Skräckfilm-fast på riktigt

Det är precis vad jag känner i dag. 
Oro och rädsla. 
Tätt samman packad till skräck.
Skräckfilm, fast på riktigt.
Vad jag än försöker tänka på; hjärnas tankar fylls upp av mina egna lungor. Absolut inget annat får plats. 
För en tid sedan testades min lungfunktion. 
”Dina lungor är usla, endast 52 procent funkar,” sa min läkare. 
Det är nu min oro sätter fart. 
Hjärnan maler tankar som kvarnen maler mjöl som sprids till fruktan i dag, då lungorna ska röntgas. 
Det är en av de mer behändig röntgenvarianter. Totalt smärtfri samt snabbt överstökad. 
Det kan inte hjälpas. 
Tankarna är där hela tiden.
Ingen kol. 
Testad. 
Lungcancer? 
Värsta tänkbara. 
Rökare? 
Nej. 
Fast har man för 17 år sedan gått igenom en omfattande operation för njurcancer, så finns tankarna där som mjölnarens mjöl som sprider sig för vinden. 
Söker tröst med hjälp av den glade sjömannen Karl-Alfred som käkar spenat och blir starkare än en oxe. Det kan behövas. 
Fram till nästa vecka sitter jag fast i en kniptång. Först då kommer läkaren att meddela resultatet. 
Till dess nynnar jag vidare på: 
”Här kommer Karl-Alfred boy, oj, oj...
FOTNOT. Det kändes befriande och få skriva av sig oron. Tack-för att du orkade läsa texten.