ingrid Marie pollinerats av äppelsorten, Jonathan? 
I det omfattande äppelriket är allt möjligt. 
Själv skulle jag vilja sätta tänderna i Birgit Bonnier. Bara för det är ett sådant kul namn på en äppelsort. 
Äppel, päppel, pirum...

Större än Nobelpriset: Tomtedräkten som ger mig julens första tårar

Inte en jul utan jag skriver på bloggen om tomtedräkternas Tomtedräkt med stort T. Den ger mig alltid de första tårarna i julens egensinnade värld av sockervadd. 
För min egen del är Tomtedräkten större än Nobeldagen. 
Tomtedräkten är mitt eget Nobelpris. 
Min verkligen älskade mormor sydde upp dräkten åt mig för ca 62 år (1953) sedan. Alltså samma år som galningen, Josef Stalin, satte skorna. 
Det är verkligen väldigt länge sedan. 
Dräkten är ett förstklassigt hantverk. 
Den lilla rara gossen förvandlades genast till en sedd liten människa som vuxenvärlden bugade och bockade för. 
Även deras något hårda röstlägen förvandlades till en mjuk pepparkaksdeg. Sedan dess har Tomtedräkten gått i arv: mina barn och nu till barnbarnen. 
Till årets tomteparad i Dalby, får den en sista översyn av farmor hemma i Lomma. Jag sitter på en stol och hulkar. Det är allt skönt med julens tårar som betyder saknad och glädje över en Tomtedräkt med ett evig liv. 
Större och finare än alla Nobelpris i världen.
Lycka till i Dalby, Nissen

Höstens mest färgsprakande buske

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om i dag, men jag gitter inte. Jag vill bara få finnas till. Njuta av livet. 
Jag bryr mig inte ens om, Stefan "Kaos" Löfven, eller att Sverige fick Danmark i playoff-lottningen till EM.
Det blev i stället en vacker röd/lila buske i Dalby. Fångad av min mobilkamera. 
Banne mig om det inte är höstens vackraste buske. 
I så fall är det gott nog. 
Jag började färga hösten den 7 oktober med ett litet förvirrat löv på min dörrmatta-se löpet här intill. 
Med den röd/lila busken som är rena rama nyårsraketen, sätter jag punkt för hösten på bloggen. 
I veckan åker nämligen vinterdäcken på, så det så.

Vingad benved, heter busken. 
Här i GRÖNSKA.

Och så lyfter vi på hatten för FC Rosengård. 
Damerna tog hem SM-GULD för tredje säsongen i rad. 
GRATTIS!

Sädesrapport: Skånes kornbod lever GOTT!

En vacker sommardag 1749, står Carl von Linnè på höjden vid Dalby kyrka och blickar ut över det skånska landskapet och noterar: 
”Ett Kanaans land, betäckt med de härligaste åkrar och den skönaste säd”. 
265 år senare är det tid att lufta Rockbäck. Det blir Dalby. Av alla sköna platser på jordklotet med sin medeltida kyrka i blickfånget. 
Carl von Linnès skånska resa förde mig hit.

Blickar som Linnè ut över den skånska slätten och ser samma, ”härligaste åkrar och den skönaste säd”. 
Inget är förändrat.  Tiden har ändå gott, om man säger som så.
Säden svagt gulaktig. En stolt strävan. 
Vetet rakryggat som löjtnant Sturesson på kaserngården. Mogen att skörda. Vetet alltså.
Det är som en tavla. Vackert, så det nästan gör ont i ögonen. 
Skånes kornbod lever i allra högsta grad ett frodigt liv. Det har inte bockats ett sädesstrå under 265 år. 
 Vem kunde tro det?

Halva den svenska livsmedelsindustrin lär finnas i Skåne. Omsättningen 200 miljarder. 10 000-tals skåningar får sin utkomst. 
De vidsträckta fälten som fångar min blick, är endast en pytte liten del av den skånska kornboden. 
Men som den lever och frodas. Även 265 år efter Carl von Linnè stod och suckade över sädesfälten.

Efter denna bild-och textresa in i den skånska kornboden, är det tid för ett bildningsresa. 
De flesta fixar de fyra sädesslagen, men hur de ser ut, blir genast knepigare. 
Plugga på! 
Här får ni en hjälpreda.